Nån sorts sjuk typ av tragikomik

Känner just nu mer avsky än någonsin inför den person som en gång sa "man kan inte känna för en låt som inte varit med i en film".

Dags för sömn och ljuva drömmar om en kort man från Sverige som när han är utomlands inte framstår som en sådan - och som dansar som en gud, en annan man från Skåne som är extremt snygg men mer skön när han dansar, och ett gäng i svarta overaller som sprider glädje och energi med sin musik och sina nyskapande danssteg.


Ombo älskar överraskningar. Och snesängens fotograf.

PS Jag älskar dig!

En muppig teknolog, en 93-årig Ruth och en sjuttonårig trebarnsmamma fick mig att ta steget in i bloggarnas värld. Vad jag ska skriva om återstår att se, det står ännu inte klart för mig själv.

Genom att testa bildfunktionen uttrycker jag min längtan efter långt hår. Densamma efter skidåkning, sol och bad framgår dock inte.



Jag ägnar en tanke åt någon som kan ha blivit lite ledsen idag.

Nyare inlägg
RSS 2.0