I'll follow you into the dark
Första dagen på sommarlovet! Vad har jag då gjort? Jo, absolut ingenting. Jag vaknade flera gånger under förmiddagen och mådde precis som jag förtjänade efter att ha supit till under gårdagens timlånga köande. Vid ett gick jag upp och åt en pizza-slice, men var tvungen att gå tillbaka och lägga mig för att den inte skulle komma upp igen. Pizzan hjälpte nog ändå, för när jag vid tre vaknade igen mådde jag betydligt bättre. Jag fördrev några timmar i RLK-pluggstugan, och tog mig sedan hem med en kebab-pizza, fanta och jordgubbar. Jag sitter framför tv:n, tittar på Numbers och väntar på killen som är iväg på tråkigheter. Kanske hinner jag börja på födelsedags-boken också innan han kommer. Det är fantastiskt skönt med sommarlov, eftersom det betyder att jag äntligen kan tillåta mig själv att läsa skönlitteratur!
Gårdagens festligheter var lite sorgliga, eftersom det var sista kvällen med klassen. Till hösten tar ungefär halva klassen uppehåll, andra halvan åker utomlands på utbytesstudier. Och så är det förstås ett fåtal personer som kommer vara kvar i Lund och läsa klart. Hur som helst kommer jag förmodligen inte träffa alla igen. Därför hade jag en liten tår i ögat mot slutet av kvällen, även om jag vet att man alltid ser till att återse de man bryr sig om. Och de flesta av dem kommer ta uppehåll med mig, så dem behöver jag inte sörja!
Gårdagens festligheter var lite sorgliga, eftersom det var sista kvällen med klassen. Till hösten tar ungefär halva klassen uppehåll, andra halvan åker utomlands på utbytesstudier. Och så är det förstås ett fåtal personer som kommer vara kvar i Lund och läsa klart. Hur som helst kommer jag förmodligen inte träffa alla igen. Därför hade jag en liten tår i ögat mot slutet av kvällen, även om jag vet att man alltid ser till att återse de man bryr sig om. Och de flesta av dem kommer ta uppehåll med mig, så dem behöver jag inte sörja!
One mile to every inch of your skin like porcelain
Nej, jag har inte gått och dött, även om jag förstår att det för det otränade ögat kan verka så. Min frånvaro i sajberspäjs beror helt enkelt på att jag mer eller mindre bosatt mig på LTH. I söndags var det alltså födelsedag, men eftersom första tentan inföll igår blev det inte mycket till firande. Jag väcktes dock av skönsång från sambo och älskling, och med chokladbollskorvstårta formad som två tvåor (jag fyllde 22) och sju (!?) ljus. Jag blåste ut alla i ett svep och fick önska mig något, men det glömde jag att göra. Jag fick en av "blogg-böckerna", Lyckan är en sällsam fågel, av mina båda ex-sambos (dvs nuvarande sambo Petra och finfina Emina) och en fantastiskt snygg väska av svärmor. Och så förstås den förestående resan av Richard! Väskan var ur samma serie som den Le coq sportif-väska jag köpte för någon månad sedan och då bloggade om. Och den nya är nog faktiskt snäppet snyggare! Även om det ibland kan vara lite tråkigt med svart så kan man ju inte förneka att det är praktiskt.....
Sooooo pretty!
Anyways, gårdagens tenta gick bra, plugget inför torsdagens går sämre. Det är en ren och skär läskurs, och jag gillar det inte! Det är förvisso ganska intressant, men jag vet bara inte hur jag ska bära mig åt för att kunna fokusera. I beräkningskurser är det bara att räkna sina tal och känna sig nöjd, men nu går inte det och det är stressande. Imorgon är i alla fall sista pluggdan, och i övermorgon klockan nitton börjar sommarlovet. Då blir det fest! Kak-kalas med family and friends på söndag, och sedan är det inte lång tid kvar innan det bär av till España. Egentligen skulle jag vilja åka på Siesta på lördag, men jag tror varken tiden eller pengarna räcker till. Ganska illa faktiskt, när Timbuktu och Anna Ternheim kommer samma dag, och de är inte lördagens enda bra artister! Ibland blir man trött på livet som student....
Visst ja: Siesta är en festival i Hässleholm.
Visst ja: Siesta är en festival i Hässleholm.
I undress my mind and dare you to follow
Idag har jag varit borta från hemmets ljuva vrå i inte mindre än 13 timmar. Av dessa timmar spenderades inte mer än de ynka minuter det tog att cykla till och från skolan utomhus. Men det är klart, det var ändå inget väder värt att vara ute i. Det är tentavecka! Och för första gången någonsin ligger jag faktiskt i fas med min planering. Helt otroligt, men det kräver som sagt sina timmars produktivitet. Jag antar att du inte tror mig när jag säger att jag endast tagit paus två gånger för mat-intag (lunch och middag på KC, det du!) och några gånger för toalettbesök. Det är dessvärre sant. Så spännande är mitt liv för tillfället. Måtte det gå vägen på måndag!
Imorgon kommer älskling tillbaka från Stockholm. Får se hur mycket jag hinner kramas, det beror helt och hållet på hur planenligt plugget går imorgon... Jag ska åtminstone försöka äta lite mindre skräp, så jag slipper känna mig fullt så här uppblåst när kvällen kommer. Nu är det dags för några timmars sömn innan det åter bär av till mitt andra hem - Kemicentrum!
Gammalt ur arkivet
Imorgon kommer älskling tillbaka från Stockholm. Får se hur mycket jag hinner kramas, det beror helt och hållet på hur planenligt plugget går imorgon... Jag ska åtminstone försöka äta lite mindre skräp, så jag slipper känna mig fullt så här uppblåst när kvällen kommer. Nu är det dags för några timmars sömn innan det åter bär av till mitt andra hem - Kemicentrum!
Gammalt ur arkivet
Ett team av de främsta hjärnorna
Jag är lite bitter. I förrgår fick jag ett sms av min pappa: "Jag har köpt en ny bok, gissa vilken?". Det var Ängelns lek. Och igår fick jag ett sms av min för tillfället Stockholms-varande pojkvän: "Anna G föreläser och signerar böcker på vår favoritaffär den 28 maj...". Akademibokhandeln i Stockholm, det är vår favoritaffär. En stor, välstrukturerad bokhandel som även har pussel, spel och ett stort utbud magasin och veckotidningar. Och ett café - Wayne's coffee - i mitten. Med sköna soffor och schysst fika. Där kan man fördriva hur mycket tid som helst. Och hit ska alltså Anna Gavalda komma nästa vecka! Det hade lätt varit värt varenda öre av en Stockholmsresa, om det inte bara vore så att jag just då sitter och skriver tenta som allra bäst....
When you need someone to depend upon
Jag fick hem mitt röstkort inför Europaparlamentsvalet idag. Eftersom jag kommer befinna mig i Spanien på valdagen blir jag tvungen att förtidsrösta om jag ska rösta. Egentligen är jag en person som inte orkar bry mig om politik, men jag borde ju rösta, för demokratins skull. Det är bara det att jag inte har den blekaste aning om vad jag ska rösta på. De enda jag sett nån sorts valkampanj för är Moderaterna, men det är de som går fetbort först (möjligtvis efter Sverigedemokraterna). Så vad gör man? Jag satte mig och försökte leta upp partiernas valmanifest på internet. De flesta verkade ganska hastigt hopkrafsade, förutom Vänsterpartiets som kändes väl genomarbetat. De gröna fokuserar självklart på miljön, vänstern på jämställdhet. Socialdemokraterna vill satsa på jobb och utbildning. Åtminstone Mp och V vill minska på EUs inflytande, fokusera på sådant som enskilda länder har svårt att påverka själva, och alla tre vill de göra EU mindre byråkratiskt. Självklart utlovar alla guld och gröna skogar, men hur i hela friden ska man veta vem som faktiskt kommer göra någon verklig nytta? Så frågan är, är det lönt att jag röstar? Kommer det göra någon skillnad? Jag borde åtminstone gå och rösta på något som inte är Moderaterna för att dra ner deras mandat så mycket som möjligt.... Förmodligen blir det S, Mp eller V, om jag faktiskt orkar mig iväg med det där röstkortet. Men S känns för inställsamma - wannabe medelsvensson, Mp så insnöade på miljön att de knappt bryr sig om något annat, och V alldeles för radikala för mig...
Lite kuriosa, eftersom jag läste att Mp vill bli av med GMO-produkter. Twinrix, det vaccin som används mot Hepatit A och B, är ett rekombinant vaccin. In other words: det är genmodifierat. Det används varje dag. Det är verksamt. Det är inga konstigheter med det. Men är du emot GMO, ha det i åtanke när du ska bli vaccinerad! Allt är inte alltid svart eller vitt.
Lite kuriosa, eftersom jag läste att Mp vill bli av med GMO-produkter. Twinrix, det vaccin som används mot Hepatit A och B, är ett rekombinant vaccin. In other words: det är genmodifierat. Det används varje dag. Det är verksamt. Det är inga konstigheter med det. Men är du emot GMO, ha det i åtanke när du ska bli vaccinerad! Allt är inte alltid svart eller vitt.
La sombra del viento
Tentaplugget har börjat, jag har sett Änglar och Demoner på bio, jag har varit på En Gång Till - show, sittning och spel&dans för alla Lunds spexare, och min älskade pojkvän har bokat en Spanienresa åt oss - som jag ska få i födelsedagspresent. Bortsett från tentaplugget är det alltså bara bra grejor!
Så vad gör man då när man sitter med näsan fast i kurslitteraturen? Jo, man drömmer sig bort! Och nu råkar det vara så att författarna till båda mina, vad jag tror vara, absoluta favoritböcker genom tiderna nyligen har släppt varsin ny roman. Om jag är glad? Jovisst, synd bara att det inte blir någon tid över för skönlitteratur för tillfället. Det är nog bäst att vänta med att ens skaffa böckerna tills tentorna är över!
Alltså: Anna Gavalda, som tidigare skrivit Tillsammans är man mindre ensam (fr. Ensemble c'est tout) har just släppt Lyckan är en sällsam fågel (fr. La Consolante). Det ska finnas en viss, avlägsen koppling mellan denna hennes nya bok och Tillsammans är man mindre ensam, och igen tycks det handla om önskan om och problematiken med att finna lyckan. Jag kan bara hoppas att språket är lika vackert och handlingen lika fin och finurlig, att jag blir tvungen att streckläsa från första till sista sidan. Från en fransyska till en spanjor: Carlos Ruiz Zafón, författaren till Vindens skugga (sp. La sombra del viento) släppte förra året en roman som nu har översatts till svenska, Ängelns lek (El juego del ángel). Även här ska finnas en koppling mellan de båda böckerna, genom den mystiska "De bortglömda böckernas gravkammare" i Barcelona. Precis som Vindens skugga grundar den sig i att en ung man hittar en bok här som han blir som uppslukad av, och att detta startar ett händelseförlopp av märkliga saker som inträffar.
Som jag hoppas att författarna inte ska göra mig besvikna med sina nya utgåvor! Ensemble c'est tout läser jag och min pojkvän högt ur för varandra, och jag bara längtar tills vi ska bli klara (vi är inte så flitiga...) så att jag får se om filmen håller måttet! När jag var i Barcelona med Julia förra året besökte jag platser ur La sombra del viento, för att se om mina inre bilder stämde med verkligheten. Eftersom jag älskar Barcelona åker jag gärna dit igen och letar upp dolda skatter man inte hittar till som turist...
Jag återkommer med min dom när jag läst böckerna. Tills dess tycker jag du ska passa på att läsa Tillsammans är man mindre ensam och Vindens skugga. De är helt klart värda det!
I'm damned to feel the way I do
I mammas hus bor en kvinna som har den värsta bacillskräck du kan tänka dig, och dessutom alla fobier som finns. Hon är, så länge hennes tillstånd inte är uppenbart livshotande, förbjuden att söka hjälp på akuten utan intyg från sin husläkare. Om man kan lita på hennes ord vet jag inte, men hon påstår i alla fall att hon fått hot om att bli tvångsomhändertagen om hon kommer till psyket. Hon har hur som helst bränt alldeles för många broar.
Hon är den där tanten som man såg på stan när man var liten och trodde var en av uteliggarna, kanske en lodis. Med slitna, smutsiga kläder, spretigt hår och tärda drag. Nu kommer hon och ringer på min mammas dörr varje dag. Hon har med sig juice hon inte vågar dricka eller smör hon inte vågar äta. Någon gång har det bubblat i vattnet hon tagit från kranen. Vad kan det bero på? Det är säkert farligt! Hon vill att mamma ska smaka, men även om mamma gör det och säger att det inte är något fel på grejorna kommer de fortfarande inte över hennes läppar. Mamma får flera förpackningar juice och smör varje vecka.
Mamma säger till kvinnan att, uppenbarligen vet hon att det inte är något fel på det hon kommer med, för då hade hon inte velat att mamma skulle äta det och bli dålig. Hur tänker hon? Hon blir nog faktiskt inte klok på sig själv. För hon är inte korkad, på många sätt är hon faktiskt riktigt klipsk. Om än inte ekonomiskt och planeringsmässigt. I och med att hon köper nytt hela tiden gör hon av med hur mycket pengar som helst så länge hon har dem, och sedan får hon leva på i princip ingenting resten av månaden. Hon lånar pengar, men med sin dåliga förtidspension och sitt märkliga levnadssätt har hon absolut ingen möjlighet att betala tillbaka dem.
Hon spenderar sina dagar på DOMUS. Maten på deras restaurang är av någon anledning ätbar. Hon har ingen tvättmaskin och inget kylskåp, eftersom hon inte tycker om "lukten av nytt". De matvaror hon faktiskt behåller förvarar hon på balkongen. Eftersom hon inte kan tvätta hemma frågade hon i julas mamma ifall hon kunde få sköta sin tvätt hos henne. Det ville inte mamma gå med på, men hon sa att hon kunde få komma och tvätta två maskiner. Det har fortfarande inte blivit av. Hon tvättar underkläder med kallt vatten och Dove-tvål. När hon har pengar köper hon nya kläder i takt med att de gamla blir smutsiga. Hennes "sovrum" är fullt av kassar med smutsiga kläder. Hon sover på soffan, i ett sovsäckstäcke utan lakan.
Nu ska mamma flytta. Kvinnan har bett om hennes telefonnummer och hennes nya adress. De får hon inte. Mamma orkar inte. Hon har "bestämt sig för" att det inte är hennes ansvar. Självklart är det inte det. Men vems ansvar är det? Finns det något att göra? Och hur kan det bli så här? Är det en medfödd, psykisk störning? Denna störning på så många plan. Har det med uppväxt och uppfostran att göra? Har det triggats av traumatiska upplevelser?
Vilken hjälp finns att få för en kvinna som inte kan åka bil med doftgran, kan inbilla sig att hon har alla möjliga sjukdomar, inte har någon nära vän i världen, gör av med de få pengar hon får i ett nafs och bor i en lägenhet som knappt är bättre än en uteliggares sovplats?
Hon är den där tanten som man såg på stan när man var liten och trodde var en av uteliggarna, kanske en lodis. Med slitna, smutsiga kläder, spretigt hår och tärda drag. Nu kommer hon och ringer på min mammas dörr varje dag. Hon har med sig juice hon inte vågar dricka eller smör hon inte vågar äta. Någon gång har det bubblat i vattnet hon tagit från kranen. Vad kan det bero på? Det är säkert farligt! Hon vill att mamma ska smaka, men även om mamma gör det och säger att det inte är något fel på grejorna kommer de fortfarande inte över hennes läppar. Mamma får flera förpackningar juice och smör varje vecka.
Mamma säger till kvinnan att, uppenbarligen vet hon att det inte är något fel på det hon kommer med, för då hade hon inte velat att mamma skulle äta det och bli dålig. Hur tänker hon? Hon blir nog faktiskt inte klok på sig själv. För hon är inte korkad, på många sätt är hon faktiskt riktigt klipsk. Om än inte ekonomiskt och planeringsmässigt. I och med att hon köper nytt hela tiden gör hon av med hur mycket pengar som helst så länge hon har dem, och sedan får hon leva på i princip ingenting resten av månaden. Hon lånar pengar, men med sin dåliga förtidspension och sitt märkliga levnadssätt har hon absolut ingen möjlighet att betala tillbaka dem.
Hon spenderar sina dagar på DOMUS. Maten på deras restaurang är av någon anledning ätbar. Hon har ingen tvättmaskin och inget kylskåp, eftersom hon inte tycker om "lukten av nytt". De matvaror hon faktiskt behåller förvarar hon på balkongen. Eftersom hon inte kan tvätta hemma frågade hon i julas mamma ifall hon kunde få sköta sin tvätt hos henne. Det ville inte mamma gå med på, men hon sa att hon kunde få komma och tvätta två maskiner. Det har fortfarande inte blivit av. Hon tvättar underkläder med kallt vatten och Dove-tvål. När hon har pengar köper hon nya kläder i takt med att de gamla blir smutsiga. Hennes "sovrum" är fullt av kassar med smutsiga kläder. Hon sover på soffan, i ett sovsäckstäcke utan lakan.
Nu ska mamma flytta. Kvinnan har bett om hennes telefonnummer och hennes nya adress. De får hon inte. Mamma orkar inte. Hon har "bestämt sig för" att det inte är hennes ansvar. Självklart är det inte det. Men vems ansvar är det? Finns det något att göra? Och hur kan det bli så här? Är det en medfödd, psykisk störning? Denna störning på så många plan. Har det med uppväxt och uppfostran att göra? Har det triggats av traumatiska upplevelser?
Vilken hjälp finns att få för en kvinna som inte kan åka bil med doftgran, kan inbilla sig att hon har alla möjliga sjukdomar, inte har någon nära vän i världen, gör av med de få pengar hon får i ett nafs och bor i en lägenhet som knappt är bättre än en uteliggares sovplats?
Dansa med, skratta och småle
Eftersom jag är för lat för att gå igenom och ladda upp en massa bilder från de senaste veckorna tänkte jag åtminstone bjuda på nån enstaka bild från varje tillfälle.
RHODOS
INFLYTTNINGSFEST
VALBORG
SMASK
RHODOS
INFLYTTNINGSFEST
VALBORG
SMASK
Flunitrazepam
Jag föddes liten och blå, precis som en mänska
Jag skapades av ett team av de främsta
Hjärnorna på Hoffman-La Roche i Schweiz
Som hellre tjäna en slant än gjorde nåt åt det
Min uppgift den löd "Du ska få folk att sova"
"Om man tar dig ska det kännas som man fått en gåva"
Så de packa ner mig och alla mina bröder
Och skeppa oss ut till alla som behövde
Till slut hamna vi på en hylla på ett sjukhus
Varningen sa "blanda oss och du får ett sjukt rus"
Men när vi skrevs ut var det till en ensam själ
Som bar på en krossad dröm om att få leva väl
Hon slets ihjäl, kunde knappt försörja sin son
Fattigdomen var ett faktum som höjde nivån
På den stress och oro som höll henne vaken
Och tiden till doktorn, om han kunde göra nåt åt saken?
Och doktorn sa "är det svårt, ja då tar du två"
Så hamna jag där stående i hennes badrumsskåp
--
De kallar mig en sövare, de kallar mig bedövare
De säljer mig och sväljer mig, jag är en riktig dödare
Alla vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
Alla vill ta mig, glömma bort sina problem
Men jag vet för jag förvandlar era hjärtan till sten
Men ni vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
--
Och kvinnan hade en son, han var väl sexton
Även han med problem, eller så sa rektorn
Han fick bara skäll, inget vänligt prat
Han var dum, han var lat, det var ett ständigt tjat
Och sonen var trött, och önskade helst av allt att fly
Men rektorn var sträng och sa han hade fel attityd
Han fick bottenbetyg, han var stökig och bråkig
Han rökte i smyg och han skötte sig dåligt
Hans kassa självkänsla växte till hat
Rektorn drog näven i bordet och sa "kom ej tillbaks"
Rektorn ringde hem till hans mamma med detsamma
Och berättade bland annat att han var mäktigt förbannad
Så mamman behöver nu därför två av mina blå bröder
För att få det gå över, hon står och gråter och blöder
Vid badrumsskåpet med rohypnol-lådan i handen
Hon tappa den på golvet det var där sonen fann den
Sonen vaknar tidigt och går in på dasset
Han hittar mig på golvet, och sköljer ner mig med vatten
Han stapplar in i köket, och hittar mammas vodka
Han dricker allt han orkar, så förbannat korkat
För jag och spriten blandas i magen, slår rakt upp i hjärnan
Jag börjar få honom att känna sig svag och avskärmad
Han tittar sig i spegeln, men hans ögon är blanka
Han försöker att fatta men får helt grötiga tankar
Nu känns det som hatet han bär på kommer explodera
Han resonerar, allt är bara rektorns fel
Att han är så jävla förbannad, känner sig helt förtappad
Han plockar fram en kniv och han försöker gå men han vacklar
Han trillar ihop, råkar sticka kniven i magen
Mamman hör ljudet och springer ut i köket yrvaken
Hon gallskriker högt nog att höras till Schweiz
Ironiskt att det krävs så lite att förstöra sig själv
--
Så bara glöm dina problem, jag gör ditt hjärta till en sten
Och vill du fly så bara ta, för jag är billigast i stan
Och jag har flera många namn, jag söver ner ert långa land
Så glöm bort allting som är bra, om det är mig som du vill ha
Timbuktu, The Botten is Nådd
Jag skapades av ett team av de främsta
Hjärnorna på Hoffman-La Roche i Schweiz
Som hellre tjäna en slant än gjorde nåt åt det
Min uppgift den löd "Du ska få folk att sova"
"Om man tar dig ska det kännas som man fått en gåva"
Så de packa ner mig och alla mina bröder
Och skeppa oss ut till alla som behövde
Till slut hamna vi på en hylla på ett sjukhus
Varningen sa "blanda oss och du får ett sjukt rus"
Men när vi skrevs ut var det till en ensam själ
Som bar på en krossad dröm om att få leva väl
Hon slets ihjäl, kunde knappt försörja sin son
Fattigdomen var ett faktum som höjde nivån
På den stress och oro som höll henne vaken
Och tiden till doktorn, om han kunde göra nåt åt saken?
Och doktorn sa "är det svårt, ja då tar du två"
Så hamna jag där stående i hennes badrumsskåp
--
De kallar mig en sövare, de kallar mig bedövare
De säljer mig och sväljer mig, jag är en riktig dödare
Alla vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
Alla vill ta mig, glömma bort sina problem
Men jag vet för jag förvandlar era hjärtan till sten
Men ni vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
--
Och kvinnan hade en son, han var väl sexton
Även han med problem, eller så sa rektorn
Han fick bara skäll, inget vänligt prat
Han var dum, han var lat, det var ett ständigt tjat
Och sonen var trött, och önskade helst av allt att fly
Men rektorn var sträng och sa han hade fel attityd
Han fick bottenbetyg, han var stökig och bråkig
Han rökte i smyg och han skötte sig dåligt
Hans kassa självkänsla växte till hat
Rektorn drog näven i bordet och sa "kom ej tillbaks"
Rektorn ringde hem till hans mamma med detsamma
Och berättade bland annat att han var mäktigt förbannad
Så mamman behöver nu därför två av mina blå bröder
För att få det gå över, hon står och gråter och blöder
Vid badrumsskåpet med rohypnol-lådan i handen
Hon tappa den på golvet det var där sonen fann den
Sonen vaknar tidigt och går in på dasset
Han hittar mig på golvet, och sköljer ner mig med vatten
Han stapplar in i köket, och hittar mammas vodka
Han dricker allt han orkar, så förbannat korkat
För jag och spriten blandas i magen, slår rakt upp i hjärnan
Jag börjar få honom att känna sig svag och avskärmad
Han tittar sig i spegeln, men hans ögon är blanka
Han försöker att fatta men får helt grötiga tankar
Nu känns det som hatet han bär på kommer explodera
Han resonerar, allt är bara rektorns fel
Att han är så jävla förbannad, känner sig helt förtappad
Han plockar fram en kniv och han försöker gå men han vacklar
Han trillar ihop, råkar sticka kniven i magen
Mamman hör ljudet och springer ut i köket yrvaken
Hon gallskriker högt nog att höras till Schweiz
Ironiskt att det krävs så lite att förstöra sig själv
--
Så bara glöm dina problem, jag gör ditt hjärta till en sten
Och vill du fly så bara ta, för jag är billigast i stan
Och jag har flera många namn, jag söver ner ert långa land
Så glöm bort allting som är bra, om det är mig som du vill ha
Timbuktu, The Botten is Nådd
