In a relationship with...
Igår var första gången sedan jag flyttade till Stockholm som jag träffade "en egen vän", utan Richard. Jag och en klasskompis från gymnasiet - Sara, som jag inte träffat sedan studenten - tog en fika på Muggen på Söder och pratade om stort och smått. Två skåningar i 08-land skvallrade om gemensamma bekanta och uppdaterade varandra på våra egna liv. Vi trodde nog att vi gick igenom var alla i hela gymnasieklassen har hamnat, men jag insåg i efterhand att de vi glömt var de killar som jag faktiskt var tillsammans med på den tiden. Väldigt underligt, jag lovar att jag inte förträngt att de finns! Hur som helst, det är en märklig tanke att de personer man för fem år sedan träffade på dagligen nu har en vardag som man inte har minsta lilla hum om hur den ser ut.
Jag hade en idé häromdagen: att byta efternamn och civilstatus på facebook, bara för att se hur många som skulle gå på det och hur folk skulle reagera. Vilka skulle bli arga? Nu har jag outat det här i stället, så den planen är väl körd. Alltså vet ni att den dag det händer så är det på riktigt.
Den märkliga dagen som var igår
Dagen igår var en märklig dag. Jag vaknade först ganska tidigt, men somnade om ganska omgående. Vid tio-snåret fick jag kämpa hårt för att inte somna om och lyckades tvinga mig upp ur sängen, allt för att inte göra det omöjligt att somna på kvällen. Väl uppe kändes dock allt helt värdelöst. Jag kände mig tom. Jag ville inte göra någonting. Jag satt och degade framför datorn. Jag kämpade ner lite frukost. Fortfarande ingen lust, så jag satt kvar i soffan och stirrade tomt framför mig. Klockan kröp mot tolv och jag tvingade mig ut, tog cykeln till Willy's. Jag trodde att lite friskluft kanske skulle pigga upp, men det var i så fall marginellt. Jag kom hem och lagade mat, fortfarande ganska deppig. Dessutom började jag bli lite stressad, eftersom jag skulle vara på möte klockan två. Jag hann i alla fall ut till bussen som skulle ta mig till mötet, och ute i blåsten kände jag mig äntligen en smula uppiggad. En viss tomhetskänsla fanns kvar under mötet och därefter, men en handbollsmatch livade upp ytterligare och jag kände mig betydligt gladare när jag trillade i säng än när jag kämpade mig upp. I morse var det förvisso lite deprimerande att behöva gå upp klockan fem för att åka till jobbet, men den känslan kändes mer normal än gårdagens brist på livslust.
Men, vad berodde då hela nedstämdheten på? Jag hade haft mer sysselsättning och träffat mer folk än jag brukar göra under en helg, så jag tror inte att jag var uttråkad. Det vore orimligt med dagen efter-effekter av alkohol, eftersom jag bara drack två glas cider i lördags. Och sömnbrist bör det inte ha berott på, eftersom jag sov tio timmar. Fast det är klart, jag har en förkylning i kroppen, och då kanske kroppen helt enkelt behöver ordentligt med vila efter en heldag i friskluft, en flaska vin och en sen kväll...
Men, vad berodde då hela nedstämdheten på? Jag hade haft mer sysselsättning och träffat mer folk än jag brukar göra under en helg, så jag tror inte att jag var uttråkad. Det vore orimligt med dagen efter-effekter av alkohol, eftersom jag bara drack två glas cider i lördags. Och sömnbrist bör det inte ha berott på, eftersom jag sov tio timmar. Fast det är klart, jag har en förkylning i kroppen, och då kanske kroppen helt enkelt behöver ordentligt med vila efter en heldag i friskluft, en flaska vin och en sen kväll...
When you need someone to depend upon
Jag fick hem mitt röstkort inför Europaparlamentsvalet idag. Eftersom jag kommer befinna mig i Spanien på valdagen blir jag tvungen att förtidsrösta om jag ska rösta. Egentligen är jag en person som inte orkar bry mig om politik, men jag borde ju rösta, för demokratins skull. Det är bara det att jag inte har den blekaste aning om vad jag ska rösta på. De enda jag sett nån sorts valkampanj för är Moderaterna, men det är de som går fetbort först (möjligtvis efter Sverigedemokraterna). Så vad gör man? Jag satte mig och försökte leta upp partiernas valmanifest på internet. De flesta verkade ganska hastigt hopkrafsade, förutom Vänsterpartiets som kändes väl genomarbetat. De gröna fokuserar självklart på miljön, vänstern på jämställdhet. Socialdemokraterna vill satsa på jobb och utbildning. Åtminstone Mp och V vill minska på EUs inflytande, fokusera på sådant som enskilda länder har svårt att påverka själva, och alla tre vill de göra EU mindre byråkratiskt. Självklart utlovar alla guld och gröna skogar, men hur i hela friden ska man veta vem som faktiskt kommer göra någon verklig nytta? Så frågan är, är det lönt att jag röstar? Kommer det göra någon skillnad? Jag borde åtminstone gå och rösta på något som inte är Moderaterna för att dra ner deras mandat så mycket som möjligt.... Förmodligen blir det S, Mp eller V, om jag faktiskt orkar mig iväg med det där röstkortet. Men S känns för inställsamma - wannabe medelsvensson, Mp så insnöade på miljön att de knappt bryr sig om något annat, och V alldeles för radikala för mig...
Lite kuriosa, eftersom jag läste att Mp vill bli av med GMO-produkter. Twinrix, det vaccin som används mot Hepatit A och B, är ett rekombinant vaccin. In other words: det är genmodifierat. Det används varje dag. Det är verksamt. Det är inga konstigheter med det. Men är du emot GMO, ha det i åtanke när du ska bli vaccinerad! Allt är inte alltid svart eller vitt.
Lite kuriosa, eftersom jag läste att Mp vill bli av med GMO-produkter. Twinrix, det vaccin som används mot Hepatit A och B, är ett rekombinant vaccin. In other words: det är genmodifierat. Det används varje dag. Det är verksamt. Det är inga konstigheter med det. Men är du emot GMO, ha det i åtanke när du ska bli vaccinerad! Allt är inte alltid svart eller vitt.
I'm damned to feel the way I do
I mammas hus bor en kvinna som har den värsta bacillskräck du kan tänka dig, och dessutom alla fobier som finns. Hon är, så länge hennes tillstånd inte är uppenbart livshotande, förbjuden att söka hjälp på akuten utan intyg från sin husläkare. Om man kan lita på hennes ord vet jag inte, men hon påstår i alla fall att hon fått hot om att bli tvångsomhändertagen om hon kommer till psyket. Hon har hur som helst bränt alldeles för många broar.
Hon är den där tanten som man såg på stan när man var liten och trodde var en av uteliggarna, kanske en lodis. Med slitna, smutsiga kläder, spretigt hår och tärda drag. Nu kommer hon och ringer på min mammas dörr varje dag. Hon har med sig juice hon inte vågar dricka eller smör hon inte vågar äta. Någon gång har det bubblat i vattnet hon tagit från kranen. Vad kan det bero på? Det är säkert farligt! Hon vill att mamma ska smaka, men även om mamma gör det och säger att det inte är något fel på grejorna kommer de fortfarande inte över hennes läppar. Mamma får flera förpackningar juice och smör varje vecka.
Mamma säger till kvinnan att, uppenbarligen vet hon att det inte är något fel på det hon kommer med, för då hade hon inte velat att mamma skulle äta det och bli dålig. Hur tänker hon? Hon blir nog faktiskt inte klok på sig själv. För hon är inte korkad, på många sätt är hon faktiskt riktigt klipsk. Om än inte ekonomiskt och planeringsmässigt. I och med att hon köper nytt hela tiden gör hon av med hur mycket pengar som helst så länge hon har dem, och sedan får hon leva på i princip ingenting resten av månaden. Hon lånar pengar, men med sin dåliga förtidspension och sitt märkliga levnadssätt har hon absolut ingen möjlighet att betala tillbaka dem.
Hon spenderar sina dagar på DOMUS. Maten på deras restaurang är av någon anledning ätbar. Hon har ingen tvättmaskin och inget kylskåp, eftersom hon inte tycker om "lukten av nytt". De matvaror hon faktiskt behåller förvarar hon på balkongen. Eftersom hon inte kan tvätta hemma frågade hon i julas mamma ifall hon kunde få sköta sin tvätt hos henne. Det ville inte mamma gå med på, men hon sa att hon kunde få komma och tvätta två maskiner. Det har fortfarande inte blivit av. Hon tvättar underkläder med kallt vatten och Dove-tvål. När hon har pengar köper hon nya kläder i takt med att de gamla blir smutsiga. Hennes "sovrum" är fullt av kassar med smutsiga kläder. Hon sover på soffan, i ett sovsäckstäcke utan lakan.
Nu ska mamma flytta. Kvinnan har bett om hennes telefonnummer och hennes nya adress. De får hon inte. Mamma orkar inte. Hon har "bestämt sig för" att det inte är hennes ansvar. Självklart är det inte det. Men vems ansvar är det? Finns det något att göra? Och hur kan det bli så här? Är det en medfödd, psykisk störning? Denna störning på så många plan. Har det med uppväxt och uppfostran att göra? Har det triggats av traumatiska upplevelser?
Vilken hjälp finns att få för en kvinna som inte kan åka bil med doftgran, kan inbilla sig att hon har alla möjliga sjukdomar, inte har någon nära vän i världen, gör av med de få pengar hon får i ett nafs och bor i en lägenhet som knappt är bättre än en uteliggares sovplats?
Hon är den där tanten som man såg på stan när man var liten och trodde var en av uteliggarna, kanske en lodis. Med slitna, smutsiga kläder, spretigt hår och tärda drag. Nu kommer hon och ringer på min mammas dörr varje dag. Hon har med sig juice hon inte vågar dricka eller smör hon inte vågar äta. Någon gång har det bubblat i vattnet hon tagit från kranen. Vad kan det bero på? Det är säkert farligt! Hon vill att mamma ska smaka, men även om mamma gör det och säger att det inte är något fel på grejorna kommer de fortfarande inte över hennes läppar. Mamma får flera förpackningar juice och smör varje vecka.
Mamma säger till kvinnan att, uppenbarligen vet hon att det inte är något fel på det hon kommer med, för då hade hon inte velat att mamma skulle äta det och bli dålig. Hur tänker hon? Hon blir nog faktiskt inte klok på sig själv. För hon är inte korkad, på många sätt är hon faktiskt riktigt klipsk. Om än inte ekonomiskt och planeringsmässigt. I och med att hon köper nytt hela tiden gör hon av med hur mycket pengar som helst så länge hon har dem, och sedan får hon leva på i princip ingenting resten av månaden. Hon lånar pengar, men med sin dåliga förtidspension och sitt märkliga levnadssätt har hon absolut ingen möjlighet att betala tillbaka dem.
Hon spenderar sina dagar på DOMUS. Maten på deras restaurang är av någon anledning ätbar. Hon har ingen tvättmaskin och inget kylskåp, eftersom hon inte tycker om "lukten av nytt". De matvaror hon faktiskt behåller förvarar hon på balkongen. Eftersom hon inte kan tvätta hemma frågade hon i julas mamma ifall hon kunde få sköta sin tvätt hos henne. Det ville inte mamma gå med på, men hon sa att hon kunde få komma och tvätta två maskiner. Det har fortfarande inte blivit av. Hon tvättar underkläder med kallt vatten och Dove-tvål. När hon har pengar köper hon nya kläder i takt med att de gamla blir smutsiga. Hennes "sovrum" är fullt av kassar med smutsiga kläder. Hon sover på soffan, i ett sovsäckstäcke utan lakan.
Nu ska mamma flytta. Kvinnan har bett om hennes telefonnummer och hennes nya adress. De får hon inte. Mamma orkar inte. Hon har "bestämt sig för" att det inte är hennes ansvar. Självklart är det inte det. Men vems ansvar är det? Finns det något att göra? Och hur kan det bli så här? Är det en medfödd, psykisk störning? Denna störning på så många plan. Har det med uppväxt och uppfostran att göra? Har det triggats av traumatiska upplevelser?
Vilken hjälp finns att få för en kvinna som inte kan åka bil med doftgran, kan inbilla sig att hon har alla möjliga sjukdomar, inte har någon nära vän i världen, gör av med de få pengar hon får i ett nafs och bor i en lägenhet som knappt är bättre än en uteliggares sovplats?
I get around
Jag börjar bli trött på blogg.se. Allt för ofta händer det att jag skrivit och, som jag tror, publicerat ett nytt inlägg, men att inlägget i själva verket inte publicerats. Som tur är sparas inläggen, de försvinner inte i tomma intet, men ändå. Så förlåt till de som jag nån gång har lurat i, eller kommer lura i, att jag skrivit ett nytt inlägg, men att det sedan inte finns något!
Red roses too
Snö? Minusgrader? Slutet av mars? Varför? Det började ju just bli vår! Det har varit soligt och nästan ljummet väder (okej nu överdrev jag lite) i flera dagar nu. Är det såhär det är varje år? Lyckas man bara förtränga det varenda gång? Det är förvisso snart april, och aprilvädrets variation är vi väl alla på det klara med, men brukar det verkligen omfatta även snö? Jag vill ha en ljuv vår med mycket fågelkvitter och sedan en varm och solig sommar!
Har du tänkt på hur motstridig texten på schampoflaskor kan vara? Som exempel tar jag Barnängen schampo med Aloe Vera och Yoghurt. På framsidan står det först, såklart, vilket märke det är (Barnängen creme) och sedan vilken "smak" det är (Aloe Vera, Yoghurt). Det finns en bild som man kan ana ska föreställa ett hårstrå och en droppe schampo, bredvid vilken det står 100% styrka. Under står det "Ger vård och styrka med yoghurtprotein & aloe vera". Fine! Men sen då? Jo, det är nu det börjar det dra ihop sig... Plötsligt kommer en rad där det står "Trött och slitet hår". Huh? Och avslutningsvis "Naturligt vackert och friskt hår"! Okej, det står klart och tydligt att schampot ger vård och styrka. Men sen...ger det också trött och slitet hår? Och vackert och friskt hår? Nä, det låter ju motsägelsefullt. Det kanske ska användas om man har naturligt vackert och friskt hår, för att få trött och slitet hår...? Nej, självklart förstår jag att de menar att håret blir vackrare och starkare och friskare och hela baletten av att man använder deras schampo. Men är det tvunget att tränga ihop alla dessa ord på framsidan av schampoflaskan, och dessutom i en enda röra!? Man skulle väl åtminstone kunna lägga till ett "för" framför de negativa orden och ett "ger" framför de positiva. Och eventuellt samla schampots undergörande egenskaper på ett ställe... Fast det är klart, uppe vid korken står det "Ny förbättrad formula", så innan kanske det bara gav vård och styrka medan det nu även gör håret vackert och friskt! Och då är det förstås lättast att bara lägga till en ny liten textrad på flaskan istället för att göra om den helt. Så måste det vara!
Förvirrande schampoflaska
Har du tänkt på hur motstridig texten på schampoflaskor kan vara? Som exempel tar jag Barnängen schampo med Aloe Vera och Yoghurt. På framsidan står det först, såklart, vilket märke det är (Barnängen creme) och sedan vilken "smak" det är (Aloe Vera, Yoghurt). Det finns en bild som man kan ana ska föreställa ett hårstrå och en droppe schampo, bredvid vilken det står 100% styrka. Under står det "Ger vård och styrka med yoghurtprotein & aloe vera". Fine! Men sen då? Jo, det är nu det börjar det dra ihop sig... Plötsligt kommer en rad där det står "Trött och slitet hår". Huh? Och avslutningsvis "Naturligt vackert och friskt hår"! Okej, det står klart och tydligt att schampot ger vård och styrka. Men sen...ger det också trött och slitet hår? Och vackert och friskt hår? Nä, det låter ju motsägelsefullt. Det kanske ska användas om man har naturligt vackert och friskt hår, för att få trött och slitet hår...? Nej, självklart förstår jag att de menar att håret blir vackrare och starkare och friskare och hela baletten av att man använder deras schampo. Men är det tvunget att tränga ihop alla dessa ord på framsidan av schampoflaskan, och dessutom i en enda röra!? Man skulle väl åtminstone kunna lägga till ett "för" framför de negativa orden och ett "ger" framför de positiva. Och eventuellt samla schampots undergörande egenskaper på ett ställe... Fast det är klart, uppe vid korken står det "Ny förbättrad formula", så innan kanske det bara gav vård och styrka medan det nu även gör håret vackert och friskt! Och då är det förstås lättast att bara lägga till en ny liten textrad på flaskan istället för att göra om den helt. Så måste det vara!
Förvirrande schampoflaska
Mät din snorre
Efter att ha ägnat dagen åt vad som åtminstone var försök till plugg kom jag ut i ett skåneland där snön åter virvlade omkring. Planen - när jag fortfarande trodde att det var vår - var att jag skulle gå förbi affären och handla middag, men plötsligt försvann lusten. Som tur var hade jag lite matvaror hemma, så jag improviserade ihop något som faktiskt blev riktigt lyckat: laxsås med ärtor, citronpeppar och dill! Datortiden (oj, datortid var ju det jag hade som tonåring, när föräldrarna (mest mamma) bara tillät oss barn sitta vid datorn någon timme om dagen) inleddes med försök till presentationförberedelser, men övergick snabbt till bloggsurfande. Ganska snabbt blev jag irriterad - irriterad (och förundrad!) över hur många intetsägande bloggar och rentutsagt fjortisbloggar det finns som flera tusentals människor bemödar sig läsa varje dag! "idag har jag på mig det här" "å alla andra är så fula" "alltså, bara för att folk är avundsjuka på mig behöver de inte lämna korkade kommentarer i min blogg" eller "jag är sååååå het". För att inte tala om de korkade kommentarer som folk faktiskt lämnar i andras bloggar. Tycker du illa om en person eller en persons blogg: sluta läsa bloggen eller, om du tvunget ska fortsätta läsa den, får du faktiskt skylla dig själv och hålla kvar din irritation inom dig! Så vad gjorde jag för att slippa irritationen? Jo, jag gick in på bloggportalen och försökte hitta något intressantare att läsa, något med mer djup eller åtminstone med någon sorts intressant innehåll. Först tyckte jag sidan var lite knepig, jag kom liksom inte vidare till någon faktisk blogg, men till slut gav det resultat. Jag hittade en essä från DN om invandring och framför allt invandrares möjligheter till att få lära sig svenska, och en blogg skriven av en, som hon själv kallar sig, tant som verkar vara en riktig bokslukare. Så som jag själv brukar vara när jag vågar tillåta mig påbörja en bok, dvs inte mitt i läsperioderna. Dessutom verkar bloggskriverskan riktigt pysslig, och hon ordnar olika kluriga bokutbyten och annat bus. Självklart finns det redan bloggar jag gillar och som jag följer dagligen, både sådana som skrivs av personer jag känner och personer jag inte känner, men ibland går det så himla snabbt att ta sig igenom dem allihop! Och det är då jag hamnar hos fjortisarna och blir irriterad... Så nu ska jag fortsätta leta bloggar skrivna av vuxna människor (så att jag har något att göra nästa gång jag är uttråkad och "bloggkontot" börjar sina)!
Detta är de bloggar jag tycker om att läsa (och klickar in på varje gång jag startar datorn)
Bianca - vän, som skriver som det skabb hon är och bloggar alldeles för sällan, men alltid är underhållande
Linnéa - klasskompis från gymnasiet, som alltid lägger upp fina bilder och ofta då av söta saker, och skriver kort och koncist fast ändå charmigt
Mammabecka - främling, som vid 18 års ålder varit mamma i två år och trebarnsmamma i ett halvår, och skriver om sin vardag på ett fängslande och roligt sätt (och framför allt skulle man aldrig gissa att hon bara är 18)
Ladydahmer - främling, en på många sätt annorlunda kvinna som skriver både självkritiskt och samhällskritiskt, alltid på ett uppriktigt, rättframt och framför allt aldrig otrevligt sätt, samtidigt som hela sidan är väldigt snyggt designad och varje inlägg känns genomtänkt
Som synes är det en salig blandning och inte ens så himla många, så det är bara att botanisera vidare! Ge mig gärna tips på fler. (Jag är lite ledsen, för jag har hittat in i jättesöta bloggar ibland som jag tänkt läsa fortlöpande, men av nån anledning har inte deras adress sparats så jag har inte lyckats hitta tillbaka. Känner du på dig att du är en sådan person måste du tjoa till ;)
Jo just det!! Igår hittade jag till min gamla "bästis" blogg! Den handlar förvisso om handboll, vilket kanske inte lockar en alltför bred publik, men den är samtidigt både välskriven och rolig. Titta in vet jag: Sofia!
Detta är de bloggar jag tycker om att läsa (och klickar in på varje gång jag startar datorn)
Bianca - vän, som skriver som det skabb hon är och bloggar alldeles för sällan, men alltid är underhållande
Linnéa - klasskompis från gymnasiet, som alltid lägger upp fina bilder och ofta då av söta saker, och skriver kort och koncist fast ändå charmigt
Mammabecka - främling, som vid 18 års ålder varit mamma i två år och trebarnsmamma i ett halvår, och skriver om sin vardag på ett fängslande och roligt sätt (och framför allt skulle man aldrig gissa att hon bara är 18)
Ladydahmer - främling, en på många sätt annorlunda kvinna som skriver både självkritiskt och samhällskritiskt, alltid på ett uppriktigt, rättframt och framför allt aldrig otrevligt sätt, samtidigt som hela sidan är väldigt snyggt designad och varje inlägg känns genomtänkt
Som synes är det en salig blandning och inte ens så himla många, så det är bara att botanisera vidare! Ge mig gärna tips på fler. (Jag är lite ledsen, för jag har hittat in i jättesöta bloggar ibland som jag tänkt läsa fortlöpande, men av nån anledning har inte deras adress sparats så jag har inte lyckats hitta tillbaka. Känner du på dig att du är en sådan person måste du tjoa till ;)
Jo just det!! Igår hittade jag till min gamla "bästis" blogg! Den handlar förvisso om handboll, vilket kanske inte lockar en alltför bred publik, men den är samtidigt både välskriven och rolig. Titta in vet jag: Sofia!
Get confused and you fade away
Lördagsnattens promenix hemåt i massa härlig nysnö och till och med pågående snöfall! Nu är snön borta, och som tur är försvann den snabbt. Bland det värsta som finns hamnar det slask som så ofta kommer efter snö. Nu hoppas jag på vår! Sol, gröna löv och en så där härlig känsla i magen. Och så fågelkvitter som gör en lycklig!
Dagen idag har varit en mastodontdag med avfärd kvart i åtta på morgonen och hemkomst halv tio på kvällen. Jag förväntar mig att resten av veckan blir nästintill lika förjävlig! Dagens fundering gick kring uttrycken rapid och ultrarapid - hur logiskt är det att ett ord som i sig självt betyder snabb i kombination med ultra blir väldigt långsamt!? Inte alls, säger min ingenjörshjärna. Dagens frustration för ingenjörshjärnan utgörs av fysiologi-rapporten med rubrik "Why do we sleep?". Ingen vet varför man måste sova! En liten påminnelse om varför jag valde att läsa på teknis; konkretion föredras...
The Railers
Ombo är ledsen ikväll. Hon läste för en stund sedan att Ingvar Oldsberg efter morgondagens final inte kommer tillbaka till På Spåret. Det är en sorglig dag för oss softistikerade (ja, spex-Charlotte och jobb-Lina, jag menar att På Spåret inte bara är för pensionärer!). Jag får försöka krama ut de sista dropparna Oldsberg ur morgondagens avsnitt, och sedan hålla tummarna för att de hittar en värdig ersättare! Jag menar, hur många personer finns det som man kan para ihop med Björn Hellberg bara sådär? (Det är ju trots allt så att det är Björn som är den skönaste liraren av de två!)
Har ikväll även insett att jag blivit dålig på att lägga upp bilder på bloggen. Jag ska försöka skärpa mig!
Har ikväll även insett att jag blivit dålig på att lägga upp bilder på bloggen. Jag ska försöka skärpa mig!
Sad Eyes
Tråkiga tankar. Jobbiga känslor. En klump som bildas i magen och inte försvinner. Den snarare växer. Hela gårdagen kändes bara tom och trist. Hade spex-abstinens. När jag väl kom till borgen blev det lite bättre. Blev festsugen. Men blev nerstämd igen efter en stund, när jag inte kunde festa vidare eftersom jag skulle både redovisa i skolan och jobba sent idag. Till råga på allt har jag haft magont mer eller mindre konstant sedan i torsdags. Gör sig inte så bra med klumpen, måste jag tyvärr säga. Men jag ska njuta av en sista spexhelg. Spexa och festa som aldrig förr. Nästa vecka kommer abstinensen slå till ännu hårdare. Den dagen den sorgen. Det är ju bara så skönt att ha folk runt omkring sig hela tiden!
Good morning midnight
Jag har kommit på det! Det, just det, att det är helt förjävligt att de, just de, envisas med att man alltid ska börja skolan klockan åtta. Eftersom det är så det är i arbetslivet. Men, när man jobbar kan man när som helst gå upp och röra på sig lite om man känner att ögonlocken börjar falla eller att hjärnan inte längre hänger med. Eller om man plötsligt behöver lite ny energi kan man gå och ta en frukt eller en kopp kaffe - om man nu dricker sånt äckel. När man sitter i en föreläsningssal däremot, är det inte hållbart att knata ut och köpa en frukt för att man börjar känna blodsockerfall. Eller ta en spontanpaus för att man börjar bli alldeles för sömning. Kompisarna som sitter bredvid skulle nog inte uppskatta att man trängde sig förbi, även om man ursäktade sig med att man höll på att somna. Inte heller föreläsaren skulle troligtvis vara förtjust över avbrottet. Istället sitter man där i sin bänk och somnar till ett behagligt sorl. Kontentan: så länge man går i skolan borde man få betydligt fler - och varför inte längre? - sovmorgnar!
Dags för en tupplur.
Dags för en tupplur.
Days That Used to Be
När jag var yngre blev jag alltid nästintill förbannad när jag såg tjocka människor, för jag förstod inte varför de inte tog sitt förnuft till fånga och gjorde något åt saken. Nu börjar jag inse att om man aldrig behövt träna och alltid kunnat äta precis vad man vill utan att vikten påverkas, är det inte alltid så lätt att ändra på rutiner och vanor när fettet plötsligt börjar fastna på kroppen.
Ikväll blir första kvällen med dekorbygge till årets jesperspex. Således plockade jag fram de jeans som förra året omvandlades till arbetsbyxor, och numera därför är relativt färgbefläckade. Dessvärre kunde jag inte längre knäppa dem. Den en gång så trådsmala Moa har gått och blivit tjock! Så, dags för ett till försök till ett nytt liv. Med början imorgon. Afro på Gerda kl 11.15, jag måste vara där. Latpåse-fasonerna måste ta slut! Under tiden ska jag klura på var man kan hitta lämpliga och helst snuskigt billiga jeans som kan utgöra nya, förhoppningsvis tillfälliga, arbetsbyxor!
Nåväl, dags att bege sig till borgen, förberedd på en helkväll av mastodont-port-byggande.
Ikväll blir första kvällen med dekorbygge till årets jesperspex. Således plockade jag fram de jeans som förra året omvandlades till arbetsbyxor, och numera därför är relativt färgbefläckade. Dessvärre kunde jag inte längre knäppa dem. Den en gång så trådsmala Moa har gått och blivit tjock! Så, dags för ett till försök till ett nytt liv. Med början imorgon. Afro på Gerda kl 11.15, jag måste vara där. Latpåse-fasonerna måste ta slut! Under tiden ska jag klura på var man kan hitta lämpliga och helst snuskigt billiga jeans som kan utgöra nya, förhoppningsvis tillfälliga, arbetsbyxor!
Nåväl, dags att bege sig till borgen, förberedd på en helkväll av mastodont-port-byggande.
Better be coming very soon
Fan, jag gillar Experts butiker i Lund (de har trevlig personal, men framför allt för att de har flera stora bilder av Timbuk:) men det är inte okej när man kommer hem med 100 bilder istället för 118! Jag lämnade in 118 och, framför allt, jag betalade för 118 bilder, men jag fick bara 100. Extra irriterande är det eftersom jag tänkt använda några bilder som julkort och därför helst hade behövt dem idag...
Tentan gick bra, inte fantastiskt men jag är med största sannolikhet godkänd. Nu ska jag duscha och försöka bli pepp för kvällens bravader, grekisk mat, förfest och utgång, det kan inte bli mycket bättre! Dessvärre ska jag jobba imorgon efter lunch, så det får inte bli någon alltför sen utekväll....
Tentan gick bra, inte fantastiskt men jag är med största sannolikhet godkänd. Nu ska jag duscha och försöka bli pepp för kvällens bravader, grekisk mat, förfest och utgång, det kan inte bli mycket bättre! Dessvärre ska jag jobba imorgon efter lunch, så det får inte bli någon alltför sen utekväll....
Jag tror jag önskade att du var nära
Idag har jag för första (och förhoppningsvis även sista) gången beslutat mig för att låta bli att skriva en tenta. Efter att ha börjat på extentor i kemisk reaktionsteknik men inte ens förstått efter att ha läst lösningarna, insåg vi (jag och Julia) att det inte finns ens en ynka liten chans att det kan gå vägen. Och eftersom vi bara har en dag mellan de båda tentorna, vilket känns lite väl lite för att lära sig en hel kurs, kom vi fram till att vi nog gör klokast i att hoppa över den första tentan, och börja plugga till den andra direkt. Tre dagar är betydligt mer än en... Det känns självklart jobbigt att inte ens försöka sig på tentan, men jag är övertygad att jag ändå gör rätt eftersom det kommer hjälpa mig avsevärt till cellbiologin. Så får jag plugga reaktionsteknik med sömntutorna i påsk istället! Jag hoppas att jag gör rätt.
Ikväll var det julbord på RLK. Massa mat, massa folk, massa musik, massa mys. Massa kärlek!
Yaay, imorgon får jag läsa om celler istället för reaktorer!!! :)
Ikväll var det julbord på RLK. Massa mat, massa folk, massa musik, massa mys. Massa kärlek!
Yaay, imorgon får jag läsa om celler istället för reaktorer!!! :)
If you need me let me know, gonna be around
And it's done! Äntligen (??) kan jag ägna mig helhjärtat åt tentaplugg. Förutom att jag imorgon måste lägga ett par-tre timmar på luciatåg, på lördag ska äta julbord, och någon dag behöver inhandla sex stycken presentkort.... Det har dessutom varit betydligt mer intressant att skriva om IgY än det är att läsa om hur man lämpligast väljer och utformar sin reaktor!
Såhär ser det ut när man är sjuk (förkylningen har inte släppt och högerörat är fortfarande dövt, plus att Julia gått och blivit smittad) och pluggar den genom tiderna mest ointressanta kursen: Kemisk Reaktionsteknik!
Såhär ser det ut när man är sjuk (förkylningen har inte släppt och högerörat är fortfarande dövt, plus att Julia gått och blivit smittad) och pluggar den genom tiderna mest ointressanta kursen: Kemisk Reaktionsteknik!
Om det är något som gör mig ledsen och bedrövad är det att människor måste bli sjuka och att människor måste dö. Jag inser självklart att utan åldrande, sjukdomar och död skulle jorden bli överbefolkad, och att allt bara går sin gilla gång, men det är ju så hemskt! Tänk om alla bara kunde få leva så länge de ville och kände att de fick något ut av det. Om man så länge man orkade vandra på denna jord också fick göra det. Själv kommer jag troligen när jag blir gammal och skröpplig och allt blir jobbigt, som den pessimist jag är, inte orka leva så himla länge. Och jag är i allra högsta grad för aktiv dödshjälp. Jag tycker helt enkelt att man själv borde få välja hur länge man vill knata på. Oavsett om det är längre eller kortare tid än vad man får!
Love actually
En trött Ombo återgår till bloggskrivandet efter en rolig men sanslöst utmattande helg.
Fyra dygn av mer eller mindre konstant ansvar tröttar ut. Minst sagt! Efter tre nätter med mellan fem och sju timmars sömn är man inte längre så pigg. Ännu mer sliten blir man om dagarna ägnas åt föredrag, studiebesök, planering, städning och handling, och kvällarna åt middag, sittning och fest.
Trots att jag haft fullt upp mest hela tiden har jag haft möjlighet att lära känna en del nya människor. Jag tycker det är väldigt roligt att träffa personer som pluggar i stort sett detsamma som jag själv, fast på andra orter eller till och med i andra länder. Även om det kanske inte kommer leda till att utbildningen förändras varken för mig eller för mina nya vänner i övriga norden, har jag fått en uppfattning av hur de har det och de en uppfattning av hur jag har det. Jag tror att det ökar förståelsen och acceptansen för såväl andra kulturer som andra nationaliteter.
Även om jag fortfarande har vissa fördomar kvar gällande estländare.....
(Nöjd Mats? Annars kommer toker...)
Det snöar ute. Snön har legat kvar sedan i fredags. Jag som trodde att jag bodde i Skåne. Jag hoppas på en myskväll med min stockholmare. Kanske lite varm choklad ute under ett snöklätt träd! Imorgon är det tillbaka till verkligheten på riktigt...
Fyra dygn av mer eller mindre konstant ansvar tröttar ut. Minst sagt! Efter tre nätter med mellan fem och sju timmars sömn är man inte längre så pigg. Ännu mer sliten blir man om dagarna ägnas åt föredrag, studiebesök, planering, städning och handling, och kvällarna åt middag, sittning och fest.
Trots att jag haft fullt upp mest hela tiden har jag haft möjlighet att lära känna en del nya människor. Jag tycker det är väldigt roligt att träffa personer som pluggar i stort sett detsamma som jag själv, fast på andra orter eller till och med i andra länder. Även om det kanske inte kommer leda till att utbildningen förändras varken för mig eller för mina nya vänner i övriga norden, har jag fått en uppfattning av hur de har det och de en uppfattning av hur jag har det. Jag tror att det ökar förståelsen och acceptansen för såväl andra kulturer som andra nationaliteter.
Även om jag fortfarande har vissa fördomar kvar gällande estländare.....
(Nöjd Mats? Annars kommer toker...)
The night watch
22.08: kvällsmat
En ordinär busstur i Lund:
Man stiger på bussen och möts av en man med dyster uppsyn - busschauffören. Samtidigt som man lägger fram en hundralapp säger man "Inom Lund", varpå han frågar "Har du inget mindre?". Man säger "Nej, tyvärr!" och tänker för sig själv att 'isåfall hade jag väl betalat med mindre och sluppit växeln'. Han ger sig dock inte, utan fortsätter med "Ja, då får du bara tior tillbaka!". Man börjar tappa tålamodet och svarar kort och gott "Okej." och vill bara bli klar så att man kan få gå och sätta sig, men han mal på "...för jag har ingen växel... eller jo hundralappar och femhundralappar och mynt....". Nu har man förlorat all energi och ger knappt ens ifrån sig något ljud som svar. Man tror att 'nu är det i alla fall över', men än är det inte klart! Han säger "15 kronor" - 'jo tack jag vet!' - och påbörjar sedan växeluppräkningen. Först får man en femma, "20...", sedan tre tior, "50...", och till sist fem tior, "100!". Tyvärr får han ett tack. Man fortsätter in i bussen, och inser att det inte finns en enda sittplats ledig!
22.26: kvällsmaten uppäten
En ordinär busstur i Lund:
Man stiger på bussen och möts av en man med dyster uppsyn - busschauffören. Samtidigt som man lägger fram en hundralapp säger man "Inom Lund", varpå han frågar "Har du inget mindre?". Man säger "Nej, tyvärr!" och tänker för sig själv att 'isåfall hade jag väl betalat med mindre och sluppit växeln'. Han ger sig dock inte, utan fortsätter med "Ja, då får du bara tior tillbaka!". Man börjar tappa tålamodet och svarar kort och gott "Okej." och vill bara bli klar så att man kan få gå och sätta sig, men han mal på "...för jag har ingen växel... eller jo hundralappar och femhundralappar och mynt....". Nu har man förlorat all energi och ger knappt ens ifrån sig något ljud som svar. Man tror att 'nu är det i alla fall över', men än är det inte klart! Han säger "15 kronor" - 'jo tack jag vet!' - och påbörjar sedan växeluppräkningen. Först får man en femma, "20...", sedan tre tior, "50...", och till sist fem tior, "100!". Tyvärr får han ett tack. Man fortsätter in i bussen, och inser att det inte finns en enda sittplats ledig!
22.26: kvällsmaten uppäten
Too many feelings at the same time
Funderar på att hålla mig inomhus idag så att jag slipper regnet och blåsten. Så att jag inte börjar gnälla.
Jag är förmodligen en obotlig pessimist. Jag ser aldrig det positiva, så fort någon liten del är negativ så blir detta det enda jag lägger märke till. Om jag går på konsert med mina absoluta favoritartister läggs ändå en stor del av min tankeverksamhet på problem som att det är för varmt, för lite syre, att jag får ont i ryggen och att det är lång väntan. Under låtarna med fart försvinner visserligen dessa tankar, men så fort det blir en ballad är de tillbaka och jag känner mig nere, trots att jag befinner mig där jag helst av allt på hela jorden vill befinna mig. Det är märkligt, speciellt som jag i efterhand trots allt känner mig helnöjd med min kväll. Jag är nog helt enkelt en lat och i allmänhet trött människa, som vill att allt alltid ska flyta på som på räls.
Allt detta till trots är jag en lycklig Ombo. Om än en Ombo som är lite jobbig för sin omgivning då och då.
Det har börjat gå upp för mig att mina farföräldrar inte är några ungdomar längre. Farfar får influensa och hamnar på akuten. Det känns inte verkligt. Det är omöjligt för mig att föreställa mig att de skulle försvinna. Scenariot finns bara inte. Och jag vet inte vad som är bäst, att förbereda mig på att dagen kommer, eller att leva i förnekelse. Innebär det bara onödigt lidande i förtid om jag tänker på det nu? Jag tror att jag bara ska göra mitt bästa för att utnyttja den tid jag har kvar med dem. Besöka dem så ofta jag kan. Och när dagen jag inte vill tänka mig kommer får jag ägna mig åt att sörja.
Ett dystert inlägg en grå bakislördag som denna. Jag känner mig dock gladare än man av dessa rader kan tro, och jag är framför allt glad att det är mycket helg kvar! Nästa vecka är det dags för NKK, och ett års arbete (okej, inte riktigt, men nästan) kommer att ge återbetalning. En bebis kommer att födas (troligtvis på måndag). Det är spex-intresseanmälan. Framför allt är det den sista veckan med överdrivet mycket att göra. Hoppas jag! (Och förhoppningsvis får jag min lön, som sockrarna glömt betala ut till mig.)
Jag är förmodligen en obotlig pessimist. Jag ser aldrig det positiva, så fort någon liten del är negativ så blir detta det enda jag lägger märke till. Om jag går på konsert med mina absoluta favoritartister läggs ändå en stor del av min tankeverksamhet på problem som att det är för varmt, för lite syre, att jag får ont i ryggen och att det är lång väntan. Under låtarna med fart försvinner visserligen dessa tankar, men så fort det blir en ballad är de tillbaka och jag känner mig nere, trots att jag befinner mig där jag helst av allt på hela jorden vill befinna mig. Det är märkligt, speciellt som jag i efterhand trots allt känner mig helnöjd med min kväll. Jag är nog helt enkelt en lat och i allmänhet trött människa, som vill att allt alltid ska flyta på som på räls.
Allt detta till trots är jag en lycklig Ombo. Om än en Ombo som är lite jobbig för sin omgivning då och då.
Det har börjat gå upp för mig att mina farföräldrar inte är några ungdomar längre. Farfar får influensa och hamnar på akuten. Det känns inte verkligt. Det är omöjligt för mig att föreställa mig att de skulle försvinna. Scenariot finns bara inte. Och jag vet inte vad som är bäst, att förbereda mig på att dagen kommer, eller att leva i förnekelse. Innebär det bara onödigt lidande i förtid om jag tänker på det nu? Jag tror att jag bara ska göra mitt bästa för att utnyttja den tid jag har kvar med dem. Besöka dem så ofta jag kan. Och när dagen jag inte vill tänka mig kommer får jag ägna mig åt att sörja.
Ett dystert inlägg en grå bakislördag som denna. Jag känner mig dock gladare än man av dessa rader kan tro, och jag är framför allt glad att det är mycket helg kvar! Nästa vecka är det dags för NKK, och ett års arbete (okej, inte riktigt, men nästan) kommer att ge återbetalning. En bebis kommer att födas (troligtvis på måndag). Det är spex-intresseanmälan. Framför allt är det den sista veckan med överdrivet mycket att göra. Hoppas jag! (Och förhoppningsvis får jag min lön, som sockrarna glömt betala ut till mig.)
Pride and prejudice
Idag gläds jag åt Biancas första dag i frihet! Grattis :)
Läste om en trettonårig flicka i Storbritannien som fått rätt att neka en hjärttransplantation som är utgör enda chansen för henne att överleva. Jag har alltid trott mig vara positiv t o m till aktiv dödshjälp, men när det nu handlade om ett barn kände jag mig plötsligt tveksam ens till hennes rätt att undvika den vård som finns att nyttja. Anledningen till att hon inte vill opereras är att hon redan tycker att hon tillbringat för mycket tid under kirurgens kniv, och hon vill hellre spendera sitt sista halvår hemma med sin familj. Alla omständigheter framgår visserligen inte ur en tidningsartikel, men jag kan inte riktigt smälta hur någon kan välja ett halvår framför ett helt liv (okej, nästan ett helt liv, men innan tretton har man inte hunnit uppleva alltför mycket). Inte heller kan jag förstå hur hennes familj kan "acceptera" det - trots att jag i grunden anser det vara hennes eget beslut undrar jag om hon vid tretton års ålder är mogen att fatta ett sådant beslut och inse konsekvenserna av det. Det må låta egoistiskt, men jag är glad att jag inte är en del av hennes familj.
Jag inser också att jag hade blivit illa till mods om jag idag läst en artikel om att man tvingat en trettonårig flicka genomgå en hjärttransplantation mot hennes vilja.
Tillsammans är man mindre ensam
Ikväll är jag själv, men inte ensam, för jag är tillsammans.
Läste sömntips i Metro idag (på en åtta-övning där jag borde räkna på reaktorer) och de påstod att man bör stänga av mobil, TV och dator en timme innan man ska sova. Jag börjar förstå varför, men kan fortfarande inte se hur det ska gå till.
Vad skulle man ägna den sista timmen åt?
Läste sömntips i Metro idag (på en åtta-övning där jag borde räkna på reaktorer) och de påstod att man bör stänga av mobil, TV och dator en timme innan man ska sova. Jag börjar förstå varför, men kan fortfarande inte se hur det ska gå till.
Vad skulle man ägna den sista timmen åt?
