Ombo

Jag föddes liten och blå, precis som en mänska
Jag skapades av ett team av de främsta
Hjärnorna på Hoffman-La Roche i Schweiz
Som hellre tjäna en slant än gjorde nåt åt det
Min uppgift den löd "Du ska få folk att sova"
"Om man tar dig ska det kännas som man fått en gåva"
Så de packa ner mig och alla mina bröder
Och skeppa oss ut till alla som behövde
Till slut hamna vi på en hylla på ett sjukhus
Varningen sa "blanda oss och du får ett sjukt rus"
Men när vi skrevs ut var det till en ensam själ
Som bar på en krossad dröm om att få leva väl
Hon slets ihjäl, kunde knappt försörja sin son
Fattigdomen var ett faktum som höjde nivån
På den stress och oro som höll henne vaken
Och tiden till doktorn, om han kunde göra nåt åt saken?
Och doktorn sa "är det svårt, ja då tar du två"
Så hamna jag där stående i hennes badrumsskåp

--
De kallar mig en sövare, de kallar mig bedövare
De säljer mig och sväljer mig, jag är en riktig dödare
Alla vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är

Alla vill ta mig, glömma bort sina problem
Men jag vet för jag förvandlar era hjärtan till sten
Men ni vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
--

Och kvinnan hade en son, han var väl sexton
Även han med problem, eller så sa rektorn
Han fick bara skäll, inget vänligt prat
Han var dum, han var lat, det var ett ständigt tjat
Och sonen var trött, och önskade helst av allt att fly
Men rektorn var sträng och sa han hade fel attityd
Han fick bottenbetyg, han var stökig och bråkig
Han rökte i smyg och han skötte sig dåligt
Hans kassa självkänsla växte till hat
Rektorn drog näven i bordet och sa "kom ej tillbaks"
Rektorn ringde hem till hans mamma med detsamma
Och berättade bland annat att han var mäktigt förbannad
Så mamman behöver nu därför två av mina blå bröder
För att få det gå över, hon står och gråter och blöder
Vid badrumsskåpet med rohypnol-lådan i handen
Hon tappa den på golvet det var där sonen fann den

Sonen vaknar tidigt och går in på dasset
Han hittar mig på golvet, och sköljer ner mig med vatten
Han stapplar in i köket, och hittar mammas vodka
Han dricker allt han orkar, så förbannat korkat
För jag och spriten blandas i magen, slår rakt upp i hjärnan
Jag börjar få honom att känna sig svag och avskärmad
Han tittar sig i spegeln, men hans ögon är blanka
Han försöker att fatta men får helt grötiga tankar
Nu känns det som hatet han bär på kommer explodera
Han resonerar, allt är bara rektorns fel
Att han är så jävla förbannad, känner sig helt förtappad
Han plockar fram en kniv och han försöker gå men han vacklar
Han trillar ihop, råkar sticka kniven i magen
Mamman hör ljudet och springer ut i köket yrvaken
Hon gallskriker högt nog att höras till Schweiz
Ironiskt att det krävs så lite att förstöra sig själv

--

Så bara glöm dina problem, jag gör ditt hjärta till en sten
Och vill du fly så bara ta, för jag är billigast i stan
Och jag har flera många namn, jag söver ner ert långa land
Så glöm bort allting som är bra, om det är mig som du vill ha


Timbuktu, The Botten is Nådd