Ombo

Det blev en ny lägenhet! Därmed blir Petra den första april Sambo till Ombo. Jag längtar, det kommer bli så mysigt! Det är klart att det även finns nackdelar med att bo tillsammans med någon, men fördelarna överväger massivt. Det enda negativa jag kan se är att jag nu har vant mig vid att bo ensam, och kanske kommer ha svårt att anpassa mig till att behöva ta hänsyn till någon annan. Men hey, människan är van vid förändring;) Nu passar jag på att njuta av mina sista två månader som enstöring.

Eftersom lägenheten är en fyra, kommer en av oss att få två små rum, den andra ett större rum med klädkammare och balkong! Jag har sagt att Petra får välja. Hoppas hon gör det snart - jag vill så gärna börja planera hur jag ska möblera:)


I fredags var det respektivefest med spexet, på AF-borgens stora scen. Själv hade jag denna gång ingen respektive med mig, men jag var glad ändå;) Sittningen skulle börja klockan tio, men det dröjde innan den kom igång. Vi i dekoren hade varit där sedan klockan sju och bastat, och det var också vid sjutiden jag började bli hungrig. Först sa mitt reflekterande jag till mig att 'nej, ta det nu lugnt med ölen innan du får mat!' men när klockan drev längre och längre förbi tio fick jag mätta mig med just alkoholhaltig dryck istället. Detta resulterade i en något berusad Moa, som trots allt gick hem så tidigt som klockan fem (för er som tycker detta låter märkligt - i spexets värld hör klockan åtta på morgonen mer till vanligheterna). En anledning till att jag pallrade mig hem "i tid" var att jag och Petra klockan två på lördagen skulle gå och titta på den nya lägenheten. När jag vaknade hade berusningen inte släppt, men den övergick sakta men säkert i bakfylla. Eftersom jag sovit på Ulrikedal - och det inte fanns någon som helst möjlighet att jag skulle lyckas cykla norröver - påbörjade jag mitt livs längsta bussfärd. Jag har aldrig varit med om något värre! När jag äntligen mötte upp med Petra var jag inte längre någon blandning utan endast bakfull, medan Petra fortfarande var full (just det, Petra har gått med i spexet - hon är syerist!). Det var således två spillror av liv som kämpade sig till Kämnärsvägen 9K! Vi bestämde oss för att göra visiten så kort som möjligt, bara kika in i rummen. Det visade sig att lägenhetsinnehavaren var - enligt hans combo - "så sjuk som han någonsin sett en människa" - så vi accepterade att skippa att titta på ett rum. Lägenheten var ganska fin, så när som på kissgula köksluckor!

Nu till poängen med hela den här historien! (Jag har en tendens på att vara långsam på att ta mig just dit.) När jag kom till spexet på söndagen och började berätta om lägenhetsvisningen, kopplade Charlotte ihop ett och annat. Det lät ungefär "Var det på Kämnärs?". "Ja". "Men Martin...". "...ja lägenhetsägaren hette Martin Lundh.". "Ja men det är ju Martin här!". "Vilken Martin?". "Martin i dekoren!". "Huh!?". "Ja, KJ's bror!!". "Vaaa!?". Och sedan ett livligt skratt! Alltså, denna Martin, som t o m är med i samma sektion som jag i spexet, är innehavare till lägenheten vi var och kollade på. Han hade varit på samma fest som jag och Petra på fredagskvällen, där han suttit och ojat sig över att han behövde gå hem för att han skulle ha lägenhetsvisning dagen efter, och vi gnällt för att vi snart skulle titta på en lägenhet. Och förmodligen var det också därför han var "så sjuk som man kan bli" - baksjuk.