Ombo

Usch och fy: jag hade glömt hur fantastiskt tråkigt det är att vara hemma från jobbet! Det går ingenting bra på tv, internet upphör ganska snabbt att stimulera, och boken är såklart kvarglömd i skåpet på jobbet. Dödssjuk är jag inte, men tidernas största munsår har yttrat sig på min nederläpp (ja, det upptar hela nederläppen), vilket resulterade i att jag inte kunde sova i natt och att jag när klockan ringde (halv fem) kände mig mer mörbultad än vanligt. Efter att ha sjukanmält mig tog jag dock en ipren och lyckades sova några timmmar, och nu mår jag ganska bra om jag bortser från att min underläpp kliar, svider och känns som om den vägde tre kilo! Största förhoppningen just nu är att jag ska kunna sova ordentligt inatt, och kunna gå till jobbet imorgon utan att se ut som ett alltför läskigt monster. Två jobbdagar återstår innan min och älsklings kulturspäckade helg - med spex, stenbrott och muséum. Vad som är tråkigare är att det är Richards sista hela helg här nere innan han beger sig till den kungliga huvudstaden för att jobba där i tre veckor. Då kommer jag vara ensam och ha tråkigt, men de tidigare somrarna har jag i och för sig varit i princip helt ensam i princip hela somrarna, så jag ska nog klara mig. Två av tre veckor kan jag leka med Petra!

Det var visst ett tag sen jag gjorde det här... Det är nästan så att jag har glömt bort hur man bär sig åt! Inte minst sedan de gjort om utseendet på tjänsten sedan sist jag var inne.

Ikväll har jag pojkvännen i Roskilde och sambon på Lomma beach. Jag har varit vaken sen klockan halv fem i morse, och börjar bli lite trött. Jag har redan klarat av tre veckor av dessa tidiga morgnar, sju återstår!

Jag har inte skrivit om Spanienresan (som var underbart mysig) eller om hur trött jag är vareviga dag (när jag är hemifrån ungefär 12 timmar alla vardagar). Eller om midsommar som firades med pojkvän och mamma, mat, dryck och prat. Att jag varit på midnattskonsert och besökt farfarmor. Allt det är hursomhelst passé, och för tillfället åtgår största delen av min tid och energi åt att försöka stå ut med hettan! Att jobba i trettiogradig värme (ja, inomhus!) är inte okej. Men de som har någon makt sitter stilla på sina svala kontor hela dagarna har knappast förståelse för hur det är att faktiskt anstränga sig i de varmare lokalerna. Så man fixar inte ventilationen ordentligt, nejnej.... Men: imorgon ska jag till stranden med Juliet! Det ska bli fantastiskt skönt att få bada, och slippa gå omkring som en svettpöl hela dan. Och sen har de lovat att det ska börja svalna av från och med söndag...fast att det ska gå ner så lågt som 17 grader är väl lite onödigt va!? Jag hoppas slippa cykla till stranden imorgon. Det är inte riktigt min grej!

Vad händer mer? Nästa helg åker jag och älskling till Kristianstad för att gå på Krischanstaspääxets uppsättning "på hemmaplan" under Kristianstadsdagarna. Förhoppningsvis blir det även en tur till Louisiana och kanske också till Hägghults stenbrott (där jag var på midnattskonsert). Stockholmsresa är bokad till månadsskiftet juli-augusti och pappas femtioårsdag kommer att firas i London. Jag har aldrig varit i London =)

Vad jag ska göra till hösten vet jag inte.... jag är redan trött på att jobba!