http://moaeklund.wordpress.com
Ombo har flyttat till Wordpress! Hon råder Blogg Esse att krysta fram sin app så snart som möjligt, om de inte vill förlora allt för många bloggare till andra plattformar.
Gör livet levande - ha en affär
Under de senaste veckorna har det poppat upp en ny reklamskylt här och var i Stockholm, för företaget Victoria Milan med sloganen "Gör livet levande - ha en affär".
Första gångerna jag såg skylten tänkte jag att sloganen var ett knep för att väcka nyfikenhet, så jag studerade planschen närmre och närmre varje gång jag passerade. Jag lyckades dock inte hitta vad det var som dolde sig bakom det uppenbart uppdiktade yttre. Jag tog det ett steg längre och uppsökte hemsidan. Bara för att upptäcka att det inte var ett intrigerande yttre, utan i allra högsta grad sann marknadsföring. Det är helt enkelt en dating-sida för "gifta och samboende". I min värld väldigt upprörande, men upphovsmakarna lugnar ner mig med försäkringar som "Victoria Milan arbetar efter stränga etiska rättningslinjer" och "Vi vill inte under några omständigheter hylla otrohet"...
UPPDATERING Jag är tydligen inte den enda som upprörs: Rekordmånga anmäler otrohetssajt.
Första gångerna jag såg skylten tänkte jag att sloganen var ett knep för att väcka nyfikenhet, så jag studerade planschen närmre och närmre varje gång jag passerade. Jag lyckades dock inte hitta vad det var som dolde sig bakom det uppenbart uppdiktade yttre. Jag tog det ett steg längre och uppsökte hemsidan. Bara för att upptäcka att det inte var ett intrigerande yttre, utan i allra högsta grad sann marknadsföring. Det är helt enkelt en dating-sida för "gifta och samboende". I min värld väldigt upprörande, men upphovsmakarna lugnar ner mig med försäkringar som "Victoria Milan arbetar efter stränga etiska rättningslinjer" och "Vi vill inte under några omständigheter hylla otrohet"...
UPPDATERING Jag är tydligen inte den enda som upprörs: Rekordmånga anmäler otrohetssajt.
Listen carefully
Dags för en ny uppdatering ur min spännande vardag.
Så vad har jag gjort? Nothing much, actually. Det har blivit mycket handboll, mycket The Wire. I söndags såg vi klart säsong fyra, igår påbörjade vi säsong fem - snart är serien slut... Vad ska vi göra då? Någon som kan tipsa om fler bra serier? Vi har funderat på Six feet under, Fringe och Sopranos - men vilken är bäst och var ska vi börja? Om du inte sett The Wire så har du missat något! Dags att rätta till ditt misstag. I fem säsonger följs alltså ett axplock av invånarna i Baltimore på USAs ostkust. Polis, politiker, knarkgäng, knarkare, hamnarbetare, journalister - oavsett vem som skildras är portätteringen oslagbar! Ut och köp första säsongen och förbered dig på att bli fäst vid McNulty, Dee, Bubs och Omar. Nu!
Och så handbollen då. Skitkul att vi är i semi. Hoppas på vinst ikväll, och allra helst på fredag så att vi till och med når final! Om ryktet att semin flyttats på grund av Let's Dance är sant, så börjar jag bli lite fundersam. När övergick köp av Tv-rättigheter till makt över turneringens upplägg?
I helgen hade jag det stora nöjet att träffa några andra mänskliga varelser än Richard. I lördags lagade jag och Richards styvpappa Peo lasagne åt Richard och mamma Anita som var på champagneprovning. I söndags var Henke och Tove här på brunch, och sedan var vi hos dem och spelade Pandemic. På torsdag ska jag på möte med Nanologica angående exjobb. Håll alla tummar och tår för mig, är ni snälla!
Så vad har jag gjort? Nothing much, actually. Det har blivit mycket handboll, mycket The Wire. I söndags såg vi klart säsong fyra, igår påbörjade vi säsong fem - snart är serien slut... Vad ska vi göra då? Någon som kan tipsa om fler bra serier? Vi har funderat på Six feet under, Fringe och Sopranos - men vilken är bäst och var ska vi börja? Om du inte sett The Wire så har du missat något! Dags att rätta till ditt misstag. I fem säsonger följs alltså ett axplock av invånarna i Baltimore på USAs ostkust. Polis, politiker, knarkgäng, knarkare, hamnarbetare, journalister - oavsett vem som skildras är portätteringen oslagbar! Ut och köp första säsongen och förbered dig på att bli fäst vid McNulty, Dee, Bubs och Omar. Nu!
Och så handbollen då. Skitkul att vi är i semi. Hoppas på vinst ikväll, och allra helst på fredag så att vi till och med når final! Om ryktet att semin flyttats på grund av Let's Dance är sant, så börjar jag bli lite fundersam. När övergick köp av Tv-rättigheter till makt över turneringens upplägg?
I helgen hade jag det stora nöjet att träffa några andra mänskliga varelser än Richard. I lördags lagade jag och Richards styvpappa Peo lasagne åt Richard och mamma Anita som var på champagneprovning. I söndags var Henke och Tove här på brunch, och sedan var vi hos dem och spelade Pandemic. På torsdag ska jag på möte med Nanologica angående exjobb. Håll alla tummar och tår för mig, är ni snälla!
Tur att jag betalar Tv-licens!
Det har säkerligen diskuterats hundratals - ja kanske tusentals - gånger förr, men eftersom det fortfarande inte blivit ändring tar jag mig friheten att fortsätta gnälla. Hur i hela varma motsatsen till himlen tänker TV-kanalerna när de planerar lördagskvällens tablå? Det visas någon småtrevlig repris under sena eftermiddagen, såsom På spåret, men sedan dröjer det många långa timmar innan man ens orkar ha teven igång på mute. Det är Dansbandskampen, Robinson, Hål i väggen... Vad är deras tanke, deras mål? Det enda rimliga jag kan komma på är att de vill tvinga folk till att skaffa sig ett socialt liv om lördagskvällarna. Hur smidigast göra? De har kommit på det: vi visar bara skräp, så kommer även värsta ensamvargen ringa det närmsta till vän för att slippa den totala plågan av att sitta framför teven!!
Denna lördag lyckades de dock inte lura mig. Jag förblev ensamvargig. Förutom Idol och På spåret (två måsten) har jag hunnit med att se Skavlan, Dance your ass off, Robins och tyvärr även slutminutrarna av Robinson. Teven är fortfarande igång, den visar någon sorts skidsammandrag, i väntan på Brottskod försvunnen och Nurse Jackie. Skavlan och Robins levde upp till de förväntningar de byggt upp sedan tidigare, och min första bild av Dance your ass off är faktiskt positiv. Jag tycker det är ett skönt koncept att göra det roligt att gå ner i vikt, och även om vissa dallriga magar var lite ofräscha att titta på var det kul att se att de vågade visa sina magar. Det vågar inte jag. Brottskod försvunnen gör mig aldrig besviken, och Nurse Jackie skulle jag nästan vara beredd att kalla min favoritserie - trots att jag bara sett två-tre avsnitt. Dessvärre går den mitt i lördagsnatten, men är ni någonsin sysslolösa elva-halv tolv en lördagskväll: sätt på ettan!
Aldrig hade jag väl trott att en teve-gröngöling som jag skulle skriva ett inlägg i denna stil...
Denna lördag lyckades de dock inte lura mig. Jag förblev ensamvargig. Förutom Idol och På spåret (två måsten) har jag hunnit med att se Skavlan, Dance your ass off, Robins och tyvärr även slutminutrarna av Robinson. Teven är fortfarande igång, den visar någon sorts skidsammandrag, i väntan på Brottskod försvunnen och Nurse Jackie. Skavlan och Robins levde upp till de förväntningar de byggt upp sedan tidigare, och min första bild av Dance your ass off är faktiskt positiv. Jag tycker det är ett skönt koncept att göra det roligt att gå ner i vikt, och även om vissa dallriga magar var lite ofräscha att titta på var det kul att se att de vågade visa sina magar. Det vågar inte jag. Brottskod försvunnen gör mig aldrig besviken, och Nurse Jackie skulle jag nästan vara beredd att kalla min favoritserie - trots att jag bara sett två-tre avsnitt. Dessvärre går den mitt i lördagsnatten, men är ni någonsin sysslolösa elva-halv tolv en lördagskväll: sätt på ettan!
Aldrig hade jag väl trott att en teve-gröngöling som jag skulle skriva ett inlägg i denna stil...
How sweet the sound that saved a wretch like me
Med anledning av en av de sjukaste kvällarna i mitt liv känns det som att det blivit dags att återuppta bloggandet. Det handlar om gårdagskvällen, och det handlar om Prickprick - Lunds stå upp-komedi-klubb. Affischnamnet för kvällen var Magnus Betnér, och vi var tre par som förberett oss på att få skratta lite trots att vi inte visste vilka de tre andra komikerna var (mer än att det var en norrman, en amerikan och en tjej).
Först upp på scen är konferencieren, en skränig och pinsam kvinna. Som tur är blir hon inte långrandig eftersom hon bara är just konferencier, men vad som förvånar är att den första komikern hon presenterar är Magnus. Va!? Går det stora affischnamnet på först? Ja, minsann. Han är rolig, han pratar snusk, han pratar krig, han pratar politik. Fast mest snusk. Och han pratar länge! Efter nästan en timme ser arrangören lite nervös ut och Magnus inser att han ska lämna plats. Upp kallar han en komiker som varken vi eller han själv visste skulle uppträda: Zoran Ismail. Han är ganska rolig, men lite lam eftersom han inte har något planerat.
PAUS. Kissa, köpa dricka, köpa snacks. Allt det där.
Andra akten inleds av norrmannen Dag Sörås. Han är snuskig, han är grov. Han är rolig. Och även han håller på en bra stund, om än inte en timme! Sedan lämnar han över micken till kvällens enda kvinnliga komiker, Marja Nyberg. En halvfinska som har en del roliga skämt men som, precis som så många andra tjejer, blir skränig och pinsam. Så vi sätter hoppet till kvällens sista komiker: amerikanen med det grekiska namnet, Yannis Pappas från New York. Han går upp. Och han äger! Fortfarande är det mycket snusk, men det handlar också om kulturkrockar, USAs idiotiska politik och äkta kärlek. Trots att han håller på i säkert en och en halv timme fortsätter folk vika sig av skratt, och ingen vill att han ska gå av! Ingen vill att magin ska brytas. Magnus roffar åt sig micken som är riktad mot pianot, och tillkännager att kvällen ännu inte närmar sig sitt slut. De tänker inte lägga av! "Fortsätt du Yannis, sen skickar vi upp nån annan komiker som sitter här, och så kan du gå upp och köra lite till sen igen om du vill." Han tillkännager också att arrangören, Erik, som alla kvällens komiker drivit med mer eller mindre, kommer gå hem. "Han ska upp tidigt imorgon!" Och Erik går. Men showen fortsätter! Näst upp på scen är en annan norrman, en väldigt full sådan som tillhör komiker-sällskapet. Han drar lite roliga skämt men tappar bort sig själv, troligtvis på grund av alkoholen. Sedan blir det bara konstigare och konstigare. Sveriges yngsta stå upp-komiker, konferencieren som nu blivit plakat, en sjungande Betnér och en pianospelande Zoran avlöser varandra. Yannis går på igen men är mest flummig. Det är de förresten allihopa. Det är inte längre komik, utan fulla komiker som har väldigt kul. Och det tar aldrig slut...
Föreställningen började klockan åtta. Klockan halv ett ger jag och pojkvän upp. Ett av tre par håller ut till slutet, som tydligen kommer tjugo över ett.
Först upp på scen är konferencieren, en skränig och pinsam kvinna. Som tur är blir hon inte långrandig eftersom hon bara är just konferencier, men vad som förvånar är att den första komikern hon presenterar är Magnus. Va!? Går det stora affischnamnet på först? Ja, minsann. Han är rolig, han pratar snusk, han pratar krig, han pratar politik. Fast mest snusk. Och han pratar länge! Efter nästan en timme ser arrangören lite nervös ut och Magnus inser att han ska lämna plats. Upp kallar han en komiker som varken vi eller han själv visste skulle uppträda: Zoran Ismail. Han är ganska rolig, men lite lam eftersom han inte har något planerat.
PAUS. Kissa, köpa dricka, köpa snacks. Allt det där.
Andra akten inleds av norrmannen Dag Sörås. Han är snuskig, han är grov. Han är rolig. Och även han håller på en bra stund, om än inte en timme! Sedan lämnar han över micken till kvällens enda kvinnliga komiker, Marja Nyberg. En halvfinska som har en del roliga skämt men som, precis som så många andra tjejer, blir skränig och pinsam. Så vi sätter hoppet till kvällens sista komiker: amerikanen med det grekiska namnet, Yannis Pappas från New York. Han går upp. Och han äger! Fortfarande är det mycket snusk, men det handlar också om kulturkrockar, USAs idiotiska politik och äkta kärlek. Trots att han håller på i säkert en och en halv timme fortsätter folk vika sig av skratt, och ingen vill att han ska gå av! Ingen vill att magin ska brytas. Magnus roffar åt sig micken som är riktad mot pianot, och tillkännager att kvällen ännu inte närmar sig sitt slut. De tänker inte lägga av! "Fortsätt du Yannis, sen skickar vi upp nån annan komiker som sitter här, och så kan du gå upp och köra lite till sen igen om du vill." Han tillkännager också att arrangören, Erik, som alla kvällens komiker drivit med mer eller mindre, kommer gå hem. "Han ska upp tidigt imorgon!" Och Erik går. Men showen fortsätter! Näst upp på scen är en annan norrman, en väldigt full sådan som tillhör komiker-sällskapet. Han drar lite roliga skämt men tappar bort sig själv, troligtvis på grund av alkoholen. Sedan blir det bara konstigare och konstigare. Sveriges yngsta stå upp-komiker, konferencieren som nu blivit plakat, en sjungande Betnér och en pianospelande Zoran avlöser varandra. Yannis går på igen men är mest flummig. Det är de förresten allihopa. Det är inte längre komik, utan fulla komiker som har väldigt kul. Och det tar aldrig slut...
Föreställningen började klockan åtta. Klockan halv ett ger jag och pojkvän upp. Ett av tre par håller ut till slutet, som tydligen kommer tjugo över ett.
Ett team av de främsta hjärnorna
Jag är lite bitter. I förrgår fick jag ett sms av min pappa: "Jag har köpt en ny bok, gissa vilken?". Det var Ängelns lek. Och igår fick jag ett sms av min för tillfället Stockholms-varande pojkvän: "Anna G föreläser och signerar böcker på vår favoritaffär den 28 maj...". Akademibokhandeln i Stockholm, det är vår favoritaffär. En stor, välstrukturerad bokhandel som även har pussel, spel och ett stort utbud magasin och veckotidningar. Och ett café - Wayne's coffee - i mitten. Med sköna soffor och schysst fika. Där kan man fördriva hur mycket tid som helst. Och hit ska alltså Anna Gavalda komma nästa vecka! Det hade lätt varit värt varenda öre av en Stockholmsresa, om det inte bara vore så att jag just då sitter och skriver tenta som allra bäst....
La sombra del viento
Tentaplugget har börjat, jag har sett Änglar och Demoner på bio, jag har varit på En Gång Till - show, sittning och spel&dans för alla Lunds spexare, och min älskade pojkvän har bokat en Spanienresa åt oss - som jag ska få i födelsedagspresent. Bortsett från tentaplugget är det alltså bara bra grejor!
Så vad gör man då när man sitter med näsan fast i kurslitteraturen? Jo, man drömmer sig bort! Och nu råkar det vara så att författarna till båda mina, vad jag tror vara, absoluta favoritböcker genom tiderna nyligen har släppt varsin ny roman. Om jag är glad? Jovisst, synd bara att det inte blir någon tid över för skönlitteratur för tillfället. Det är nog bäst att vänta med att ens skaffa böckerna tills tentorna är över!
Alltså: Anna Gavalda, som tidigare skrivit Tillsammans är man mindre ensam (fr. Ensemble c'est tout) har just släppt Lyckan är en sällsam fågel (fr. La Consolante). Det ska finnas en viss, avlägsen koppling mellan denna hennes nya bok och Tillsammans är man mindre ensam, och igen tycks det handla om önskan om och problematiken med att finna lyckan. Jag kan bara hoppas att språket är lika vackert och handlingen lika fin och finurlig, att jag blir tvungen att streckläsa från första till sista sidan. Från en fransyska till en spanjor: Carlos Ruiz Zafón, författaren till Vindens skugga (sp. La sombra del viento) släppte förra året en roman som nu har översatts till svenska, Ängelns lek (El juego del ángel). Även här ska finnas en koppling mellan de båda böckerna, genom den mystiska "De bortglömda böckernas gravkammare" i Barcelona. Precis som Vindens skugga grundar den sig i att en ung man hittar en bok här som han blir som uppslukad av, och att detta startar ett händelseförlopp av märkliga saker som inträffar.
Som jag hoppas att författarna inte ska göra mig besvikna med sina nya utgåvor! Ensemble c'est tout läser jag och min pojkvän högt ur för varandra, och jag bara längtar tills vi ska bli klara (vi är inte så flitiga...) så att jag får se om filmen håller måttet! När jag var i Barcelona med Julia förra året besökte jag platser ur La sombra del viento, för att se om mina inre bilder stämde med verkligheten. Eftersom jag älskar Barcelona åker jag gärna dit igen och letar upp dolda skatter man inte hittar till som turist...
Jag återkommer med min dom när jag läst böckerna. Tills dess tycker jag du ska passa på att läsa Tillsammans är man mindre ensam och Vindens skugga. De är helt klart värda det!
Flunitrazepam
Jag föddes liten och blå, precis som en mänska
Jag skapades av ett team av de främsta
Hjärnorna på Hoffman-La Roche i Schweiz
Som hellre tjäna en slant än gjorde nåt åt det
Min uppgift den löd "Du ska få folk att sova"
"Om man tar dig ska det kännas som man fått en gåva"
Så de packa ner mig och alla mina bröder
Och skeppa oss ut till alla som behövde
Till slut hamna vi på en hylla på ett sjukhus
Varningen sa "blanda oss och du får ett sjukt rus"
Men när vi skrevs ut var det till en ensam själ
Som bar på en krossad dröm om att få leva väl
Hon slets ihjäl, kunde knappt försörja sin son
Fattigdomen var ett faktum som höjde nivån
På den stress och oro som höll henne vaken
Och tiden till doktorn, om han kunde göra nåt åt saken?
Och doktorn sa "är det svårt, ja då tar du två"
Så hamna jag där stående i hennes badrumsskåp
--
De kallar mig en sövare, de kallar mig bedövare
De säljer mig och sväljer mig, jag är en riktig dödare
Alla vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
Alla vill ta mig, glömma bort sina problem
Men jag vet för jag förvandlar era hjärtan till sten
Men ni vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
--
Och kvinnan hade en son, han var väl sexton
Även han med problem, eller så sa rektorn
Han fick bara skäll, inget vänligt prat
Han var dum, han var lat, det var ett ständigt tjat
Och sonen var trött, och önskade helst av allt att fly
Men rektorn var sträng och sa han hade fel attityd
Han fick bottenbetyg, han var stökig och bråkig
Han rökte i smyg och han skötte sig dåligt
Hans kassa självkänsla växte till hat
Rektorn drog näven i bordet och sa "kom ej tillbaks"
Rektorn ringde hem till hans mamma med detsamma
Och berättade bland annat att han var mäktigt förbannad
Så mamman behöver nu därför två av mina blå bröder
För att få det gå över, hon står och gråter och blöder
Vid badrumsskåpet med rohypnol-lådan i handen
Hon tappa den på golvet det var där sonen fann den
Sonen vaknar tidigt och går in på dasset
Han hittar mig på golvet, och sköljer ner mig med vatten
Han stapplar in i köket, och hittar mammas vodka
Han dricker allt han orkar, så förbannat korkat
För jag och spriten blandas i magen, slår rakt upp i hjärnan
Jag börjar få honom att känna sig svag och avskärmad
Han tittar sig i spegeln, men hans ögon är blanka
Han försöker att fatta men får helt grötiga tankar
Nu känns det som hatet han bär på kommer explodera
Han resonerar, allt är bara rektorns fel
Att han är så jävla förbannad, känner sig helt förtappad
Han plockar fram en kniv och han försöker gå men han vacklar
Han trillar ihop, råkar sticka kniven i magen
Mamman hör ljudet och springer ut i köket yrvaken
Hon gallskriker högt nog att höras till Schweiz
Ironiskt att det krävs så lite att förstöra sig själv
--
Så bara glöm dina problem, jag gör ditt hjärta till en sten
Och vill du fly så bara ta, för jag är billigast i stan
Och jag har flera många namn, jag söver ner ert långa land
Så glöm bort allting som är bra, om det är mig som du vill ha
Timbuktu, The Botten is Nådd
Jag skapades av ett team av de främsta
Hjärnorna på Hoffman-La Roche i Schweiz
Som hellre tjäna en slant än gjorde nåt åt det
Min uppgift den löd "Du ska få folk att sova"
"Om man tar dig ska det kännas som man fått en gåva"
Så de packa ner mig och alla mina bröder
Och skeppa oss ut till alla som behövde
Till slut hamna vi på en hylla på ett sjukhus
Varningen sa "blanda oss och du får ett sjukt rus"
Men när vi skrevs ut var det till en ensam själ
Som bar på en krossad dröm om att få leva väl
Hon slets ihjäl, kunde knappt försörja sin son
Fattigdomen var ett faktum som höjde nivån
På den stress och oro som höll henne vaken
Och tiden till doktorn, om han kunde göra nåt åt saken?
Och doktorn sa "är det svårt, ja då tar du två"
Så hamna jag där stående i hennes badrumsskåp
--
De kallar mig en sövare, de kallar mig bedövare
De säljer mig och sväljer mig, jag är en riktig dödare
Alla vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
Alla vill ta mig, glömma bort sina problem
Men jag vet för jag förvandlar era hjärtan till sten
Men ni vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
--
Och kvinnan hade en son, han var väl sexton
Även han med problem, eller så sa rektorn
Han fick bara skäll, inget vänligt prat
Han var dum, han var lat, det var ett ständigt tjat
Och sonen var trött, och önskade helst av allt att fly
Men rektorn var sträng och sa han hade fel attityd
Han fick bottenbetyg, han var stökig och bråkig
Han rökte i smyg och han skötte sig dåligt
Hans kassa självkänsla växte till hat
Rektorn drog näven i bordet och sa "kom ej tillbaks"
Rektorn ringde hem till hans mamma med detsamma
Och berättade bland annat att han var mäktigt förbannad
Så mamman behöver nu därför två av mina blå bröder
För att få det gå över, hon står och gråter och blöder
Vid badrumsskåpet med rohypnol-lådan i handen
Hon tappa den på golvet det var där sonen fann den
Sonen vaknar tidigt och går in på dasset
Han hittar mig på golvet, och sköljer ner mig med vatten
Han stapplar in i köket, och hittar mammas vodka
Han dricker allt han orkar, så förbannat korkat
För jag och spriten blandas i magen, slår rakt upp i hjärnan
Jag börjar få honom att känna sig svag och avskärmad
Han tittar sig i spegeln, men hans ögon är blanka
Han försöker att fatta men får helt grötiga tankar
Nu känns det som hatet han bär på kommer explodera
Han resonerar, allt är bara rektorns fel
Att han är så jävla förbannad, känner sig helt förtappad
Han plockar fram en kniv och han försöker gå men han vacklar
Han trillar ihop, råkar sticka kniven i magen
Mamman hör ljudet och springer ut i köket yrvaken
Hon gallskriker högt nog att höras till Schweiz
Ironiskt att det krävs så lite att förstöra sig själv
--
Så bara glöm dina problem, jag gör ditt hjärta till en sten
Och vill du fly så bara ta, för jag är billigast i stan
Och jag har flera många namn, jag söver ner ert långa land
Så glöm bort allting som är bra, om det är mig som du vill ha
Timbuktu, The Botten is Nådd
Light a Penny Candle
I förra veckan insåg jag att jag kommer ha en hel del fritid den här läsperioden, då jag varje dag alla veckor utom två har schemalagd tid endast från åtta till tio. Förvisso är väl denna tid lämplig och ämnad åt självstudier, men riktigt så flitig är inte jag. Därför slogs jag av den strålande idén att jag äntligen skulle kunna tillåta mig att börja läsa en bok mitt i terminen, något som jag aldrig brukar göra eftersom det brukar få mig alldeles uppslukad och göra att jag inte får något produktivt gjort över huvud taget. Så i fredags påbörjade jag en ny bok - Tänd ett litet ljus av Maeve Binchy (originaltitel Light a Penny Candle, visst låter det mycket finare?). Och jag läste, läste, läste och läste. Och läste åter. Nu är boken slut. Istället för att fördriva skollösa eftermiddagar med läsandet upptog alltså boken hela min helg. Och inte vilken helg som helst, utan helgen innan flytt, en helg då jag borde packat. Nåja, jag har åtminstone packat två pappkassar med böcker "redan"! Och nu är boken slut så jag ska nog hinna med en del packande under veckan istället. Fast nu har jag såklart väckt suget efter att läsa en till bok, och sen ännu fler! Tur som sagt att det kommer bli många lediga eftermiddagar denna våren...
Tänd ett litet ljus utspelar sig på Irland och i England, från och med andra världskriget och fram till 1960. Den engelska flickan Elizabeth evakueras vid krigets början till en irländsk familj i den lilla byn Kilgarret. Här är livet väldigt olikt det hon levt i London, familjen består av massvis med syskon, allt är smutsigt och det är inte så noga med hygien, bordskick och dylikt. Dessutom är alla här katoliker, och barnen går i klosterskola (så även Elizabeth). I familjen, där Elizabeth spenderar hela krigstiden, finner hon sin bästa vän i den jämnåriga Aisling. Även efter det att kriget är slut och Elizabeth återvänder till London består deras vänskap. Ofta kan den kännas krystad då den enda kontakt de har är via brev, men när de åter ses tar det inte ens minuter innan det verkar som om de aldrig varit ifrån varandra. Oavsett hur många år som gått däremellan.
Boken skildrar liven för Elizabeth och Aisling och personer i deras omgivning, först under tiden de växer upp tillsammans, sedan eftter att de gått skilda vägar. Mycket kretsar kring kärlek, giftermål, skilsmässor, familjerelationer och barn. Man blir medveten om skillnader i synesätt idag jämfört med för femtio år sedan, och framför allt ser man tydliga skillnader mellan irländarnas och britternas ståndpunkt. På Irland var det rentav omöjligt att skiljas, medan det i England åtminstone gick att genomföra efter exempelvis bevisad otrohet. Abort var självklart olagligt, men genomfördes ändå i stor utsträckning i hemlighet (på den engelska sidan). Det fanns ju inga ordentliga preventivmedel! Och i båda länderna ansågs kvinnans viktigaste uppgift fortfarande vara att ta hand om barnen och hushållet...
En klart läsvärd bok! Speciellt för en sån som jag, som har absolut noll koll på historieboken.
Boken skildrar liven för Elizabeth och Aisling och personer i deras omgivning, först under tiden de växer upp tillsammans, sedan eftter att de gått skilda vägar. Mycket kretsar kring kärlek, giftermål, skilsmässor, familjerelationer och barn. Man blir medveten om skillnader i synesätt idag jämfört med för femtio år sedan, och framför allt ser man tydliga skillnader mellan irländarnas och britternas ståndpunkt. På Irland var det rentav omöjligt att skiljas, medan det i England åtminstone gick att genomföra efter exempelvis bevisad otrohet. Abort var självklart olagligt, men genomfördes ändå i stor utsträckning i hemlighet (på den engelska sidan). Det fanns ju inga ordentliga preventivmedel! Och i båda länderna ansågs kvinnans viktigaste uppgift fortfarande vara att ta hand om barnen och hushållet...
En klart läsvärd bok! Speciellt för en sån som jag, som har absolut noll koll på historieboken.
Män som hatar kvinnor
Igår var jag och Älskling på bio och såg Män som hatar kvinnor. Vi satt i ett dubellsäte (en så kallad hångelsoffa) längst upp i biografens ena hörn. Där kurade jag ihop mig, och ibland både blundade jag och höll för öronen för att det var så läskigt. För läskigt var det, riktigt groteskt ibland! Trots att jag är så mesig tyckte jag om filmen, precis som jag tyckte om boken. Och filmen följde även boken väldigt väl. Skådespelarinsatserna var bra (möjligtvis undantaget Lena Endre, men det tycker jag nog mest för att jag influerats av min mamma), speciellt för att vara en svensk film. Sen är det väl inte direkt en klockren biofilm, alltså en film som förhöjs av att ses på bio, men som min kille sa: det är alltid mysigt att gå på bio! De båda uppföljarna är tydligen redan inspelade, och förmodligen kommer jag se dem bara för att jag ska, trots att efterföljare sällan brukar vara lika bra som "originalet". (Hur böckerna var kommer jag helt ärligt inte riktigt ihåg. Så var också fallet med Män som hatar kvinnor, jag kom på mig själv flera gånger under filmens gång med att inte veta vad som skulle hända härnäst.) Jag rekommenderar filmen, även om den kanske inte är värd 110 kronor på bio!
Vi tog en promenad till St Hans backar igår innan middagen, och precis innan solnedgången. Tyvärr lyckades vi inte tajma bästa utsikt med bästa solnedgång - men från toppen av högsta kullen var det fantastisk utsikt! Jag såg Öresundsbron, Turning Torso och Barsebäck; Annehem, Nöbbelöv och Norra Fäladen; Kemicentrum och McDonald's; Domkyrkan och Allhelgonakyrkan (som därifrån såg ut att ligga precis intill varandra).....
Dags att fortsätta läsa min goda bok och äta Ben&Jerry's - Bohemian Raspberry.
It's not a big big thing
Kvällens sysselsättning blev en Bianca-tur med kokosbollsbakande, och förtäring av kokosbollarna, ananas samt chips och dip framför Melodifestivalen. Det var självklart inte nåt riktigt höjdarprogram, men det fortlöpte ovanligt smärtfritt, och med betydligt mindre intetsägande pausunderhållning än vanligt var det över på bara två timmar! Vann gjorde någon vid namn Malena som sjöng ett operastycke (om än med vissa "vanliga" partier). Det var väl okej. Det var annorlunda! Som musik (no shit?) betraktat tyckte jag nog bäst om big big girl-Emilias bidrag, medan jag i schlagersammanhang kanske skulle röstat på Agnes. Hon fick dock inte alls många röster, så jag kanske har dålig koll på schlagervärlden. Hur som helst är det skönt att vi börjat frigöra oss från Alcazar-eran, och jag är glad att vi inte skickade iväg Caroline af Ugglas. Resten av Europa skulle ta oss för idioter. En tant står och ser halvskröpplig och lidande ut framför en mikrofon, och ur henne kommer gnälliga, kvidande läten. Lägg till att inte förstå ett enda ord. Vad är det liksom? (Och hur det skulle låta översatt till engelska vill jag inte ens tänka på....)
Imorgon kommer min kille hem! <3
The beginning of the end
Requiem for a dream tittas på på RLK. Lite mer än halva orkade jag med, sen blev det för mycket. För mycket ångest, för mycket problem, för mycket jävla skit och för många bräckliga relationer, bräckliga människor. En väldigt välgjord film, men man måste nog vara på ett speciellt humör för att palla med den. Och beredd på att må dåligt några timmar efter.
Saker och ting flöt smidigare än beräknat så fysiologiplugget kunde påbörjas redan i torsdags eftermiddag. Tyvärr är det ju dock så att allting alltid tar väldigt mycket längre tid än man räknar med, så av det vi hade räknat med att hinna med t o m idag har vi gjort ungefär en fjärdedel... Det gick knappast snabbare idag av att jag var på fest halva natten och därmed relativt bakis idag. (Bakisheten kan även ha bidragit till mer ångest över filmen.) Hur som helst hade jag ganska mysig pluggtid med Julia i RLK's soffa, till musik och med nybakat. Imorgon blir det heldagsplugg! Och imorgon åker älskling till Trysil. Kommer sakna honom! Och kommer vara avundsjuk för att han får åka skidor. Jag ska försäka glädjas å hans vägnar, och hoppas på att det inte är alltför dyrt att ringa från grannlandet, så att jag får många samtal! (Även om vi inte brukar vara världsbäst på telefon-förhållande...)
Nu vill jag sova. Hoppas på att slippa drömma om något ur filmen!
Saker och ting flöt smidigare än beräknat så fysiologiplugget kunde påbörjas redan i torsdags eftermiddag. Tyvärr är det ju dock så att allting alltid tar väldigt mycket längre tid än man räknar med, så av det vi hade räknat med att hinna med t o m idag har vi gjort ungefär en fjärdedel... Det gick knappast snabbare idag av att jag var på fest halva natten och därmed relativt bakis idag. (Bakisheten kan även ha bidragit till mer ångest över filmen.) Hur som helst hade jag ganska mysig pluggtid med Julia i RLK's soffa, till musik och med nybakat. Imorgon blir det heldagsplugg! Och imorgon åker älskling till Trysil. Kommer sakna honom! Och kommer vara avundsjuk för att han får åka skidor. Jag ska försäka glädjas å hans vägnar, och hoppas på att det inte är alltför dyrt att ringa från grannlandet, så att jag får många samtal! (Även om vi inte brukar vara världsbäst på telefon-förhållande...)
Nu vill jag sova. Hoppas på att slippa drömma om något ur filmen!
Step out of your Echo Chamber
Ombo och Hugo på spa
Go to hell
Fick tidigare ikväll detta tips på vad jag nu förstått går under namnet looping-musik. Lyssningsvärt! (David Ford)
Följ min blogg med bloglovin
God only knows what I'd be without you
Jag gillar årets Julkalender. Den är ganska intelligent och inte bara anpassad för barn. Sen är jag förvisso ganska barnslig. Idag skrattade jag åt två stycken ur "tomte-jagar-teamet": en tjej med ett kycklinghuvud på huvudet som hette Kycklinghjärna och en kille med ett äggskal på huvudet som hette Ägghuvud. Det tyckte jag var kul! Jag gillar över huvud taget allt jag sett med Anders & Måns, och de får som huvudrollsinnehavare i "Med skägget i brevlådan" vara med på bild, eftersom jag inte hittade någon av varken kycklinghjärnan eller ägghuvudet.
För att spinna vidare på kycklingtemat kan jag berätta att jag ikväll faktiskt ägnat lite tid åt mitt cellbiologi-projekt. Jag har lärt mig att man genom att immunisera en höna mot ett specifikt antigen erhåller önskade antikroppar i äggulan, varifrån de sedan lätt kan extraheras. Dessa antikroppar är relativt lika människans och kan därmed uttnyttjas som "läkemedel". De tas oralt, och kroppen stöter inte bort dem - vi är ju vana vid att äta ägg! Man skulle kunna säga att vi blir tillfällig immuna mot antigenet. Det fungerar dock inte som ett vaccin, utan det måste ätas fortlöpande. Några möjliga användningsområden är mot Hepatit B-virus, lunginfektioner vid Cystisk fibros, magsår och karies. En stor fördel med att använda ägg som antikropps-fabriker, är att ägg är lättillgängliga och inte medför några större etiska ifrågasättanden. Som sagt, de flesta äter ju ägg regelbundet! Wohow, än har jag bara läst sammanfattningarna till artiklarna, och ändå känns det nästan som jag har en färdig rapport ;)
Mitt i allt detta kycklingsnack fick jag ett uppslag kring aborter, som främst berör abortmotståndare. Äter de ägg? För i mina ögon torde ägget utgöra en ungefär lika levande varelse som ett foster. Speciellt eftersom man ibland köper ett ägg med en svart prick i; ett befruktat ägg! Jag skulle tro att abortmotståndarna gör viss skillnad mellan en människa och en kyckling, det gör jag ju själv också genom att jag äter djur men inte människor. Ändå kan jag inte komma ifrån att tycka att om man är så emot att avsluta ett nyss (om ens) påbörjat liv, borde man heller inte kunna med att äta något som kommer från en levande varelse. Men om jag får bestämma själv, så fortsätter jag äta kött och rätten till abort förblir fri!
Nu är nästan alla julklappar planerade, om än inte inhandlade! Lillebror och jag ska inte köpa till varandra, utan istället försöka se till att ses tillsammans med respektive respektive. Förhoppningsvis i Götet! Farmor får som sagt en tjusig korg, och till farfar blir det nog en prenumeration på "Sportmagasinet". Pappa ska få en DVD-spelare så att han kan titta på sin senaste födelsedagspresent: Fawlty Towers-DVD-box. Till mamma har jag tänkt köpa några musikaler på DVD, det är supermysigt att titta på musikal och ofta blir man glad av det. Dessutom är det ett bra sällskap i vintermörkret! Därmed återstår bara storasyster och pojkvän...bara!!
För att spinna vidare på kycklingtemat kan jag berätta att jag ikväll faktiskt ägnat lite tid åt mitt cellbiologi-projekt. Jag har lärt mig att man genom att immunisera en höna mot ett specifikt antigen erhåller önskade antikroppar i äggulan, varifrån de sedan lätt kan extraheras. Dessa antikroppar är relativt lika människans och kan därmed uttnyttjas som "läkemedel". De tas oralt, och kroppen stöter inte bort dem - vi är ju vana vid att äta ägg! Man skulle kunna säga att vi blir tillfällig immuna mot antigenet. Det fungerar dock inte som ett vaccin, utan det måste ätas fortlöpande. Några möjliga användningsområden är mot Hepatit B-virus, lunginfektioner vid Cystisk fibros, magsår och karies. En stor fördel med att använda ägg som antikropps-fabriker, är att ägg är lättillgängliga och inte medför några större etiska ifrågasättanden. Som sagt, de flesta äter ju ägg regelbundet! Wohow, än har jag bara läst sammanfattningarna till artiklarna, och ändå känns det nästan som jag har en färdig rapport ;)
Mitt i allt detta kycklingsnack fick jag ett uppslag kring aborter, som främst berör abortmotståndare. Äter de ägg? För i mina ögon torde ägget utgöra en ungefär lika levande varelse som ett foster. Speciellt eftersom man ibland köper ett ägg med en svart prick i; ett befruktat ägg! Jag skulle tro att abortmotståndarna gör viss skillnad mellan en människa och en kyckling, det gör jag ju själv också genom att jag äter djur men inte människor. Ändå kan jag inte komma ifrån att tycka att om man är så emot att avsluta ett nyss (om ens) påbörjat liv, borde man heller inte kunna med att äta något som kommer från en levande varelse. Men om jag får bestämma själv, så fortsätter jag äta kött och rätten till abort förblir fri!
Nu är nästan alla julklappar planerade, om än inte inhandlade! Lillebror och jag ska inte köpa till varandra, utan istället försöka se till att ses tillsammans med respektive respektive. Förhoppningsvis i Götet! Farmor får som sagt en tjusig korg, och till farfar blir det nog en prenumeration på "Sportmagasinet". Pappa ska få en DVD-spelare så att han kan titta på sin senaste födelsedagspresent: Fawlty Towers-DVD-box. Till mamma har jag tänkt köpa några musikaler på DVD, det är supermysigt att titta på musikal och ofta blir man glad av det. Dessutom är det ett bra sällskap i vintermörkret! Därmed återstår bara storasyster och pojkvän...bara!!
