Nunca se que hora es
Jaha, nu var det längesen det kom en uppdatering från min sida igen. Jag, Moa Eklund, som alltid spenderat vardagskvällarna i tv-soffan med datorn i knät, har plötsligt knappt en enda hemmakväll i veckan. Killen drar med mig på middagar, spelkvällar, konserter, after work och allt vad man kan tänka sig.
Tiden går så otroligt fort att jag redan avklarat nästan fyra veckor av exjobbet. För att klargöra vad det var jag fick för exjobb till slut: jag ska utveckla och implementera ett kvalitetsledningssystem på ett litet litet företag som heter Nanologica. Företaget är väldigt forskningsfokuserat, men tillverkar även och säljer nanoporösa material som bland annat används för kontrollerad frisättning inom läkemedelsindustrin. Vad ett kvalitetsledningssystem är vet jag knappt själv ens efter fyra veckors läsning...jodå, någorlunda koll har jag väl: det handlar om att genom ett systematiskt angreppssätt försöka undvika kvalitetsbrister. De senaste veckorna har därför spenderats framför datorn och över böcker, och jag kommer slippa labbet under alla tjugo veckor, vilket jag tycker är jätteskönt! Så hoppas jag bara att jag ska få rätt på det här ledningssystemet... Kollegorna är trevliga, och kommer från alla världens hörn. De är också väldigt få, och det är ganska skönt för då lär man känna allihopa och det är lätt att få en överblick av hela företaget.
De senaste helgerna har spenderats i Romme, på Finlandsfärjan, i Göteborg, i Älvsjö... Det har hunnits med skidåkning och Bianca-reunion, 25-årsfirande, 50-årsfest, sällskapsspelande och Vasaloppsbeskådande och mycket mycket mer! Det har varit grymt. Helgen som kommer ska jag äntligen få återse Lund för första gången sedan jag flyttade i mitten av januari. Allra bäst ska det bli att få träffa finaste Julia, men anledningen till besöket är inte så dum den heller: Kattis och Anneli har examensfest, och det blir något av en klassfest. Det ska bli skitkul!
Om jag missat någon lundabo som vill ses i helgen, hör av sig! Puss från Ombo-liten som nu ska kolla in Blue Bloods
Flyttstädning, ja eller nej?
Efter att Petra och Elin flyttat ut ur lägenheten i fredags kväll, skulle den så städas i lördags.
För detta ändamål hade vi anlitat Roett - ett företag som erbjuder diverse städtjänster, däribland flyttstädning. Den överenskomna tiden var 7.30, och Elin skulle vara på plats för att släppa in dem. 60 mil därifrån låg en liten Ombo och sov, när hon plötsligt väcktes av ett sms: "Hej. Städaren som skall vara hos er nu har precis ringt och sjuk anmält sej. Jag Är själv i kivik men försöker lösa det. Finns det en chans att vi tar städningen imorgon. Vill inte sätta er på pott kanten. Mvh roger". Jag ringer upp Elin som sitter och väntar i sagda lägenhet, och vi kommer fram till att det går bra om de städar under söndagen, så jag smsar tillbaka till Roger och ber honom höra av sig när han löst situationen. Några timmar senare får jag ytterligare ett sms: "Hej moa. Jag Är vid lägenheten imorgon 9.00 om det Är ok så blir lägenheten städad under morgondagen. Mvh roger". Skönt, tänker jag. Det kommer lösa sig. Och så meddelar jag Elin. Igår, söndag, vaknar jag strax efter nio. Eftersom Elin inte hört av sig tänker jag att allt är i sin ordning, skönt. Men så, klockan tio, ringer Elin. De har inte kommit än. Mycket märkligt, så jag ringer upp Roger. "Abonnenten du söker kan inte nås för tillfället". Jag skickar ett sms men får ingen leveransrapport, så jag ringer upp Elin igen. Vi konstaterar att worst case scenario är att Elin och Petra får utföra städningen, och ska de göra det måste de komma igång relativt snart. Vi bestämmer oss därför för att ge Roger på Roett en timme, sen måste vi söka alternativ. En timme går, jag får ingen leveransrapport och det går fortfarande inte att ringa. Elin och Petra är inte alls sugna på att städa själva. Via eniro hittar jag Rogers hemnummer och ringer upp. Hans fru svarar, och säger "han är inte hemma, jag vet faktiskt inte riktigt var han är". Säkert, men vad kan jag göra. Jag ber henne be honom ringa upp mig, och sen börjar jag ringa runt till de övriga firmor jag fick offerter från innan jag gjorde det ödesdigra valet "Roett". Eftersom det är söndag möts jag antingen av signaler i oändlighet eller en telefonsvarare som säger "våra telefontider är vardagar klockan...". När det närmar sig slutet av listan får jag så äntligen svar! Först blir jag chockad av att där finns en person på andra sidan linjen, sen blir jag än mer förvånad när han antyder att de kanske kan komma och städa åt oss. Efter en halvtimmes väntan är det säkert! De kommer, och de kommer redan under söndagen. Tredje gången gillt beger sig Elin till lägenheten för att släppa in en städfirma. Självklart är inte denna firma dummare än att inse att vi sitter i skiten och att de kan ta bra betalt, så det blir till slut dubbelt så dyrt som det skulle ha varit i en perfekt värld. Men det blir i alla fall gjort.
Om två timmar är det dags för besiktning av lägenheten. Jag hoppas verkligen att den går igenom, för mer än 900 kronor per person är nog ändå inte en flyttstädning värd...
Roger på Roett verkar ha bytt sim-kort, för jag har fortfarande inte fått någon leveransrapport. Anlita aldrig hans firma!! (Synd att jag inte lyssnade till min eviga fördom "personer som skriver dåligt är idioter".)
För detta ändamål hade vi anlitat Roett - ett företag som erbjuder diverse städtjänster, däribland flyttstädning. Den överenskomna tiden var 7.30, och Elin skulle vara på plats för att släppa in dem. 60 mil därifrån låg en liten Ombo och sov, när hon plötsligt väcktes av ett sms: "Hej. Städaren som skall vara hos er nu har precis ringt och sjuk anmält sej. Jag Är själv i kivik men försöker lösa det. Finns det en chans att vi tar städningen imorgon. Vill inte sätta er på pott kanten. Mvh roger". Jag ringer upp Elin som sitter och väntar i sagda lägenhet, och vi kommer fram till att det går bra om de städar under söndagen, så jag smsar tillbaka till Roger och ber honom höra av sig när han löst situationen. Några timmar senare får jag ytterligare ett sms: "Hej moa. Jag Är vid lägenheten imorgon 9.00 om det Är ok så blir lägenheten städad under morgondagen. Mvh roger". Skönt, tänker jag. Det kommer lösa sig. Och så meddelar jag Elin. Igår, söndag, vaknar jag strax efter nio. Eftersom Elin inte hört av sig tänker jag att allt är i sin ordning, skönt. Men så, klockan tio, ringer Elin. De har inte kommit än. Mycket märkligt, så jag ringer upp Roger. "Abonnenten du söker kan inte nås för tillfället". Jag skickar ett sms men får ingen leveransrapport, så jag ringer upp Elin igen. Vi konstaterar att worst case scenario är att Elin och Petra får utföra städningen, och ska de göra det måste de komma igång relativt snart. Vi bestämmer oss därför för att ge Roger på Roett en timme, sen måste vi söka alternativ. En timme går, jag får ingen leveransrapport och det går fortfarande inte att ringa. Elin och Petra är inte alls sugna på att städa själva. Via eniro hittar jag Rogers hemnummer och ringer upp. Hans fru svarar, och säger "han är inte hemma, jag vet faktiskt inte riktigt var han är". Säkert, men vad kan jag göra. Jag ber henne be honom ringa upp mig, och sen börjar jag ringa runt till de övriga firmor jag fick offerter från innan jag gjorde det ödesdigra valet "Roett". Eftersom det är söndag möts jag antingen av signaler i oändlighet eller en telefonsvarare som säger "våra telefontider är vardagar klockan...". När det närmar sig slutet av listan får jag så äntligen svar! Först blir jag chockad av att där finns en person på andra sidan linjen, sen blir jag än mer förvånad när han antyder att de kanske kan komma och städa åt oss. Efter en halvtimmes väntan är det säkert! De kommer, och de kommer redan under söndagen. Tredje gången gillt beger sig Elin till lägenheten för att släppa in en städfirma. Självklart är inte denna firma dummare än att inse att vi sitter i skiten och att de kan ta bra betalt, så det blir till slut dubbelt så dyrt som det skulle ha varit i en perfekt värld. Men det blir i alla fall gjort.
Om två timmar är det dags för besiktning av lägenheten. Jag hoppas verkligen att den går igenom, för mer än 900 kronor per person är nog ändå inte en flyttstädning värd...
Roger på Roett verkar ha bytt sim-kort, för jag har fortfarande inte fått någon leveransrapport. Anlita aldrig hans firma!! (Synd att jag inte lyssnade till min eviga fördom "personer som skriver dåligt är idioter".)
Loner goes social monster?
Kungsholmen är ju typ större än Kristianstad!
Idag strålade solen, så efter lunch kastade jag på mig träningskläder och kamera för en rask orienterande fotopromenad. Jag var ute en timme och rörde mig bland annat längs Norr Mälarstrand som Anton promotat, och passerade förmodligen Fias systers lägenhet. Jag gick också förbi ett café kallat "Hemma hos Julia" och kom att tänka på min fina vän. Dit får vi gå när hon kommer hit! Solen och vattnet var väldigt fint, det var kallt i skuggan och allt var väldigt stort. En helikopter stod stilla och svävade över Västerbron i flera minuter, och jag undrade vem de jagade. Jag insåg hur centralt jag faktiskt befinner mig i denna storstad!
Jag har inte gjort mycket vettigt de senaste dagarna, faktiskt. Byråerna är ihopskruvade tack vare min käraste, och de flesta kläder uppackade. Igårkväll var Mats och Katarina över på "modevisning" - dvs släng eller spara-tävling med Richards kläder. Insåg i efterhand att jag borde fotograferat alla snygga retro-kläder och framförallt pojkvännens poser, sorry about that! Vi åt också potatis- och purjolöksoppa (vi är lite fattiga för tillfället) och till efterrätt bounty-knyten med glass framför handbollen (som vi inte diskuterar närmre idag). I övrigt har jag inte träffat några andra människor än Richard och butiksbiträden sedan i söndags, då vi var hos Henke och Tove och lagade risotto efter storhandlingen. Ikväll ska vi dock ut och äta och dricka öl med några i Richards grupp på universitetet, så då blir det till att gömma ensamvargen och visa att Ombo visst kan vara social och trevlig bland nya människor!
Vad gäller lägenheten gillar jag verkligen planlösningen, även om jag saknar lite förvaring och inser att det ibland kanske kommer vara jobbigt att toaletten är enda stället där man kan gå in och stänga dörren om sig. Diskmaskinen är ovärderlig! När jag var liten avskydde jag att tömma diskmaskinen - städade hellre toaletten - men såhär efter fyra års handdiskning har jag fått lite perspektiv på saker och ting. Mindre kul var det natten till igår, då både jag och Richard vaknade med ett ryck av ett ofattbart 'braaak' - hyllan i vardagsrummet, som förvisso sett ut att hänga något snett men rimligtvis ändå borde klarat bära två krukväxter, hade gett upp och landat på den gigantiska väggfasta platt-TV:n. TV:n klarade sig utan en skråma, gudskelov, men vi dödliga varelser hade lite svårt att somna om efter incidenten!
Jag har inte gjort mycket vettigt de senaste dagarna, faktiskt. Byråerna är ihopskruvade tack vare min käraste, och de flesta kläder uppackade. Igårkväll var Mats och Katarina över på "modevisning" - dvs släng eller spara-tävling med Richards kläder. Insåg i efterhand att jag borde fotograferat alla snygga retro-kläder och framförallt pojkvännens poser, sorry about that! Vi åt också potatis- och purjolöksoppa (vi är lite fattiga för tillfället) och till efterrätt bounty-knyten med glass framför handbollen (som vi inte diskuterar närmre idag). I övrigt har jag inte träffat några andra människor än Richard och butiksbiträden sedan i söndags, då vi var hos Henke och Tove och lagade risotto efter storhandlingen. Ikväll ska vi dock ut och äta och dricka öl med några i Richards grupp på universitetet, så då blir det till att gömma ensamvargen och visa att Ombo visst kan vara social och trevlig bland nya människor!
Vad gäller lägenheten gillar jag verkligen planlösningen, även om jag saknar lite förvaring och inser att det ibland kanske kommer vara jobbigt att toaletten är enda stället där man kan gå in och stänga dörren om sig. Diskmaskinen är ovärderlig! När jag var liten avskydde jag att tömma diskmaskinen - städade hellre toaletten - men såhär efter fyra års handdiskning har jag fått lite perspektiv på saker och ting. Mindre kul var det natten till igår, då både jag och Richard vaknade med ett ryck av ett ofattbart 'braaak' - hyllan i vardagsrummet, som förvisso sett ut att hänga något snett men rimligtvis ändå borde klarat bära två krukväxter, hade gett upp och landat på den gigantiska väggfasta platt-TV:n. TV:n klarade sig utan en skråma, gudskelov, men vi dödliga varelser hade lite svårt att somna om efter incidenten!
Lägesrapport från Kungliga Hufvudstaden
Så var då Ombo bosatt på något nordligare breddgrad.
Som nybliven Stockholms-invånare tänkte jag försöka återuppta bloggandet för att förmedla hur det är att vara ny i storstan utan aning om vad morgondagen har att erbjuda. Just nu ser lägenheten - som jag och Richard hyr i andrahand i ett halvår - ut som ett bombnedslag. Vi kom från Skåne med fullpackad bil igår, och innan vi stuvat undan lite av de grejor vår "hyresvärd" lämnat och skruvat ihop mina båda byråer blir det svårt att få ens lite ordning. Lägenheten har sina brister, men läget är kalas! Världens utsikt från tionde våningen på en kulle på Kungsholmen. Jag ska försöka uppbåda bilder senare idag, men det får vänta till den Mac-kunnige kommer hem från jobbet!
Min plan för dagen är att packa upp resterande varor från gårdagens storhandling, lära känna kvarteret och se fredagens Let's dance. Det ska nog vara överkomligt. När killen kommer hem har vi lovat oss själva att vi ska skruva ihop byråerna, innan klockan åtta då vi bänkar oss framför Sverige-Sydkorea. Då kan jag åtminstone börja packa upp kläder imorgon, även om övriga prylar får vänta tills vi varit på IKEA och löst problemet med var vi ska göra av de saker som är kvarlämnade i lägenheten.
Tydligen har Richard sparat lite grejor som behöver fixas - så att han kan göra det när jag ser och därmed få cred för det. Påminn mig om att berömma honom, snälla ni!
På exjobbsfronten intet nytt. Jag har vissa förhoppningar på ett litet företag som heter Nanologica, hoppas på att höra från dem i veckan! I övrigt börjar allt skolrelaterat ordna upp sig. Jag klarade min sista tenta, kemisk reaktionsteknik, har fått kommentarer på min projektrapport och ska träffa handledaren Marie på Stockholm Central på torsdag. Och förhoppningsvis kan jag göra mina sista små inlämningsuppgifter i denna veckan, så att bara exjobb och opponering återstår av min fyra och ett halvt år långa utbildning!
Som nybliven Stockholms-invånare tänkte jag försöka återuppta bloggandet för att förmedla hur det är att vara ny i storstan utan aning om vad morgondagen har att erbjuda. Just nu ser lägenheten - som jag och Richard hyr i andrahand i ett halvår - ut som ett bombnedslag. Vi kom från Skåne med fullpackad bil igår, och innan vi stuvat undan lite av de grejor vår "hyresvärd" lämnat och skruvat ihop mina båda byråer blir det svårt att få ens lite ordning. Lägenheten har sina brister, men läget är kalas! Världens utsikt från tionde våningen på en kulle på Kungsholmen. Jag ska försöka uppbåda bilder senare idag, men det får vänta till den Mac-kunnige kommer hem från jobbet!
Min plan för dagen är att packa upp resterande varor från gårdagens storhandling, lära känna kvarteret och se fredagens Let's dance. Det ska nog vara överkomligt. När killen kommer hem har vi lovat oss själva att vi ska skruva ihop byråerna, innan klockan åtta då vi bänkar oss framför Sverige-Sydkorea. Då kan jag åtminstone börja packa upp kläder imorgon, även om övriga prylar får vänta tills vi varit på IKEA och löst problemet med var vi ska göra av de saker som är kvarlämnade i lägenheten.
Tydligen har Richard sparat lite grejor som behöver fixas - så att han kan göra det när jag ser och därmed få cred för det. Påminn mig om att berömma honom, snälla ni!
På exjobbsfronten intet nytt. Jag har vissa förhoppningar på ett litet företag som heter Nanologica, hoppas på att höra från dem i veckan! I övrigt börjar allt skolrelaterat ordna upp sig. Jag klarade min sista tenta, kemisk reaktionsteknik, har fått kommentarer på min projektrapport och ska träffa handledaren Marie på Stockholm Central på torsdag. Och förhoppningsvis kan jag göra mina sista små inlämningsuppgifter i denna veckan, så att bara exjobb och opponering återstår av min fyra och ett halvt år långa utbildning!
Handdukstorrt hår
När jag var liten älskade jag V05 2-in-1 shampoo och balsam. Varför? Jo, för att det förenade det bästa av två världar. Precis som med shampoo var det ämnat att appliceras i vått hår - inte i handdukstorrt som det där jobbiga balsamet. Samtidigt skulle man, precis som med balsam, lämna det i håret någon minut för att det skulle få bästa effekt. Resultatet blev att tiden som spenderades i duschen minimerades - inte enbart för att bara en produkt användes, utan även för att man slapp den omständiga fasen att torka håret mitt i duschandet, och samtidigt kunde man tvåla in kroppen den eller de där minuter/na V05 gjorde sin verkan.
Min duschfilosofi är inte riktigt densamma idag. Jag duschar gärna länge, varför den jobbigaste delen blir att hitta tid för duschandet. Ska det hinnas med på morgonen måste man gå upp jättetidigt, men på kvällen har man massa annat för sig - plus att det känns så dumt att gå och lägga sig när man är som fräschast, och dessutom med blött hår.
Jag har dock rationaliserat bort det där handdukstorkandet i mitten. Det är faktiskt fortfarande skitjobbigt.
Min duschfilosofi är inte riktigt densamma idag. Jag duschar gärna länge, varför den jobbigaste delen blir att hitta tid för duschandet. Ska det hinnas med på morgonen måste man gå upp jättetidigt, men på kvällen har man massa annat för sig - plus att det känns så dumt att gå och lägga sig när man är som fräschast, och dessutom med blött hår.
Jag har dock rationaliserat bort det där handdukstorkandet i mitten. Det är faktiskt fortfarande skitjobbigt.
Historien om en risig Arlövs-blondin
Eftersom min lilla mams hittat hit, och med anledning av att en av de sjukaste saker jag någonsin varit med om inträffade idag, känner jag att det är dags att ge det här bloggandet en chans igen.
Det hela inträffade i en busskur i Arlöv, och på en buss på väg därifrån. En tjej, med svårdefinierad ålder och risigt blont hår, säger att hon tappat sitt busskort och ber en annan tjej (som hon inte känner) om att få låna lite pengar. Den tillfrågade tjejen har 18 kronor som hon ger till den risiga. Den risiga stoppar pengarna i väskan. Sätter sig ner. Ställer sig upp. Går en runda. Säger till den tillfrågade att hon kanske kan åka gratis, hon känner de flesta busschaufförer eftersom hennes pappa kör buss. Sätter sig ner. Lägger pengarna i plånboken istället. Går ytterligare en runda. Den tillfrågade tjejen frågar den risiga vart hon ska, varpå den risiga svarar Burlöv center. Den tillfrågade säger att det kostar 16 kronor att åka dit. Den risiga säger att det kan vara bra med några kronor extra. Hon går en runda till, tar en Metro. Säger till den tillfrågade att hon kanske ska promenera. "Men nej, det är ju en bra bit." (fyi: cirka 800 meter, har alltid avskytt människor som åker buss denna sträckan) Efter lång väntan dyker bussen upp. Den risiga säger till den tillfrågade "gå du först". Den tillfrågade gör detta, men väntar strax innanför dörren. Och vad gör den risiga? Hon går på bussen, plockar upp sitt busskort ur fickan och det säger 'blipp'. Den tillfrågade blir tvungen att säga "jaså, du hade ditt busskort ändå!?" varpå den risiga svarar "ja, jag hittade det precis...". Den tillfrågade ber om att få tillbaka sina pengar, den risiga kämpar med plånboken, lämnar tillbaka pengarna, och de sätter sig i varsin ände av bussen.
Inte så lite fräckt?
Det hela inträffade i en busskur i Arlöv, och på en buss på väg därifrån. En tjej, med svårdefinierad ålder och risigt blont hår, säger att hon tappat sitt busskort och ber en annan tjej (som hon inte känner) om att få låna lite pengar. Den tillfrågade tjejen har 18 kronor som hon ger till den risiga. Den risiga stoppar pengarna i väskan. Sätter sig ner. Ställer sig upp. Går en runda. Säger till den tillfrågade att hon kanske kan åka gratis, hon känner de flesta busschaufförer eftersom hennes pappa kör buss. Sätter sig ner. Lägger pengarna i plånboken istället. Går ytterligare en runda. Den tillfrågade tjejen frågar den risiga vart hon ska, varpå den risiga svarar Burlöv center. Den tillfrågade säger att det kostar 16 kronor att åka dit. Den risiga säger att det kan vara bra med några kronor extra. Hon går en runda till, tar en Metro. Säger till den tillfrågade att hon kanske ska promenera. "Men nej, det är ju en bra bit." (fyi: cirka 800 meter, har alltid avskytt människor som åker buss denna sträckan) Efter lång väntan dyker bussen upp. Den risiga säger till den tillfrågade "gå du först". Den tillfrågade gör detta, men väntar strax innanför dörren. Och vad gör den risiga? Hon går på bussen, plockar upp sitt busskort ur fickan och det säger 'blipp'. Den tillfrågade blir tvungen att säga "jaså, du hade ditt busskort ändå!?" varpå den risiga svarar "ja, jag hittade det precis...". Den tillfrågade ber om att få tillbaka sina pengar, den risiga kämpar med plånboken, lämnar tillbaka pengarna, och de sätter sig i varsin ände av bussen.
Inte så lite fräckt?
Smile though your heart is aching
Usch och fy: jag hade glömt hur fantastiskt tråkigt det är att vara hemma från jobbet! Det går ingenting bra på tv, internet upphör ganska snabbt att stimulera, och boken är såklart kvarglömd i skåpet på jobbet. Dödssjuk är jag inte, men tidernas största munsår har yttrat sig på min nederläpp (ja, det upptar hela nederläppen), vilket resulterade i att jag inte kunde sova i natt och att jag när klockan ringde (halv fem) kände mig mer mörbultad än vanligt. Efter att ha sjukanmält mig tog jag dock en ipren och lyckades sova några timmmar, och nu mår jag ganska bra om jag bortser från att min underläpp kliar, svider och känns som om den vägde tre kilo! Största förhoppningen just nu är att jag ska kunna sova ordentligt inatt, och kunna gå till jobbet imorgon utan att se ut som ett alltför läskigt monster. Två jobbdagar återstår innan min och älsklings kulturspäckade helg - med spex, stenbrott och muséum. Vad som är tråkigare är att det är Richards sista hela helg här nere innan han beger sig till den kungliga huvudstaden för att jobba där i tre veckor. Då kommer jag vara ensam och ha tråkigt, men de tidigare somrarna har jag i och för sig varit i princip helt ensam i princip hela somrarna, så jag ska nog klara mig. Två av tre veckor kan jag leka med Petra!
It's friday, I'm in love
Det var visst ett tag sen jag gjorde det här... Det är nästan så att jag har glömt bort hur man bär sig åt! Inte minst sedan de gjort om utseendet på tjänsten sedan sist jag var inne.
Ikväll har jag pojkvännen i Roskilde och sambon på Lomma beach. Jag har varit vaken sen klockan halv fem i morse, och börjar bli lite trött. Jag har redan klarat av tre veckor av dessa tidiga morgnar, sju återstår!
Jag har inte skrivit om Spanienresan (som var underbart mysig) eller om hur trött jag är vareviga dag (när jag är hemifrån ungefär 12 timmar alla vardagar). Eller om midsommar som firades med pojkvän och mamma, mat, dryck och prat. Att jag varit på midnattskonsert och besökt farfarmor. Allt det är hursomhelst passé, och för tillfället åtgår största delen av min tid och energi åt att försöka stå ut med hettan! Att jobba i trettiogradig värme (ja, inomhus!) är inte okej. Men de som har någon makt sitter stilla på sina svala kontor hela dagarna har knappast förståelse för hur det är att faktiskt anstränga sig i de varmare lokalerna. Så man fixar inte ventilationen ordentligt, nejnej.... Men: imorgon ska jag till stranden med Juliet! Det ska bli fantastiskt skönt att få bada, och slippa gå omkring som en svettpöl hela dan. Och sen har de lovat att det ska börja svalna av från och med söndag...fast att det ska gå ner så lågt som 17 grader är väl lite onödigt va!? Jag hoppas slippa cykla till stranden imorgon. Det är inte riktigt min grej!
Vad händer mer? Nästa helg åker jag och älskling till Kristianstad för att gå på Krischanstaspääxets uppsättning "på hemmaplan" under Kristianstadsdagarna. Förhoppningsvis blir det även en tur till Louisiana och kanske också till Hägghults stenbrott (där jag var på midnattskonsert). Stockholmsresa är bokad till månadsskiftet juli-augusti och pappas femtioårsdag kommer att firas i London. Jag har aldrig varit i London =)
Vad jag ska göra till hösten vet jag inte.... jag är redan trött på att jobba!
Ikväll har jag pojkvännen i Roskilde och sambon på Lomma beach. Jag har varit vaken sen klockan halv fem i morse, och börjar bli lite trött. Jag har redan klarat av tre veckor av dessa tidiga morgnar, sju återstår!
Jag har inte skrivit om Spanienresan (som var underbart mysig) eller om hur trött jag är vareviga dag (när jag är hemifrån ungefär 12 timmar alla vardagar). Eller om midsommar som firades med pojkvän och mamma, mat, dryck och prat. Att jag varit på midnattskonsert och besökt farfarmor. Allt det är hursomhelst passé, och för tillfället åtgår största delen av min tid och energi åt att försöka stå ut med hettan! Att jobba i trettiogradig värme (ja, inomhus!) är inte okej. Men de som har någon makt sitter stilla på sina svala kontor hela dagarna har knappast förståelse för hur det är att faktiskt anstränga sig i de varmare lokalerna. Så man fixar inte ventilationen ordentligt, nejnej.... Men: imorgon ska jag till stranden med Juliet! Det ska bli fantastiskt skönt att få bada, och slippa gå omkring som en svettpöl hela dan. Och sen har de lovat att det ska börja svalna av från och med söndag...fast att det ska gå ner så lågt som 17 grader är väl lite onödigt va!? Jag hoppas slippa cykla till stranden imorgon. Det är inte riktigt min grej!
Vad händer mer? Nästa helg åker jag och älskling till Kristianstad för att gå på Krischanstaspääxets uppsättning "på hemmaplan" under Kristianstadsdagarna. Förhoppningsvis blir det även en tur till Louisiana och kanske också till Hägghults stenbrott (där jag var på midnattskonsert). Stockholmsresa är bokad till månadsskiftet juli-augusti och pappas femtioårsdag kommer att firas i London. Jag har aldrig varit i London =)
Vad jag ska göra till hösten vet jag inte.... jag är redan trött på att jobba!
I'll follow you into the dark
Första dagen på sommarlovet! Vad har jag då gjort? Jo, absolut ingenting. Jag vaknade flera gånger under förmiddagen och mådde precis som jag förtjänade efter att ha supit till under gårdagens timlånga köande. Vid ett gick jag upp och åt en pizza-slice, men var tvungen att gå tillbaka och lägga mig för att den inte skulle komma upp igen. Pizzan hjälpte nog ändå, för när jag vid tre vaknade igen mådde jag betydligt bättre. Jag fördrev några timmar i RLK-pluggstugan, och tog mig sedan hem med en kebab-pizza, fanta och jordgubbar. Jag sitter framför tv:n, tittar på Numbers och väntar på killen som är iväg på tråkigheter. Kanske hinner jag börja på födelsedags-boken också innan han kommer. Det är fantastiskt skönt med sommarlov, eftersom det betyder att jag äntligen kan tillåta mig själv att läsa skönlitteratur!
Gårdagens festligheter var lite sorgliga, eftersom det var sista kvällen med klassen. Till hösten tar ungefär halva klassen uppehåll, andra halvan åker utomlands på utbytesstudier. Och så är det förstås ett fåtal personer som kommer vara kvar i Lund och läsa klart. Hur som helst kommer jag förmodligen inte träffa alla igen. Därför hade jag en liten tår i ögat mot slutet av kvällen, även om jag vet att man alltid ser till att återse de man bryr sig om. Och de flesta av dem kommer ta uppehåll med mig, så dem behöver jag inte sörja!
Gårdagens festligheter var lite sorgliga, eftersom det var sista kvällen med klassen. Till hösten tar ungefär halva klassen uppehåll, andra halvan åker utomlands på utbytesstudier. Och så är det förstås ett fåtal personer som kommer vara kvar i Lund och läsa klart. Hur som helst kommer jag förmodligen inte träffa alla igen. Därför hade jag en liten tår i ögat mot slutet av kvällen, även om jag vet att man alltid ser till att återse de man bryr sig om. Och de flesta av dem kommer ta uppehåll med mig, så dem behöver jag inte sörja!
One mile to every inch of your skin like porcelain
Nej, jag har inte gått och dött, även om jag förstår att det för det otränade ögat kan verka så. Min frånvaro i sajberspäjs beror helt enkelt på att jag mer eller mindre bosatt mig på LTH. I söndags var det alltså födelsedag, men eftersom första tentan inföll igår blev det inte mycket till firande. Jag väcktes dock av skönsång från sambo och älskling, och med chokladbollskorvstårta formad som två tvåor (jag fyllde 22) och sju (!?) ljus. Jag blåste ut alla i ett svep och fick önska mig något, men det glömde jag att göra. Jag fick en av "blogg-böckerna", Lyckan är en sällsam fågel, av mina båda ex-sambos (dvs nuvarande sambo Petra och finfina Emina) och en fantastiskt snygg väska av svärmor. Och så förstås den förestående resan av Richard! Väskan var ur samma serie som den Le coq sportif-väska jag köpte för någon månad sedan och då bloggade om. Och den nya är nog faktiskt snäppet snyggare! Även om det ibland kan vara lite tråkigt med svart så kan man ju inte förneka att det är praktiskt.....
Sooooo pretty!
Anyways, gårdagens tenta gick bra, plugget inför torsdagens går sämre. Det är en ren och skär läskurs, och jag gillar det inte! Det är förvisso ganska intressant, men jag vet bara inte hur jag ska bära mig åt för att kunna fokusera. I beräkningskurser är det bara att räkna sina tal och känna sig nöjd, men nu går inte det och det är stressande. Imorgon är i alla fall sista pluggdan, och i övermorgon klockan nitton börjar sommarlovet. Då blir det fest! Kak-kalas med family and friends på söndag, och sedan är det inte lång tid kvar innan det bär av till España. Egentligen skulle jag vilja åka på Siesta på lördag, men jag tror varken tiden eller pengarna räcker till. Ganska illa faktiskt, när Timbuktu och Anna Ternheim kommer samma dag, och de är inte lördagens enda bra artister! Ibland blir man trött på livet som student....
Visst ja: Siesta är en festival i Hässleholm.
Visst ja: Siesta är en festival i Hässleholm.
I undress my mind and dare you to follow
Idag har jag varit borta från hemmets ljuva vrå i inte mindre än 13 timmar. Av dessa timmar spenderades inte mer än de ynka minuter det tog att cykla till och från skolan utomhus. Men det är klart, det var ändå inget väder värt att vara ute i. Det är tentavecka! Och för första gången någonsin ligger jag faktiskt i fas med min planering. Helt otroligt, men det kräver som sagt sina timmars produktivitet. Jag antar att du inte tror mig när jag säger att jag endast tagit paus två gånger för mat-intag (lunch och middag på KC, det du!) och några gånger för toalettbesök. Det är dessvärre sant. Så spännande är mitt liv för tillfället. Måtte det gå vägen på måndag!
Imorgon kommer älskling tillbaka från Stockholm. Får se hur mycket jag hinner kramas, det beror helt och hållet på hur planenligt plugget går imorgon... Jag ska åtminstone försöka äta lite mindre skräp, så jag slipper känna mig fullt så här uppblåst när kvällen kommer. Nu är det dags för några timmars sömn innan det åter bär av till mitt andra hem - Kemicentrum!
Gammalt ur arkivet
Imorgon kommer älskling tillbaka från Stockholm. Får se hur mycket jag hinner kramas, det beror helt och hållet på hur planenligt plugget går imorgon... Jag ska åtminstone försöka äta lite mindre skräp, så jag slipper känna mig fullt så här uppblåst när kvällen kommer. Nu är det dags för några timmars sömn innan det åter bär av till mitt andra hem - Kemicentrum!
Gammalt ur arkivet
What a feeling I have inside today
Äntligen har jag tid, ork och framförallt lust att blogga igen. De senaste två veckorna har varit minst sagt hektiska och jag har stundtals känt väldigt lite lust för något över huvud taget, trots att jag till största delen ägnat mig åt roliga, mysiga eller trevliga saker. Bristen på lust har gjort att jag inte velat blogga ens de dagar då jag faktiskt haft tid över. Tyvärr. Men idag är en förberedelsedag inför imorgon, då jag åker till Rhodos. Vilket jag inte ens har skrivit på bloggen. Eftersom det bestämdes i tisdags. Dagen då olusten var som störst. Så idag ska jag tvätta, packa och städa - för att imorgon bitti klockan halv sju lyfta från Kastrup tillsammans med Petra. Idag är jag sugen på vår Rhodos-resa, i tisdags var jag inte ens glad över den. Jag måste vara en märklig människa! Rhodos förväntas inte vara stekhett, kring 20 grader i skuggan och kanske 17 grader i vattnet, men vi ska nog kunna spendera dagarna på stranden ändå. Förhoppningsvis slipper vi överflöd av turister eftersom det är lågsäsong. Hur som helst blir det skönt att komma iväg en sväng och bara vara!
Förra helgen spenderades som jag tidigare nämnt i Linköping tillsammans med spexet. Det var en solig helg med mycket alkohol, sång och dans. Och pilatesbollar! Jag hade jättetrevligt, med två små undantag. För det första spenderades nätterna på luftmadrass i sovsäck, vilket resulterade i att jag när jag vaknade på lördagsmorgonen hade fantastiskt ont i högra axeln, något som är typiskt dåligt när man är med i min sektion: dekoren. För det andra ville min mage av någon anledning att jag inte skulle dricka alkohol på fredagen, så så fort jag drack en klunk grogg, cider eller öl gjorde den akut ont. Det var inte alls roligt och jag gick och lade mig tidigt på fredagskvällen. Okej då, en tredje mindre trevlig sak var väl söndagens hemresa...jag var bakis, jag var trött, och jag satt längst bak i en buss i fem timmar. Jag spydde på bakfyllan för första gången i mitt liv. Om än väldigt lite! Men annars var Linköpingsvistelsen finfin, föreställningen gick jättebra och var uppskattad, vi hann se Linköping och shoppa lite, det var mycket fest och framför allt väldigt många glada miner! Solen sken ju konstant:)
Måndag och tisdag hade jag sedan ordentligt vara hemma med pojkvän-påsklov. Vi tittade på film, åt gott och traskade på stan. Jag fick en ny mobil utan att betala ett öre. Den som Bond har i Quantum of Solace! Det var fortfarande soligt mest hela tiden, otroligt för att vara Sverige i april! Onsdagen jobbade jag, och sedan kom min mamma och min kille och hämtade mig för att åka till lillebror i Göteborg. Där skulle vi fira söta mamsens 50-årsdag! Vi åt mycket godis, njöt av solen, lekte med djur och var inne i stan och shoppade. Femtioårsdagens kväll spenderade vi på en mysig liten grekisk restaurang på Tredje långgatan, där mamma växte upp! Förrätterna var fantastiska och huvudrätterna helt okej, om än lite torra. Det vägdes dock upp av fin inredning och mysig stämning. Vi traskade lite i Linnésta'n och Haga innan vi åkte hem och sov. Igår förmiddag var det så dags för Richard att åka till Stockholm, det vill säga att åka ifrån mig i en och en halv vecka (eller ja, han är bara borta över helgen, men innan han hinner tillbaka smiter jag härifrån!;). Jag, mamma, Oskar och Sofie (flickvännen) var ute på promenad med hunden Vilja och katten Tjorven. Det gick långsamt, eftersom mammas blivande katt inte riktigt ville gå som kopplet gick, och dessutom stannade och spanade en gång varannan minut. Efter promenaden packade vi ihop oss, bytte om och körde till morbror Lasse, "moster" Gunilla och kusin Victor. Ännu mera sol och ännu mera god mat! Och ännu mer lek med Vilja. Klockan hann nästan bli åtta innan jag och mamma packade in oss i bilen och körde mot Lund. Därför kom vi hit sent och jag fick nattligt besök, och fick äta frukost med lilla mamsen imorse. Nu har hon dock åkt och jag spenderar en dag helt själv i lägenheten eftersom Petra är hos sin mormor i Småland. Hon kommer hit ikväll och får packa snabbt som attan om hon vill hinna sova något i natt. Vi lär väl bli tvungna att gå upp vid tretiden inatt!
Förra helgen spenderades som jag tidigare nämnt i Linköping tillsammans med spexet. Det var en solig helg med mycket alkohol, sång och dans. Och pilatesbollar! Jag hade jättetrevligt, med två små undantag. För det första spenderades nätterna på luftmadrass i sovsäck, vilket resulterade i att jag när jag vaknade på lördagsmorgonen hade fantastiskt ont i högra axeln, något som är typiskt dåligt när man är med i min sektion: dekoren. För det andra ville min mage av någon anledning att jag inte skulle dricka alkohol på fredagen, så så fort jag drack en klunk grogg, cider eller öl gjorde den akut ont. Det var inte alls roligt och jag gick och lade mig tidigt på fredagskvällen. Okej då, en tredje mindre trevlig sak var väl söndagens hemresa...jag var bakis, jag var trött, och jag satt längst bak i en buss i fem timmar. Jag spydde på bakfyllan för första gången i mitt liv. Om än väldigt lite! Men annars var Linköpingsvistelsen finfin, föreställningen gick jättebra och var uppskattad, vi hann se Linköping och shoppa lite, det var mycket fest och framför allt väldigt många glada miner! Solen sken ju konstant:)
Måndag och tisdag hade jag sedan ordentligt vara hemma med pojkvän-påsklov. Vi tittade på film, åt gott och traskade på stan. Jag fick en ny mobil utan att betala ett öre. Den som Bond har i Quantum of Solace! Det var fortfarande soligt mest hela tiden, otroligt för att vara Sverige i april! Onsdagen jobbade jag, och sedan kom min mamma och min kille och hämtade mig för att åka till lillebror i Göteborg. Där skulle vi fira söta mamsens 50-årsdag! Vi åt mycket godis, njöt av solen, lekte med djur och var inne i stan och shoppade. Femtioårsdagens kväll spenderade vi på en mysig liten grekisk restaurang på Tredje långgatan, där mamma växte upp! Förrätterna var fantastiska och huvudrätterna helt okej, om än lite torra. Det vägdes dock upp av fin inredning och mysig stämning. Vi traskade lite i Linnésta'n och Haga innan vi åkte hem och sov. Igår förmiddag var det så dags för Richard att åka till Stockholm, det vill säga att åka ifrån mig i en och en halv vecka (eller ja, han är bara borta över helgen, men innan han hinner tillbaka smiter jag härifrån!;). Jag, mamma, Oskar och Sofie (flickvännen) var ute på promenad med hunden Vilja och katten Tjorven. Det gick långsamt, eftersom mammas blivande katt inte riktigt ville gå som kopplet gick, och dessutom stannade och spanade en gång varannan minut. Efter promenaden packade vi ihop oss, bytte om och körde till morbror Lasse, "moster" Gunilla och kusin Victor. Ännu mera sol och ännu mera god mat! Och ännu mer lek med Vilja. Klockan hann nästan bli åtta innan jag och mamma packade in oss i bilen och körde mot Lund. Därför kom vi hit sent och jag fick nattligt besök, och fick äta frukost med lilla mamsen imorse. Nu har hon dock åkt och jag spenderar en dag helt själv i lägenheten eftersom Petra är hos sin mormor i Småland. Hon kommer hit ikväll och får packa snabbt som attan om hon vill hinna sova något i natt. Vi lär väl bli tvungna att gå upp vid tretiden inatt!
Jag har tagit en massa bilder, men har inte lagt över dem på datorn än. Förhoppningsvis hinner jag med ett inlägg till under dagen!
Cause I'm on my way
När jag äntligen kom ut från kemicentrum efter dagens lab var vädret helt fantastiskt! Visserligen hade jag nästan hoppats på att bli lite svalkad av att komma ut, men vädret var verkligen uppiggande. Jag insåg direkt att det inte var aktuellt att jag skulle ha jackan på mig på promenaden hem, så den åkte av, men ändå var jag fortfarande varm i min tunna kofta. Underbart! Jag kände dock ändå att en power-nap behövdes, så jag placerade en filt för mitt rullgardinslösa fönster och kröp till kojs. Somnade och vaknade utan att jag märkte det. Sen kom Julia, Bianca och Dipti hit på avskedsmiddag inför det stundande påsklovet, eftersom jag åker till Linköping imorgon, Julia åker till Frankrike på fredag och Bianca åker till Kumla på lördag. Förvisso kommer jag tillbaka redan på söndag, men ändå;) Vi lagade pepparstek med potatisgratäng, bearnaisesås och tzatziki. Bara bra grejor!
Nu väntar jag på killen. Sista kvällen tillsammans innan Linköpingsvistelsen:(
Nu väntar jag på killen. Sista kvällen tillsammans innan Linköpingsvistelsen:(
You are all I long for
I lördags natt när jag kom hem blev jag abrupt upplyst om att vi förlorat en timme. Weow, en timme mindre sömn, efter fest och till råga på allt mitt i flytt-helgen! Gårdagen blev ganska seg men det mesta hanns med i alla fall. När jag gick och la mig ställde jag som vanligt alarmet på mobilen för väckning så som i morse. Det var bara det att jag glömt ställa om klockan på mobilen (främst på grund att man sedan den blev halvt mörklagd inte längre kan se tiden), vilket fick som resultat att den ringde klockan åtta i morse och inte klockan sju som jag hade velat. Förvisso vaknade jag av mig själv halv åtta, men då var det redan försent för att jag skulle hinna till skolan i tid, så jag sov en halvtimme till:) Sedan tog jag mig till AFB för att lämna nycklar och hann tillbaka till kemicentrum i tid för föreläsningens andra timme. Därefter blev det, pga sjukdom, hela fyra timmars håltimme innan labbandet började. När labben väl började gick dock allt väldigt smidigt, så jag kom hem i någorlunda tid... Att jag inte fått något mer uppackat i lägenheten är en helt annan historia.
Nu hoppas jag bara att vi får labba imorgon, så att jag inte tvingas infinna mig på torsdag då jag på eftermiddagen ska bege mig till Linköping med spexet!
Nu hoppas jag bara att vi får labba imorgon, så att jag inte tvingas infinna mig på torsdag då jag på eftermiddagen ska bege mig till Linköping med spexet!
Det som göms i snö kommer upp i tö
Nu är jag sambo! Gårdagens flytt gick galant! När mamma, pappa och farmor kom var i princip allt färdigpackat och utburet i trappuppgången, så Richard och pappa kunde börja bära ut till släpet direkt och mamma och farmor kunde sätta igång med städningen, medan jag plockade ihop de sista grejorna. Det behövdes bara två vändor fram och tillbaka med släpet, mamma och farmor städade i racer-fart, och jag hann till och med packa upp och fixa i ordning lite i nya lägenheten innan jag var tvungen att hoppa i duschen inför kvällens sittning. Denna inleddes med dans, bland annat reggaeton som var ungefär som afro - alltså jättekul! Hellyckad kväll :)
Överst: Min och Petras lägenhet i nuläget. (Lägg märke till de piss-gula köksluckorna, som vi tack och lov ska få ommålade!) Nederst: Ett sött litet kort jag hittade bakom en större tavla under flyttpackandet. Jag älskar små överraskningar i vardagen!
Mycket återstår att packas upp och ställas i ordning i nya lyan, men allt är på plats och allt känns toppen. Det finns ett ordentligt kök med en ordentlig spis och ordentlig vask, många fönster som släpper in solen, och en sambo som ger alldeles utmärkt sällskap! Tack Richard, farmor, mamma och pappa för all hjälp igår, och tack Petra för att du vill bo med mig:)
Tumble out of bed and stumble to the kitchen
Här har varit tyst idag och kommer bli minst lika tyst imorgon, tyvärr. Efter dagens två timmar i skolan gick jag till AFB:s kontor för att hämta ut nycklarna till nya lägenheten, sedan åt jag och Julia en tidig sushi-lunch. Jag gick hem, tog en tupplur, och påbörjade packandet. Sen packade jag mer eller mindre konstant till klockan sju, och ikväll har jag varit på Stäket och firat födelsedagsgrisen Dipti med fondue. Nu har jag diskat kylens sista äckliga matlådor och ska sova, för imorgon måste jag tyvärr gå upp tidigt. Det blir flytt och flyttstädning dagen lång och sedan ska jag skynda iväg på kvällens festligheter. Hoppas jag har lite energi kvar by then och kan ladda om! Jag vet inte riktigt om vi kommer kunna använda internet direkt i nya lyan, så vi får se när nästa inlägg dyker upp...
So long!
I've got chills, they're multiplying
Nu sitter jag i skolan och väntar på lunchmöte. Slutade förstås egentligen redan klockan tio. Det är dags för en ny rapport, denna gång i kursen genteknik. Vi tänkte skriva om hur genterapi används för att bota Parkinson, det vill säga hur man går in och byter ut genen som felet sitter på. Tror jag ;) Förhoppningsvis blir det långt ifrån lika flummigt som det där med varför man sover... Borde förstås söka artiklar och läsa nu, men jag håller på att svälta ihjäl så jag går nog och äter istället.
Efter lunchmötet bär det av hemåt, för idag måste jag komma igång ordentligt med flyttpackandet!
Le fabuleux destin d'Amélie Poulain
Jaha. Skola 8-10 där mycket gick igenom alldeles för snabbt, ganska lugnt jobb 11-17, trafikkaos i Arlöv med försenad buss som resultat, transport av flyttlådor mellan Ulrikedal och Delphi, middag med svärfar på Gloria's (till hockey-slutspel!!). Det var min dag. Hockeyn blev lite mer intressant av att svärfar bettat och jag därför satt och hoppades på att hans tippade resultat skulle gå in. Och det gjorde de! Maten var dessutom god och sällskapet var alla tiders, så jag är glad att jag följde med trots att jag först tänkt banga efter min så väldigt jobbiga dag;) Nu blir det lite B&Js och högläsning av Tillsammans är man mindre ensam. Vi måste bli bättre på att läsa den, Älskling och jag, så att vi kan kolla på filmen nån gång! Jag har längtat enda sedan jag hade läst boken själv.
Hihi, nu såg jag på nyheterna att gamlingar på äldreboende spelar Nintendo Wii med bowlingsspel och tycker det är superkul. Jättegulligt tycker jag!
Hihi, nu såg jag på nyheterna att gamlingar på äldreboende spelar Nintendo Wii med bowlingsspel och tycker det är superkul. Jättegulligt tycker jag!
Gently down the stream
Efter två träningspass hittills denna veckan hyser jag ett hopp om att jag äntligen ska komma igång igen! Måndagens Afro-pass gick förvånansvärt smidigt, men igår var tempot desto högre och det känns i kroppen idag. Mitt första mål med träningen är att min nacke (som är ond och jag inte kan vrida som jag vill) ska bli bra igen. Sedan vill jag bli såpass smal att jag åter kommer i mina kläder. Och trivas med min kropp igen! Pojkvännen säger att jag inte får gå och bli anorektisk, jag säger att det nog inte är så stor risk för "denna här" (pekar på mig själv). Till en början har jag bara tänkt gå på Afro-pass, senare kanske också Funk. Dessutom vill jag börja simma (så fort jag köpt en baddräkt (tantvarning)). Och simma kan jag dessutom göra på Delphi, så jag slipper ha sådana bekymmer med att ta mig till och från träning! Det är nämligen det allra jobbigaste med träningspassen på Gerdahallen - att jag måste ta mig både dit och hem (tillråga på allt utan cykel). Ditfärden är mest jobbigt i förväg, när jag går och tänker "Åh jag orkar inte!" "Måste jag?" "Det är så långt!". Men än värre är hemfärden! Då har jag ju redan varit duktig och tränat!! Ska jag behöva anstränga mig för att komma hem också?? Nu är det visserligen så att det på samma ställe på Delphi som det finns bassäng även finns gym, men här erbjuder de betydligt färre pass. Och jag är ganska kräsen, Afro ska det vara! Framför allt kommer jag aldrig bli någon skrotlyftare.
När jag skulle gå till träningen igår funderade jag på att ta med min kamera, men kom fram till att den kanske skulle bli stulen under passet. Det var jättedumt av mig, för på promenaden ner höll solen på att gå ner, och massvis av perfekta Kodac-moments uppenbarade sig. Superdumt!
Start spreading the news
Inspirerad av Bianca gjorde jag ett test för att se vilken känd blogg min är mest lik, och resultatet blev Vimmelmamman. Beskrivningen "Årets hjälte-mama i ständig kamp mot skitsjukdomen. Dock otroligt nog oftast med ett leende på läpparna. Styrka." får väl inte anses fy skam att jämföras med... Men om sanningen ska fram hade jag förmodligen sällan varit glad eller skrivsugen om det varit jag som kämpade mot cancer!
Dagens brunch intogs i solen, som otroligt nog har uppenbarat sig två dagar i rad. Börjar det bli vår, månne?
