Ombo

Är det inte fantastiskt att när man kommer in i sin lägenhet och tar upp sin mobiltelefon möts av texten "Endast nödsamtal"!? Jag bor varken på landet eller i en källare!


Igår var det alltså dags för skifte och jag och Julia skulle träffas på KC klockan nio för att komponera lite rebusar och dylikt att sysselsätta den nya styrelsen med. Sagt och gjort, och klockan tolv gav vi dem deras första uppgift. Klockan tolv var det också meningen att vi i den gamla styrelsen skulle träffas för att planera dagen och till viss del även helgen. Ingen mer än vi dök upp. Dessutom fick vi reda på att av oss åtta var det bara fem stycken som kunde vara med, varav en var så bakis att han inte kunde resa sig ur soffan, en hade lab till fyra. Till råga på allt var någon tvungen att vara i stugan, som låg en dryg halvtimme bort, klockan fem för att träffa ägarna. Innan dess var det tänkt att allt skulle vara inhandlat. Han som hade lab till fyra fick därför sticka direkt från sin lab och tillsammans med person fyra som inte har körkort gå för att hämta den bokade bilen. Då var inte bilen där! Den återfördes femtio minuter senare....och labmannen hade skippat att packa eftersom han hade bråttom!! Hur som helst tog de sig ut till stugan, visserligen utan att handla, och träffade innehavarna. Jag och Julia agerade lekledare och skyndade sedan ut till stugan för att hinna dit innan de nya.

När vi kommer dit ska labman och fyran precis bege sig för att handla. Vi gör oss hemmastadda i stugan och förväntar oss att de nya ska anlända bara några minuter efter oss. Vi väntar. Och väntar. En halvtimme går. Vi bestämmer oss för att gå ut och leta upp en påstått befintlig bastu, så att vi kan sätta igång den i tid så att den är varm lagom till nyttjande. Vi går ut, det är mörkt, det snöar lite lätt. Vi har en nyckelknippa och det finns en länga med fyra dörrar. Först låser vi upp längst till höger, eftersom det känns mest logisk att en bastu ligger i änden av byggnaden. Där finns bara duschar och en toalett. Nästa dörr är olåst. Där finns en tvättmaskin och tvättlinor i taket. Bakom nästa dörr vi låser upp finns bl a en yxa och lite ved. På sista dörren finns en varningsskylt där det står "Gasflaskor". Den dörren öppnar vi inte. Lite längre bort finns en skjulliknande byggnad, men den ligger helt i mörker så vi vågar oss inte riktigt fram till den. På andra sidan vägen skymtar också en liten byggnad. Vi bestämmer oss för att vänta till de andra har kommit. Det känns lite som att vi befinner oss mitt i en skräckfilm. Fortfarande har ingen anlänt. Vi går in i den ljusa men otroligt stora stugan igen, och låser om oss. Snart har vi varit där en timme helt själva. Vi stänger in oss på vårt rum och väntar. En timme och en kvart. En och en halv timme. Till slut börjar vi nästan bli övertygade om att något har hänt, och bestämmer oss för att ringa och se var de håller hus. Julia ringer till de nya. Får svar! "Var är ni!?" "Vi är på MAX!!" "På Max, vardå på Max?" "På Max i Lund." "I LUND!?!?!". Jaha, de levde i alla fall och skulle snart vara på väg. Då ringer hon handlarna. "Var är ni?" "På WILLY's" "Okej, i Sjöbo eller?" "Nä, i Lund." "I LUND!?!?!?!".

Det gick lite lättare att vänta när man visste ungefär hur lång tid man skulle behöva vänta. Men det kändes ganska meningslöst att vi skyndade oss ut. Vi kunde varit hemma och vilat i två timmar istället....

Jag har glömt skriva att jag köpte den fantastiskt fina väskan! Kan inte visa någon bild just nu eftersom jag är hos killen. Kommer kanske senare, annars får ni helt enkelt lita på mig ;) Jag köpte en som var mer "skolväske-vänlig" istället än en bag. En röd. Men när jag gick förbi affären idag och såg väskorna i skyltfönstret, blev jag lite sugen på att köpa en svart bag också..... Får väl se om jag tycker det är värt, hihi.


Gick hem tidigt från spexet idag eftersom jag har bamse-ont i örat. Hade feber när jag kom dit men den gick över efter en ipren. Hoppas jag kan sova ordentligt i natt så att jag dels orkar mig till KC klockan nio imorgon, dels blir lite bättre så att jag kan följa med på skiftet.

Jobbet igår var okej. Men tråkigt med en timmes färdväg för bara drygt tre timmars jobb. Och sushi är typ det bästa som finns! Har ätit det två gånger hittills denna veckan. Hmpf...

Åh, nu håller jag på att bli sjuk igen! Det är nog dags för lilla Ombo att börja äta vitamin-tillskott. Mitt för tillfället helt fullspäckade schema gör mig troligtvis mer lättmottaglig för sjukdomar. Just att jag har fullt upp gör det dock extra olämpligt att bli sjuk just nu! I veckan har det varit skolarbete på dagarna och spex på kvällarna. Idag har jag både varit i skolan och jobbat och imorgon blir det åter plugg hela dagen och spex hela kvällen. Och på fredag ska jag göra det sista rycket på förra årets styrelsepost - skifta av, dvs åka ut i en stuga med den nya styrelsen. Jag stannar bara en natt, för på lördag är det åter dags för spex, likaså på söndag. Tråkigt bara att jag missar veckans roligaste i spexet, fredagens internfest! Tråkigt också att jag helt glömt bort att jag måste skriva ett testamente och nu inte har någon ledig tid innan det ska vara klart....

Förresten måste jag ju göra lite reklam för spexet också, såklart! Det heter Nebuchadnezzar och utspelar sig 600 år före Kristus i Babylonien. Det är typ allt jag vet. Hur som helst har det premiär nästa fredag, den 6/2. De övriga föreställningarna är den 7:e, 13:e och 14:e februari. Och dekoren är skitsnygg! Om ni är sugna och vill ha biljetter - hojta till så bokar jag. (Det kostar 100 kronor för AF-medlemmar, 150 för övriga.)


Läste i Sydsvenskan idag att "bara" 19% av Sveriges befolkning finns på facebook. Bara. Det är trots allt 1 710 000 människor. Och troligtvis mer än 50% av alla personer mellan 15 och 45.


Nu ska jag sy i en knapp i Richards tröja. Han verkar tycka att det är komplicerat, och överlämnar det därför åt sin allkunniga flickvän. Som tack fick jag visst en puss med nederläpp samt tunga formad som överläpp. Låter det inte mysigt så säg!

Det blev en ny lägenhet! Därmed blir Petra den första april Sambo till Ombo. Jag längtar, det kommer bli så mysigt! Det är klart att det även finns nackdelar med att bo tillsammans med någon, men fördelarna överväger massivt. Det enda negativa jag kan se är att jag nu har vant mig vid att bo ensam, och kanske kommer ha svårt att anpassa mig till att behöva ta hänsyn till någon annan. Men hey, människan är van vid förändring;) Nu passar jag på att njuta av mina sista två månader som enstöring.

Eftersom lägenheten är en fyra, kommer en av oss att få två små rum, den andra ett större rum med klädkammare och balkong! Jag har sagt att Petra får välja. Hoppas hon gör det snart - jag vill så gärna börja planera hur jag ska möblera:)


I fredags var det respektivefest med spexet, på AF-borgens stora scen. Själv hade jag denna gång ingen respektive med mig, men jag var glad ändå;) Sittningen skulle börja klockan tio, men det dröjde innan den kom igång. Vi i dekoren hade varit där sedan klockan sju och bastat, och det var också vid sjutiden jag började bli hungrig. Först sa mitt reflekterande jag till mig att 'nej, ta det nu lugnt med ölen innan du får mat!' men när klockan drev längre och längre förbi tio fick jag mätta mig med just alkoholhaltig dryck istället. Detta resulterade i en något berusad Moa, som trots allt gick hem så tidigt som klockan fem (för er som tycker detta låter märkligt - i spexets värld hör klockan åtta på morgonen mer till vanligheterna). En anledning till att jag pallrade mig hem "i tid" var att jag och Petra klockan två på lördagen skulle gå och titta på den nya lägenheten. När jag vaknade hade berusningen inte släppt, men den övergick sakta men säkert i bakfylla. Eftersom jag sovit på Ulrikedal - och det inte fanns någon som helst möjlighet att jag skulle lyckas cykla norröver - påbörjade jag mitt livs längsta bussfärd. Jag har aldrig varit med om något värre! När jag äntligen mötte upp med Petra var jag inte längre någon blandning utan endast bakfull, medan Petra fortfarande var full (just det, Petra har gått med i spexet - hon är syerist!). Det var således två spillror av liv som kämpade sig till Kämnärsvägen 9K! Vi bestämde oss för att göra visiten så kort som möjligt, bara kika in i rummen. Det visade sig att lägenhetsinnehavaren var - enligt hans combo - "så sjuk som han någonsin sett en människa" - så vi accepterade att skippa att titta på ett rum. Lägenheten var ganska fin, så när som på kissgula köksluckor!

Nu till poängen med hela den här historien! (Jag har en tendens på att vara långsam på att ta mig just dit.) När jag kom till spexet på söndagen och började berätta om lägenhetsvisningen, kopplade Charlotte ihop ett och annat. Det lät ungefär "Var det på Kämnärs?". "Ja". "Men Martin...". "...ja lägenhetsägaren hette Martin Lundh.". "Ja men det är ju Martin här!". "Vilken Martin?". "Martin i dekoren!". "Huh!?". "Ja, KJ's bror!!". "Vaaa!?". Och sedan ett livligt skratt! Alltså, denna Martin, som t o m är med i samma sektion som jag i spexet, är innehavare till lägenheten vi var och kollade på. Han hade varit på samma fest som jag och Petra på fredagskvällen, där han suttit och ojat sig över att han behövde gå hem för att han skulle ha lägenhetsvisning dagen efter, och vi gnällt för att vi snart skulle titta på en lägenhet. Och förmodligen var det också därför han var "så sjuk som man kan bli" - baksjuk.

Idag har jag fått två trevliga mail. Två! Dessutom från myndigheter, personer jag inte känner. Det hör inte till vanligheterna. Men det känns onekligen bra! Anledning till att jag ens fick mail från sådana här personer är att det igår dök upp lite bekymmer gällande intyg för att kunna få den nya lägenheten. Men nu är det löst :) Tack AFB- och StiL-ansvariga, helt enkelt. På lördag ska vi gå och kolla på lägenheten, så får vi se om vi slår till på söndag. Den nuvarande innehavaren verkade något märklig, så vi hoppas helt enkelt att han inte gjort något skumt med lägenheten. Sen kommer Ombo och Sambo regera från den första april! Och det är inget aprilskämt.


Idag har jag fastnat för en ny spelsida, som dessutom bidrar till min allmänbildning, nämligen vetgirig. Det jag spelat heter duellen, och går ut på att man möter en annan person över internet, i diverse allmänbildningsfrågor. Flest rätta svar ger vinst, och poäng i en rankinglista. Ju bättre rankad motståndaren är, desto fler poäng ger en vinst. Förluster ger avdrag. Testa det, det är både roligt och givande!

Jag har kommit på det! Det, just det, att det är helt förjävligt att de, just de, envisas med att man alltid ska börja skolan klockan åtta. Eftersom det är så det är i arbetslivet. Men, när man jobbar kan man när som helst gå upp och röra på sig lite om man känner att ögonlocken börjar falla eller att hjärnan inte längre hänger med. Eller om man plötsligt behöver lite ny energi kan man gå och ta en frukt eller en kopp kaffe - om man nu dricker sånt äckel. När man sitter i en föreläsningssal däremot, är det inte hållbart att knata ut och köpa en frukt för att man börjar känna blodsockerfall. Eller ta en spontanpaus för att man börjar bli alldeles för sömning. Kompisarna som sitter bredvid skulle nog inte uppskatta att man trängde sig förbi, även om man ursäktade sig med att man höll på att somna. Inte heller föreläsaren skulle troligtvis vara förtjust över avbrottet. Istället sitter man där i sin bänk och somnar till ett behagligt sorl. Kontentan: så länge man går i skolan borde man få betydligt fler - och varför inte längre? - sovmorgnar!

Dags för en tupplur.

Sedan jag skrev sist har jag festat till klockan nio på morgonen, somnat i AF-borgen, missat min pojkväns hemkomst till Lund, spenderat en festlig helg i en stuga vid en sjö, börjat skolan och fått erbjudande om en ny lägenhet! Det är en fyra på Kämnärsrätten, studentområdet bredvid det där jag bor nu. Troligtvis kommer jag och allra finaste Petra flytta in den första april. Om vi inte bestämmer oss för att vi är ensamvargar vill säga ;) Sista svarsdag är om en vecka, så vi får väl se till att ta oss en titt på den innan dess! Det hade varit fantastiskt skönt att slippa ifrån mitt skrymsle till kök. Och att bara kunna umgås utan att anstränga sig. Men ändå kunna vara ifred om man vill. Och allt detta till ett lägre pris än vad jag betalar i dagsläget! Ååh, vad vi ska inreda mysigt. Vildis-känslan ska återinfinna sig!

För säkert tre år sedan såg jag en person som hade en Le Coq Sportif-väska. Det var en bag-liknande väska i läder, och framförallt, den var assnygg! Jag har aldrig varit speciellt trendmedveten och har dålig koll på vilka märken som gör vilka produkter och vilka butiker som säljer vilka märken. Efter att jag sett denna vackra skapelse började jag dock försöka hitta vad Le Coq Sportif gjorde för väskor och var man kunde få tag i dem. Alla mina sökningar ledde dessvärre ingenstanns. Enligt den outtömliga källan internet existerade det inga Tupp-väskor och ännu mindre några återförsäljare av dem. Men, igår innan spexet tog jag en liten tur på stan, och när jag kom till Lundbergs Handskar & Väskor hängde de där i fönstret: den sportiga tuppen-väskor - som jag har letat och längtat! Ingen av väskorna var, såklart, exakt likadan som den jag såg en gång för längesen. Men de var, om än inte lika, så i alla fall väldigt snygga! Hoppas att jag får min lön snart så att jag kan knalla in och köpa mig en ny fin väska :)


Detta är varken väskan på personen för tre år sedan eller en av de väskor som finns på Lundbergs, men bilden ger åtminstone en fingervisning.

*Det finns faktiskt en låt som heter just Le Coq Sportif, med Lone Official. Inget mästerverk kanske, men ganska kul!

Gerda klockan kvart över elva blev ju inte av. Jag hade persiennerna öppna inatt för att det skulle bli lättare att vakna imorse - när solskenet lyste in. Såklart var det inget solsken i morse, utan regnigt och grått, så jag gick upp klockan elva istället för klockan tio som jag hade planerat. Därmed var det också lite svårt att hinna till afron! Men, istället har jag gjort lite situps och armhävningar och: Varit ute och joggat! Det var ingen lång runda, det gick inte bra och det gjorde ont MEN jag gjorde det och det är det som är det viktigaste. Låt oss nu bara hoppas att det inte blir en engångsföreteelse! Och att det gör mindre ont för varje gång...


Sysselsättningar för min lediga tid finns definitivt, men det dystra vädret är inte speciellt motiverande. Dessutom saknar jag min kille som kommer ner på torsdag. Vårt förhållande fungerar inte på distans, på telefon. Allt känns konstigt krystat och inte alls naturligt. Jag vill kunna pussa och krama, titta in i hans fina ögon eller bara ligga i hans famn. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han bestämmer sig för att göra sitt exjobb i Lund. Kan inte föreställa mig hur vi överlever ifrån varandra i flera månader. Nåväl, det är mer än ett halvår kvar tills dess, jag ska se till att njuta ordentligt på torsdag istället! Snusa lite i hans nacke.


Eller tvärtom...

När jag var yngre blev jag alltid nästintill förbannad när jag såg tjocka människor, för jag förstod inte varför de inte tog sitt förnuft till fånga och gjorde något åt saken. Nu börjar jag inse att om man aldrig behövt träna och alltid kunnat äta precis vad man vill utan att vikten påverkas, är det inte alltid så lätt att ändra på rutiner och vanor när fettet plötsligt börjar fastna på kroppen.


Ikväll blir första kvällen med dekorbygge till årets jesperspex. Således plockade jag fram de jeans som förra året omvandlades till arbetsbyxor, och numera därför är relativt färgbefläckade. Dessvärre kunde jag inte längre knäppa dem. Den en gång så trådsmala Moa har gått och blivit tjock! Så, dags för ett till försök till ett nytt liv. Med början imorgon. Afro på Gerda kl 11.15, jag måste vara där. Latpåse-fasonerna måste ta slut! Under tiden ska jag klura på var man kan hitta lämpliga och helst snuskigt billiga jeans som kan utgöra nya, förhoppningsvis tillfälliga, arbetsbyxor!

Nåväl, dags att bege sig till borgen, förberedd på en helkväll av mastodont-port-byggande.

Stockholmsvistelsen i korthet
Nyår i skärgården. Tre killar & Ombo. Bastu. Spel & lek. Mat & vin. Inga fyrverkerier. Raketen. Dagen efter-korv vid vattnet.
Museibesök. Naturhistoriska. National. Homosexualitet i djurvärlden. Konst som lurar ögat. Cosmonova. Deep Sea.
Pussel. Tre stycken. Asiatisk stad, 500 bitar, Polar-djur, 500 bitar och Pyramider, 1000 bitar.
Film. Bio. Yes man. Australia. Hyrt. Charlie Wilson's War. Goodbye Bofana.
Innebandy. Familjer. Shopping. Restaurang. Fika. Vänner. Läsning. På Spåret. Musik.

Det absolut bästa var att sitta en hel eftermiddag på Wayne's coffee-cafét inne på Akademibokhandeln. Läsning, fikande och skitsnack omvartannat. Ingen stress. Känslan att när som helst kunna gå och leta upp en god bok eller ett intressant magasin. Jag skulle kunna flytta till Stockholm enbart på grund av detta!

Jag har bestämt mig för att det är tråkigt att vara så uselt allmänbildad som jag är, och har därför också ägnat mig åt att försöka allmänbilda mig själv. Jag har köpt Språk-tidningen, tidningen VI, TIME och Forskning & Framsteg. Språk-tidningen tog jag mig självfallet igenom snabbt. Nu zappar jag mellan de övriga tre. Än så länge är det kul. Just nu tittar jag dessutom på nyheterna, vilket jag tänkt försöka göra till en vana. Och På spåret är fantastiskt!

Långfärdsskridsko-åkningen var ett ganska bra skid-substitut. Skid-suget finns dock kvar. Men nu är det spex som gäller, för hela slanten!


Nyårsfirande. Grillkorv. Richard. Mats & Joel.
Rök i ögonen. Frilufts-älskling.

Långfärdsskridskor. Korvgrill. Richard. Henrik. Martin & Karro.

Pussel och pyssel. Älskling.


Kärlek!