Ombo

Så var ännu en helg över... Inget har jag städat och inget har jag pluggat, såklart! Istället har jag hunnit med restaurangbesök, pubrunda, hotellfrukost, tour de chambre, hemmafest, julskyltning, VESPA-pizza och lundaspex. Vad gäller tour de chambren har tiden kommit för att avslöja (om man nu kan kalla det så när det sker i efterhand) alla teman. I kronologisk ordning:

Eric och Jocke - Hotell Conpescado: varje person som entrade fick en roll, som skulle spelas under besöket i rummet. Jag blev t ex Bill Gates, och ville köpa allt och alla. Det fanns en fiskedam, piggelinglass, frukt och en fruktansvärt äcklig, turkos drink.

Ulf och Johanna - Konstnärligt: alla "naturliga" par tilldelades uppgiften att skapa varsitt konstverk. Richard gick ut hårt genom att spotta på vårt papper, jag ritade en sällskapsapa, och Richard avslutade även storslaget genom att tända de tändstickor han pyntat tavlan med. På datorskärmarna rullade bildspel med konfirmation, konsum, konduktör, kon, kondens etc etc. Det serverades snittar och rödvin, men de var snälla nog att tänka på mig så jag fick päroncider istället :)

Richard och jag - Kondom: rummet var inplastat i formen av en fjärdedels kondomspets, och på plasten fanns glidmedel. Genom plasten lyste ett rött sken. Alla tilldelades varsin vit svans och en orgasm-drink. Tyvärr saknades aktivitet, men maten utgjordes av en vanilj- och bananmilkshake som skulle symbolisera försatsen.

Christopher och Martin - Congratulations: här firades fredagens födelsedagsgris. Det bjöds på tårta och Törley. Leken var en musiktävling från Richards egen iPod. Han tävlade ensam mot resten av oss, men lyckades ändå vinna!

Mats - Kontaktförmedling: väggarna var inklädda med kontaktannonser och på datorskärmen fanns en dating-sida. Alla fick i uppgift att skriva varsin kontaktannons varpå det blev tävling om vem som hade skrivit vilken annons. Vissa drev med sig själva, andra med andra. Tävlingen vann jag. Bäst annons skrev nog Christopher....

Henrik - Balkong: med vidöppna fönster hade det blivit ganska kyligt på Henriks rum. Vi fick i alla fall ta på oss varsin jacka, och fick varsin varm coklad-drink och varmkorv. Vi chillade till musik i varsin brassestol. Vissa rökte t o m inne!


Hoppas detta kan ge inspiration till eventuella kommande tour de chambres och temakvällar! Kvällen blev i alla fall hellyckad, och jag hade visst t o m pratat i sömne om kondomer i natt....

WOW! Skånetrafiken har trots allt några enstaka trevliga busschaufförer...


Middagen var jättetrevlig och deliciöst god. Jag åt hummersoppa till förrätt och ankbröst till huvudrätt. Någon efterrätt fanns det inte plats till. Utöver pappans fru var jag den enda tjejen, men jag börjar vänja mig och trivs riktigt bra med grabbarna. Allt blir mer okomplicerat.... Dessvärre blev jag (som vanligt!?) småmobbad av Richards far. Han var fullt övertygad om att jag inte skulle orka mig upp för att äta frukost med dem på hotellet idag innan de skulle flyga tillbaka, och detta tjatade han om hela kvällen igenom. I och med detta blev jag ju tvungen att ta mig upp klockan åtta i morse och hoppa på cykeln till Concordia. Jag var otroligt trött, men Christer behövde motbevisas, och till frukosten kom jag! Hur som helst är det alltid fint med hotell-frukostbuffé... Åter på Ulrikedal slocknade jag på momangen, och låg och snarkade till sambornas stora förtjusning såväl som förtret.


Ikväll är det fest på RLK. Insåg just att min frekvent använda förkortning kanske kräver en förklaring: RLK står för Richard Lihammars Kollegium och utgör två lägenheter, en tvåa och en fyra, i G-huset på Ulrikedal. Dessa både lägenheter inhyser fem personer. Hur som helst, festen inleds med en Tour de Chambre på temat kon/con (exempelvis konditori, container, concordia, konstig). Vad jag och Richard har för tema skriver jag imorgon, det finns en viss risk att Toker eller någon annan lika dåligt lämpad person får för sig att läsa min blogg just idag. Kvällen kommer bli en hel hop kul, kom förbi Ulrikedal efter klockan nio om du inte har nåt bättre för dig:)


Stackars Bianca ska också tillägnas lite utrymme här. När jag igår, som vanligt, låg och sov istället för att ta mig till åtta-övningen, fick jag ett sms av Bianca som bad mig ta med kortisonsalva. Nyvaken som jag var orkade jag inte just då bekymra mig något vidare över vad hon skulle behöva den till, tänkte att hon hade fått ett skabbfinger precis som jag eller något annat mindre akut och allvarligt. Jag lovade dock att ta med mig salvan när jag väl dykte upp! När jag sedan pratade med henne visade det sig att hon, nyvaken som hon också var, på morgonen hade ställt in sin thékopp i micron med thésilen av metall i. Utan en tanke på explosionsrisk eller ens metallens värmeledningsförmåga tog hon så ut koppen och tog tag i silens handtag. Inget vidare smart drag.... numera ser hennes fingrar ut som följer, och därmed hennes önskan efter kortisonsalva. När jag kom till skolan fick hon också lite kortisonsalva att smörja på, och sedan tog hon sig till apoteket för att köpa egen. Väl där fick hon dock reda på att hon absolut inte skulle använda kortisonsalva eftersom den är uttunnande. Ytterligare ett smart drag, således! Hoppas lilla Bianca mår bättre idag.... (Damn vad mycket det blev!)

Petra, Isa och jag i en fyra på Kämnärs skulle slå all annan samboverksamhet!!!!

Äntligen har jag tagit mig tid för att påbörja projektrapporten jag tidigare nämnt. Dessvärre glömde jag att det kunde vara bra att ha instruktionerna, så de är kvar hemma:P Rapporten är en del i kursen Cellbiologi, och jag har tänkt skriva om IgY (Immunoglobulin Y) som finns i ägg. Immunogluboliner är det samma som antikroppar, och de utgör en viktig del i vårt immunförsvar. När ett främmande ämne (ett antigen) kommer in i vår kropp känns det igen av just antikroppar, vilka binder till ämnet som sedan kan brytas ner. Det hela är uppenbarligen väldigt invecklat, och jag tycker kroppens kemi och komplicerade mekanismer är fascinerande. Rapportskrivandet ska alltså bli väldigt intressant, men jag har alltid föredragit och kommer alltid att föredra prov/tentor framför projekt. Hur som helst: dags att sätta fart och leta artiklar i ELIN! Första sökningen gav 495 resultat, kan bli spännande... Om någon mot förmodan tyckte detta lät fängslande, kan jag lugna er med att jag kommer återkomma med såväl djupare förklaringar som uppdateringar om hur arbetet fortskrider;)


Idag är ingen vanlig dag för idag är Richards födelsedag. Han fyller 24 och är därmed två och ett halvt år äldre än jag (sådeså!). Han fick en liten present i morse, ett par handskar, eftersom han den senaste tiden använt olika sorters vantar på respektive hand, därmed fryst mer om den ena handen än den andra och blivit tvungen att rotera de båda vantarna mellan respektive hand för att jämna ut. Självklart glömde han dock ta på sig de nya handskarna innan han cyklade till skolan! Hetaste tipset just nu är att han efter denna vintern kommer att ha högst en av dessa handskar kvar...

Ikväll kommer hur som helst Richards pappa och hans fru ner från huvudstaden, och det blir restaurangbesök för att fira grisen. Klostergatans Vin & Delikatess med hela Richards kompisgäng. Det kommer bli trevligt och förhoppningsvis utsökt gott!

Precis som jag trott drog mötet ut på tiden. Under vadslagning under mötets gång gjorde jag en gissning på att jag skulle vara hemma halv två och tyckte då att jag tog i. Istället var jag hemma kvart i tre. Det har varit ännu en lång dag med fem timmars jobb och åtta timmars möte. Dags för sömn, så jag klarar av lite plugg imorgon bitti och sedan ännu mera jobb....


Jag tog åtminstone inte på mig någon styrelsepost eller, enligt RLK ännu värre, phöspost, så något gott kom ur kvällen;)

Förhoppningen om lugn efter stormen gick i stöpet. Lunchmöten, datorövning, styrelseuppgifter, kvällsmöte (och kvällsmöte betyder verkligen kvällsmöte; påbörjas kl 17 och jag skulle gissa att jag kommer komma hem allra tidigast kl 24), jobb, födelsedag, RLK-fest... Planen var att påbörja en projektrapport denna veckan, ca tre veckor efter att man borde ha börjat. Undrar just hur jag ska hinna med det. För att inte tala om när jag ska hinna städa min lägenhet. Inte nog med att nästintill varenda kvadratcentimeter för tillfället är täckt, ett stort behov av en riktigt ordentlig storstädning finns också. Kan inte minnas när jag ens dammsög senast.

För övrigt måste MatLab vara bland de mest värdelösa program som finns. Vissa dagar känner det bara inte för att fungera, och då blir inte beräkningarna rätt även om man skrivit koden på tecknet korrekt. Logiskt!

En trött Ombo återgår till bloggskrivandet efter en rolig men sanslöst utmattande helg.

Fyra dygn av mer eller mindre konstant ansvar tröttar ut. Minst sagt! Efter tre nätter med mellan fem och sju timmars sömn är man inte längre så pigg. Ännu mer sliten blir man om dagarna ägnas åt föredrag, studiebesök, planering, städning och handling, och kvällarna åt middag, sittning och fest.

Trots att jag haft fullt upp mest hela tiden har jag haft möjlighet att lära känna en del nya människor. Jag tycker det är väldigt roligt att träffa personer som pluggar i stort sett detsamma som jag själv, fast på andra orter eller till och med i andra länder. Även om det kanske inte kommer leda till att utbildningen förändras varken för mig eller för mina nya vänner i övriga norden, har jag fått en uppfattning av hur de har det och de en uppfattning av hur jag har det. Jag tror att det ökar förståelsen och acceptansen för såväl andra kulturer som andra nationaliteter.

Även om jag fortfarande har vissa fördomar kvar gällande estländare.....

Det snöar ute. Snön har legat kvar sedan i fredags. Jag som trodde att jag bodde i Skåne. Jag hoppas på en myskväll med min stockholmare. Kanske lite varm choklad ute under ett snöklätt träd! Imorgon är det tillbaka till verkligheten på riktigt...

22.08: kvällsmat


En ordinär busstur i Lund:

Man stiger på bussen och möts av en man med dyster uppsyn - busschauffören. Samtidigt som man lägger fram en hundralapp säger man "Inom Lund", varpå han frågar "Har du inget mindre?". Man säger "Nej, tyvärr!" och tänker för sig själv att 'isåfall hade jag väl betalat med mindre och sluppit växeln'. Han ger sig dock inte, utan fortsätter med "Ja, då får du bara tior tillbaka!". Man börjar tappa tålamodet och svarar kort och gott "Okej." och vill bara bli klar så att man kan få gå och sätta sig, men han mal på "...för jag har ingen växel... eller jo hundralappar och femhundralappar och mynt....". Nu har man förlorat all energi och ger knappt ens ifrån sig något ljud som svar. Man tror att 'nu är det i alla fall över', men än är det inte klart! Han säger "15 kronor" - 'jo tack jag vet!' - och påbörjar sedan växeluppräkningen. Först får man en femma, "20...", sedan tre tior, "50...", och till sist fem tior, "100!". Tyvärr får han ett tack. Man fortsätter in i bussen, och inser att det inte finns en enda sittplats ledig!


22.26: kvällsmaten uppäten

Precis som jag spått föddes idag en bebis. En flicka. Hon kommer förmodligen inte heta Kaede, men jag skulle tro att hon är söt ändå. Jag får se imorgon!

Grattis Elin och Mårten. Och grattis morbror!

Evig stress. Hoppas inte att mitt minne kommer att vara helt kraschat när denna veckan är över. Känner just nu måttlig irritation över att absolut ingenting kan flyta på som man skulle vilja. Jag ska försöka tänka positivt. Alla måltider från torsdag lunch till söndag morgon kommer att bli mig serverade. Gratis sittning på både fredag och lördag. Tre studiebesök på två dagar. Nya människor att lära känna. Det blir kul, det blir det! Önskar bara att allt vore klappat och klart.


Helgen spenderades med Timbuktu-konsert, sittning och utgång, lussekatt- och pepparkaksbak samt söndagsbrunch. Nu är det tillbaka till verkligheten!

Funderar på att hålla mig inomhus idag så att jag slipper regnet och blåsten. Så att jag inte börjar gnälla.

Jag är förmodligen en obotlig pessimist. Jag ser aldrig det positiva, så fort någon liten del är negativ så blir detta det enda jag lägger märke till. Om jag går på konsert med mina absoluta favoritartister läggs ändå en stor del av min tankeverksamhet på problem som att det är för varmt, för lite syre, att jag får ont i ryggen och att det är lång väntan. Under låtarna med fart försvinner visserligen dessa tankar, men så fort det blir en ballad är de tillbaka och jag känner mig nere, trots att jag befinner mig där jag helst av allt på hela jorden vill befinna mig. Det är märkligt, speciellt som jag i efterhand trots allt känner mig helnöjd med min kväll. Jag är nog helt enkelt en lat och i allmänhet trött människa, som vill att allt alltid ska flyta på som på räls.

Allt detta till trots är jag en lycklig Ombo. Om än en Ombo som är lite jobbig för sin omgivning då och då.


Det har börjat gå upp för mig att mina farföräldrar inte är några ungdomar längre. Farfar får influensa och hamnar på akuten. Det känns inte verkligt. Det är omöjligt för mig att föreställa mig att de skulle försvinna. Scenariot finns bara inte. Och jag vet inte vad som är bäst, att förbereda mig på att dagen kommer, eller att leva i förnekelse. Innebär det bara onödigt lidande i förtid om jag tänker på det nu? Jag tror att jag bara ska göra mitt bästa för att utnyttja den tid jag har kvar med dem. Besöka dem så ofta jag kan. Och när dagen jag inte vill tänka mig kommer får jag ägna mig åt att sörja.



Ett dystert inlägg en grå bakislördag som denna. Jag känner mig dock gladare än man av dessa rader kan tro, och jag är framför allt glad att det är mycket helg kvar! Nästa vecka är det dags för NKK, och ett års arbete (okej, inte riktigt, men nästan) kommer att ge återbetalning. En bebis kommer att födas (troligtvis på måndag). Det är spex-intresseanmälan. Framför allt är det den sista veckan med överdrivet mycket att göra. Hoppas jag! (Och förhoppningsvis får jag min lön, som sockrarna glömt betala ut till mig.)

Känner just nu mer avsky än någonsin inför den person som en gång sa "man kan inte känna för en låt som inte varit med i en film".

Dags för sömn och ljuva drömmar om en kort man från Sverige som när han är utomlands inte framstår som en sådan - och som dansar som en gud, en annan man från Skåne som är extremt snygg men mer skön när han dansar, och ett gäng i svarta overaller som sprider glädje och energi med sin musik och sina nyskapande danssteg.


Ombo älskar överraskningar. Och snesängens fotograf.

Läste om en trettonårig flicka i Storbritannien som fått rätt att neka en hjärttransplantation som är utgör enda chansen för henne att överleva. Jag har alltid trott mig vara positiv t o m till aktiv dödshjälp, men när det nu handlade om ett barn kände jag mig plötsligt tveksam ens till hennes rätt att undvika den vård som finns att nyttja. Anledningen till att hon inte vill opereras är att hon redan tycker att hon tillbringat för mycket tid under kirurgens kniv, och hon vill hellre spendera sitt sista halvår hemma med sin familj. Alla omständigheter framgår visserligen inte ur en tidningsartikel, men jag kan inte riktigt smälta hur någon kan välja ett halvår framför ett helt liv (okej, nästan ett helt liv, men innan tretton har man inte hunnit uppleva alltför mycket). Inte heller kan jag förstå hur hennes familj kan "acceptera" det - trots att jag i grunden anser det vara hennes eget beslut undrar jag om hon vid tretton års ålder är mogen att fatta ett sådant beslut och inse konsekvenserna av det. Det må låta egoistiskt, men jag är glad att jag inte är en del av hennes familj.

Jag inser också att jag hade blivit illa till mods om jag idag läst en artikel om att man tvingat en trettonårig flicka genomgå en hjärttransplantation mot hennes vilja.

En muppig teknolog, en 93-årig Ruth och en sjuttonårig trebarnsmamma fick mig att ta steget in i bloggarnas värld. Vad jag ska skriva om återstår att se, det står ännu inte klart för mig själv.

Genom att testa bildfunktionen uttrycker jag min längtan efter långt hår. Densamma efter skidåkning, sol och bad framgår dock inte.



Jag ägnar en tanke åt någon som kan ha blivit lite ledsen idag.

Ikväll är jag själv, men inte ensam, för jag är tillsammans.

Läste sömntips i Metro idag (på en åtta-övning där jag borde räkna på reaktorer) och de påstod att man bör stänga av mobil, TV och dator en timme innan man ska sova. Jag börjar förstå varför, men kan fortfarande inte se hur det ska gå till.

Vad skulle man ägna den sista timmen åt?