How sweet the sound that saved a wretch like me
Med anledning av en av de sjukaste kvällarna i mitt liv känns det som att det blivit dags att återuppta bloggandet. Det handlar om gårdagskvällen, och det handlar om Prickprick - Lunds stå upp-komedi-klubb. Affischnamnet för kvällen var Magnus Betnér, och vi var tre par som förberett oss på att få skratta lite trots att vi inte visste vilka de tre andra komikerna var (mer än att det var en norrman, en amerikan och en tjej).
Först upp på scen är konferencieren, en skränig och pinsam kvinna. Som tur är blir hon inte långrandig eftersom hon bara är just konferencier, men vad som förvånar är att den första komikern hon presenterar är Magnus. Va!? Går det stora affischnamnet på först? Ja, minsann. Han är rolig, han pratar snusk, han pratar krig, han pratar politik. Fast mest snusk. Och han pratar länge! Efter nästan en timme ser arrangören lite nervös ut och Magnus inser att han ska lämna plats. Upp kallar han en komiker som varken vi eller han själv visste skulle uppträda: Zoran Ismail. Han är ganska rolig, men lite lam eftersom han inte har något planerat.
PAUS. Kissa, köpa dricka, köpa snacks. Allt det där.
Andra akten inleds av norrmannen Dag Sörås. Han är snuskig, han är grov. Han är rolig. Och även han håller på en bra stund, om än inte en timme! Sedan lämnar han över micken till kvällens enda kvinnliga komiker, Marja Nyberg. En halvfinska som har en del roliga skämt men som, precis som så många andra tjejer, blir skränig och pinsam. Så vi sätter hoppet till kvällens sista komiker: amerikanen med det grekiska namnet, Yannis Pappas från New York. Han går upp. Och han äger! Fortfarande är det mycket snusk, men det handlar också om kulturkrockar, USAs idiotiska politik och äkta kärlek. Trots att han håller på i säkert en och en halv timme fortsätter folk vika sig av skratt, och ingen vill att han ska gå av! Ingen vill att magin ska brytas. Magnus roffar åt sig micken som är riktad mot pianot, och tillkännager att kvällen ännu inte närmar sig sitt slut. De tänker inte lägga av! "Fortsätt du Yannis, sen skickar vi upp nån annan komiker som sitter här, och så kan du gå upp och köra lite till sen igen om du vill." Han tillkännager också att arrangören, Erik, som alla kvällens komiker drivit med mer eller mindre, kommer gå hem. "Han ska upp tidigt imorgon!" Och Erik går. Men showen fortsätter! Näst upp på scen är en annan norrman, en väldigt full sådan som tillhör komiker-sällskapet. Han drar lite roliga skämt men tappar bort sig själv, troligtvis på grund av alkoholen. Sedan blir det bara konstigare och konstigare. Sveriges yngsta stå upp-komiker, konferencieren som nu blivit plakat, en sjungande Betnér och en pianospelande Zoran avlöser varandra. Yannis går på igen men är mest flummig. Det är de förresten allihopa. Det är inte längre komik, utan fulla komiker som har väldigt kul. Och det tar aldrig slut...
Föreställningen började klockan åtta. Klockan halv ett ger jag och pojkvän upp. Ett av tre par håller ut till slutet, som tydligen kommer tjugo över ett.
Först upp på scen är konferencieren, en skränig och pinsam kvinna. Som tur är blir hon inte långrandig eftersom hon bara är just konferencier, men vad som förvånar är att den första komikern hon presenterar är Magnus. Va!? Går det stora affischnamnet på först? Ja, minsann. Han är rolig, han pratar snusk, han pratar krig, han pratar politik. Fast mest snusk. Och han pratar länge! Efter nästan en timme ser arrangören lite nervös ut och Magnus inser att han ska lämna plats. Upp kallar han en komiker som varken vi eller han själv visste skulle uppträda: Zoran Ismail. Han är ganska rolig, men lite lam eftersom han inte har något planerat.
PAUS. Kissa, köpa dricka, köpa snacks. Allt det där.
Andra akten inleds av norrmannen Dag Sörås. Han är snuskig, han är grov. Han är rolig. Och även han håller på en bra stund, om än inte en timme! Sedan lämnar han över micken till kvällens enda kvinnliga komiker, Marja Nyberg. En halvfinska som har en del roliga skämt men som, precis som så många andra tjejer, blir skränig och pinsam. Så vi sätter hoppet till kvällens sista komiker: amerikanen med det grekiska namnet, Yannis Pappas från New York. Han går upp. Och han äger! Fortfarande är det mycket snusk, men det handlar också om kulturkrockar, USAs idiotiska politik och äkta kärlek. Trots att han håller på i säkert en och en halv timme fortsätter folk vika sig av skratt, och ingen vill att han ska gå av! Ingen vill att magin ska brytas. Magnus roffar åt sig micken som är riktad mot pianot, och tillkännager att kvällen ännu inte närmar sig sitt slut. De tänker inte lägga av! "Fortsätt du Yannis, sen skickar vi upp nån annan komiker som sitter här, och så kan du gå upp och köra lite till sen igen om du vill." Han tillkännager också att arrangören, Erik, som alla kvällens komiker drivit med mer eller mindre, kommer gå hem. "Han ska upp tidigt imorgon!" Och Erik går. Men showen fortsätter! Näst upp på scen är en annan norrman, en väldigt full sådan som tillhör komiker-sällskapet. Han drar lite roliga skämt men tappar bort sig själv, troligtvis på grund av alkoholen. Sedan blir det bara konstigare och konstigare. Sveriges yngsta stå upp-komiker, konferencieren som nu blivit plakat, en sjungande Betnér och en pianospelande Zoran avlöser varandra. Yannis går på igen men är mest flummig. Det är de förresten allihopa. Det är inte längre komik, utan fulla komiker som har väldigt kul. Och det tar aldrig slut...
Föreställningen började klockan åtta. Klockan halv ett ger jag och pojkvän upp. Ett av tre par håller ut till slutet, som tydligen kommer tjugo över ett.
