Ombo

Dagen igår var en märklig dag. Jag vaknade först ganska tidigt, men somnade om ganska omgående. Vid tio-snåret fick jag kämpa hårt för att inte somna om och lyckades tvinga mig upp ur sängen, allt för att inte göra det omöjligt att somna på kvällen. Väl uppe kändes dock allt helt värdelöst. Jag kände mig tom. Jag ville inte göra någonting. Jag satt och degade framför datorn. Jag kämpade ner lite frukost. Fortfarande ingen lust, så jag satt kvar i soffan och stirrade tomt framför mig. Klockan kröp mot tolv och jag tvingade mig ut, tog cykeln till Willy's. Jag trodde att lite friskluft kanske skulle pigga upp, men det var i så fall marginellt. Jag kom hem och lagade mat, fortfarande ganska deppig. Dessutom började jag bli lite stressad, eftersom jag skulle vara på möte klockan två. Jag hann i alla fall ut till bussen som skulle ta mig till mötet, och ute i blåsten kände jag mig äntligen en smula uppiggad. En viss tomhetskänsla fanns kvar under mötet och därefter, men en handbollsmatch livade upp ytterligare och jag kände mig betydligt gladare när jag trillade i säng än när jag kämpade mig upp. I morse var det förvisso lite deprimerande att behöva gå upp klockan fem för att åka till jobbet, men den känslan kändes mer normal än gårdagens brist på livslust.

Men, vad berodde då hela nedstämdheten på? Jag hade haft mer sysselsättning och träffat mer folk än jag brukar göra under en helg, så jag tror inte att jag var uttråkad. Det vore orimligt med dagen efter-effekter av alkohol, eftersom jag bara drack två glas cider i lördags. Och sömnbrist bör det inte ha berott på, eftersom jag sov tio timmar. Fast det är klart, jag har en förkylning i kroppen, och då kanske kroppen helt enkelt behöver ordentligt med vila efter en heldag i friskluft, en flaska vin och en sen kväll...